jobba

Dags att tänka också på mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.

Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.

Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.

Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.

Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.

Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.

Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.

Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.

I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?

(Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)

Arbetsvy att stortrivas med

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂
Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.

Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.

Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu.
Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀

I dag har jag en intervju till och imorgon två.
Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social?
Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤

Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.

Färgsprakande fredag och även annars fartfyllt

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

En bild från Täby Centrum i norra Stockholm där jag var i slutet av mars.

Fartfyllt har det varit hela dagen, så fartfyllt som det nu kan vara då jag inte är snabb på benen med skadade knäet. Men! Nu har knäet faktiskt varit rätt bra och burit mig två dagar!

Jag har insett att det går bra så länge jag är hemma och kan sätta mig ner och vila ibland. Då vi gör turerna för att handla till mamma måste jag gå och stå ofta över en timme eller mer. Har kundvagnen som stöd och i dag klarade jag mig utan stödstav. Så det har skett vissa framsteg.

Ska se om Elisamatilda lägger ut Fem frågor imorgon eller om hon ännu är på semester. Men Färgsprakande fredag är LillaSysters tema.

Jobbat hela dagen från halv tio till klockan sex. Men däremellan var jag som vanligt och hjälpte mamma tillsammans med syrran. Så här rullar veckorna på. Man får ta till guldkorn längs vägen som att stanna upp vid ett café, köpa en liten bakelse, äta den på mammas gård i eftermiddagssolen och även se till att det finns örtscones och marmelad hemma för morgondagen.

Ett vackert hus som borde få invånare

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har visat bilder på det här huset förr. Hambergska hemmet har varit ett boende för seniorer. Jag har minnen från åren då jag besökte släktingar och bekanta där.

Hemmet har stått tomt sedan 31.12.2017 då verksamheten flyttade till ett nytt servicehem, Det goda livets hus i Gråberg. Under 2021 var en gästateljé för konstnärer verksam i lokalerna.

Hus som står tomma har en tendens att förfalla ganska fort, och det är så synd i de flesta fall, och i synnerhet i detta.

Gick förbi här igår då jag tog min promenad som blev 2800 steg. Under natten och morgonen hade det fallit snö. Ställvis krasade den isiga snön och sörjan under mina Ice bugs. På andra platser flödade vatten.

Jag hade en tung dag i går och ska nu åter göra allt jag kan för att hålla arbetstider. Inte jobba kvällar och veckoslut. Lättare sagt än gjort för en ensam person som också är ensamföretagare. Men jag har ju faktiskt fyllt sextio år och orkar inte med samma takt som jag hade då jag var trettio.

Hela mitt liv har jag jobbat hårt. Levt för mina jobb, levt genom dem. Haft jobbet som livsstil och mått bra då jag haft en partner som levde på samma sätt. Vi jobbade tillsammans. Nu har jag varit ensam i snart nio år och jobbet har troligen därför blivit min partner. Jag är gift med mitt jobb 😱

Arbetsvy den 7 januari

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Är det inte självaste unga Jean Sibelius som pappgubbe här?
Jag hade ett fotouppdrag på den här platsen och tänkte att det är länge sedan jag fotograferat en arbetsvy.

Egentligen är det ju inte så ofta som jag kommer bort hemifrån då jag jobbar. Därför är arbetsvyerna dagligen desamma, mina datorer här hemma. Men jag ska försöka komma ihåg att ta foton de gånger jag är borta hemifrån på jobbuppdrag.

Minus åtta grader i dag. Runda med bilen, ved in till mamma, sortering av mejl, utgivning av texter och så då fotouppdraget och i samband med det trevlig samvaro med vänner och kolleger.

Om jag är frisk fortfarande i morgon blir det min 100:e promenad-dag, och jag ska se hur jag kan fira den!
Totalt 22 498 steg på årets sju första dygn. Sex av sju dagar har jag kommit över 3000, endast i dag blev det precis 2500 som är mitt dagliga mål.

Lång arbetsdag, alla behöver stötta alla

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Under en kort paus i jobbet fick jag skjuts till en av de lokala supermarketarna för att fylla på förrådet av mat och annat nödvändigt.

I dag var det slutspurt med en 44 sidor tjock tidning som är ett så kallat storspridningsnummer. Det går ut till även sådana hushåll som inte prenumererar på tidningen. En sådan här drive gör många tidningshus en gång i månaden. Nya Östis har kapacitet att göra det ungefär två gånger per år.

Det kräver stora insatser av många personer, allt från planering av artiklar till förverkligande av dem – att man skriver och fotograferar. Sedan ska texterna läsas och stiliseras, och efter det placeras ut på sidorna av layoutaren och färdiga sidor ska korrekturläsas. Utöver detta är annonsförsäljningen och den grafiska framställningen av dem viktig. Och detta är bara en del av en stor helhet som då det gäller produktion av en tidning.

I dag blir arbetsdagen ungefär tio, elva timmar lång då jag ännu ska följa kvällens fullmäktigemöte på distans. Lyckligtvis är det så här fullspäckade och krävande dagar bara en gång per månad.

I serien aldrig-fotat-förr-och-jag-hinner-inte-fotografera-annat-då-jag-bara-jobbar… Här kan man tanka bilen vid S-Market.

 

Ganska underbar arbetsplats

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

På sommaren kan här bli för varmt att jobba utan att ha persiennen nedfälld, men nu är här bara perfekt ❤

… har jag här hemma. Eller arbetsplatser – för jag har ju två.
Den andra finns i sovrummet.

Tror dock att jag kommit på problemet till varför stationära datorn strular.
Bloggaren Lantlivsbilder och några andra har sagt att det kan vara gamla Win7 som strular till allt. Så jag ska installera Win10 där så fort jag får hjälp, och det får jag först då coronarestriktionerna har hävts.

Jag kan installera själv men tar inte risken att tappa något viktigt så jag köper helst den tjänsten.

Och så en bild från Lovisaviken och paketjakten Österstjernan, tagen för några dagar sedan.

Det finns de som har det värre…

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… brukar jag tänka då jag tycker synd om mig själv. Jag har inte värk. Jag går bara väldigt dåligt just nu och då jag sätter tyngden på vänstra benet gör det ont i ljumsken, men det värker tack och lov inte hela tiden.

Folk lider av krig, hunger, farsoter, torka, bränder… samhället är våldsamt, många lider av det… I går fick vi se många bra program om Förintelsen. Vi ska aldrig glömma!

Så med rätt perspektiv på tillvaron har jag det rätt bra ändå. Då benet kändes som svagast satt jag i morse en stund i sängen och jobbade.

Bärbar dator, dynor bakom ryggen, dagens tidningar. Inte så pjåkigt.

Det har varit dystert och grått hela dagen, knappt blivit ljust alls.
Men i sängen stannade jag inte hela dagen, bara en timme i morse. Går tidigt och lägger mig i dag. Möjligtvis jobbar jag med nåt som känns kul då jag har möjligheten till det.

Hoppas på lite ljusare dagar, i alla bemärkelser, mot slutet av veckan.

Caritas julkalender, lucka 12

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Om en vecka hoppas jag kunna varva ner. I går jobbade jag nästan tolv timmar. Det händer en gång i månaden då stadsfullmäktige har möte och nu var det dessutom behandling av budgeten för 2020 och en massa kvistiga frågor som hörde ihop med den.

Jag jobbar ofta hemifrån då man kan se mötet via videosändning. En del av besluten lägger vi ut i vår Facebookgrupp, andra i korthet på vår webb. Men då mötet är på en onsdagskväll kan vi få besluten med först i torsdagens tidning en vecka senare, och då känns de något gamla. Vilket gör att vi behöver tänka på ett nytt sätt. Hur se framåt? Vad betyder besluten för invånarna?

I dag var jag också tredje gången hos tandläkaren, eller närmare bestämt denna gång enbart hos hygienisten. Jag blir lite mindre rädd för varje gång jag går dit och har haft turen att bli omhändertagen av unga personer som förstår min rädsla.

Jag har åtminstone tre besök kvar. Två större ingrepp och ett hos hygienisten. Och så handlar det om att lära sig munvård, att använda alla möjliga hjälpmedel som jag bara sett på bild förr 😀