Tomatföljetongen, slutet av juli månad

Känns ju lite konstigt att skriva så. Att vi är i slutet av juli månad. Vart tog den vägen? Men faktum kvarstår. Vi har tio dagar kvar av denna månad 😀

Jag har funderat och filosoferat mycket kring min tomatodling. Hurudan den var i fjol och hurudan den är i år. Det är säkert en väsentlig del av odlandet. Att man sitter där på balkongen och iakttar, funderar, planerar, drömmer.

Gula tomater på kommande?

Ser ju nästan ut som en paprika 😀
Om man inte tänker på storleken och inte har nån tändsticksask att jämföra med. Hur som helst. Började fundera om jag fått gula tomater i år. Om det är så, gör det inget. Men Pia som sådde dessa frön och har plantor hemma berättar att hon har fått en röd tomat som först var gul 😀

Totalt verkar jag ha 25–30 tomater på kommande.

I fjol slängde jag inte en enda tomat. Jag åt dem själv eller gav bort.

Tomatbarn ❤

Uppe mot taket på balkongen stretar sig ännu en del av plantorna, som jag låtit streta så långt. Där blommar det och där kommer fler tomater.

Jag har ändå filosoferat så långt att jag nästa sommar vill ha en säng på balkongen. Jag kanske köper den redan i höst. Om jag hittar en av väderbeständigt material med förvaringslådor. Annars får det bli nåt annat. Men en plats att ligga på, att sova i, ska jag ha.

Inte fem tomatplantor nästa år, men kanske EN enda. I buskformat. Som inte tar så mycket plats.

Allt har sin tid.

Månadens bild, juli 2020

Den här bilden, juli månads bild i min Muminväggkalender, påminner mig om den fina seglatsen som Robin och jag gjorde 2016. Det skulle vara kul att ha tid att göra något liknande igen. Men nuförtiden har jag svårt att kunna hålla ledigt en hel vecka.

Här seglar Muminfamiljen bort från huset, eller är det en fyr?
Det är ett äventyr att vara till havs. Och där kan man inte ha bråttom, inga strikta tidtabeller. Speciellt inte om man seglar.

Det blåser en hel del i dag, så det är ganska tufft seglingsväder. Mörka moln hopar sig nu också utanför mina fönster. Muminfamiljen ser ut att ha det trevligare och lugnare i solen 🙂

Månadsbilden juli + ditt och datt

Metsämansikat = smultron. Minna L Immonens kalenderbild.

Tio dagar har gått av juli månad! Ve och fasa, ska jag väl inte säga – för varje dag har varit innehållsrik. Har det inte varit redaktions- eller föreningsmöten, har det varit möten människor emellan.

Mycket jobb, men planerar jag väl hinner jag andas ut mellan varven. I augusti tar jag en hel vecka ledigt, totalt timeout från allt som har med arbete att göra.

I söndags var det soul och jazz på Saltbodan.

Med en gäst i huset går tiden fort. Dels är han självgående, men vi har också gjort saker tillsammans och med vänner. Konserter, konst, utfärder… på kommande trav, mat på restaurang. I kväll pizza och VM-fotboll.

Känner du dig snuvad på sommaren?

… det är helt ofattbart, då veckoslutet kommer har halva juli gått.
Går tiden lika fort på vintern?
Jag bävar faktiskt redan lite inför den… jag gjorde det inte förr, men nu känns det som att jag inte vet hur jag ska stå ut ytterligare en lång mörk höst, en kall vinter och en sen vår. Medan jag väntar på en sommar som kanske ändå inte kommer.

Men nej… sommaren ÄR ju inte slut! Fastän den inte börjat på allvar.
Vi kan få en varm augusti och september. Så varför misströsta redan nu?
Finns det någon annan som känner sig snuvad på sommaren? Värmen som aldrig kom på riktigt? Och ändå är jag inte den som älskar en +30 graders värmebölja som håller i sig flera veckor.

Här bjuder jag på en bild av planteringar på Karlskronabulevarden i ett regnigt men ändå rätt sommarvarmt (?) Lovisa. Cirka +17!

Månadsbilden och en kär kälke

Ja nu har vi snart levt en vecka in på juli månad. Sommaren låter fortfarande vänta på sig. Eller egentligen är vi ju mitt uppe i den, om man kollar kalendern… men +12 känns inte så somrigt. Får väl vara glad för att det är PLUSgrader ändå 😀

En fin sommarstuga på somrig plats är bilden i min kalender. Illustration Minna L Immonen.

Och i dag fick jag hjälp med att få hem min gamla kälke som av olika anledningar legat i förvar hos vänner.
Den är underbar, och ska i något skede få ett nytt lager av betslack. Jag tror att min mamma och andra släktingar åkt på den här när de var små. Jag tror också att man har fraktat olika saker, som potatis och ved, på kälken. Någon händig person har tillverkat den, och om den kunde tala skulle man få höra fantastiska berättelser.

Kälken ska placeras i mitt sovrum.

Månadsbilden, juli

Tänk, det är redan den första juli i dag. Högsommar.
Bilden från Minna L. Immonens kalender som jag har på mitt skrivbord beskriver rätt långt hur jag känner mig just nu.
Inga stressiga dagar, men ändå rätt mycket jobb. Och tillsvidare väldigt roliga jobb, på klockslag och dagar jag kan bestämma själv.

Högsommarstämning.
Högsommarstämning.

Det kanske är få förunnat att känna så här. Jag vet inte. Eller kanske man själv till syvende och sist kan bestämma över sitt eget liv.

Jag tror på det goda. Att det slutligen och alltid vinner över det onda.
Det finns människor som ständigt är negativa och avundsjuka, som inte själva mår bra och som därför sprider falska budskap, intrigerar, försöker söndra och samtidigt härska.

Varför kan vi inte istället omfamna varandra? Se det positiva som alltid finns och acceptera att olikheter kompletterar varandra.

Jag tänker göra allt jag kan för att sprida de positiva budskapen från min närmiljö. Som jag sa i avskedsintervjun i Östnyland, det finns så mycket fint som är värt att lyfta fram i vår stad.

Allt för ofta fokuserar vi på det vi inte gillar och gnäller, inte sällan via Facebook, på det. Finska lokaltidningen skrev en härlig ledare om syndromet för en tid sedan. Särskilt de sista kursiverade styckena är upplyftande.

Varför är vi människor funtade så här? För att citera lokalpolitikern Otto Andersson ”Att kritisera är alltid lättare än att komma med lösningar på problemen”.
Vi ska inte blunda för de problem som finns, sopa dem under mattan.
Men vi måste för fasiken inte heller gnälla på allt, och allra minst peka på de fel vi tycker andra har.

Balkongserie, del 5

Missade att ta bilder alldeles i slutet av juni men tror att naturen såg ut ungefär på samma sätt för två veckor sedan som den gör i dag.

Jämfört med del 4 i serien som togs i maj har ju nog en hel del hänt.

Nu ser jag inte längre grannars hus mot nordväst.
Nu ser jag nästan inte längre grannarnas hus mot nordväst.
Parken där också förrymda hästar brukar gilla att beta :-)
Parken där också förrymda hästar brukar gilla att beta 🙂
Lite mulen dag men varmt och skönt.
Lite mulen dag men varmt och skönt.

BILDER från lördag kväll

Lovisaviken var så här lugn på lördagskvällen runt halv åtta på kvällen.
Lovisaviken var så här lugn på lördagskvällen runt halv åtta på kvällen.

Borde ta fler bilder från samma plats året om. Då skulle man se skillnaderna som årstiderna skapar.
Lovisaviken låg blank och fin i kväll runt halvåttatiden. Har ingen aning om vattentemperaturen men gissar att den ligger runt +8 – +10. Någon s0m vet? Det är ju inte mer än tolv dar sedan isen gick.

När vi cyklade hem via badstranden var där faktiskt ungdomar i vattnet.

Här inviger vi sommarsäsongen på Café Saltbodan. Härligt!
Här inviger vi sommarsäsongen på Café Saltbodan. Härligt!
För min del invigs säsongen med ett glas mousserat.
För min del blir det ett glas mousserat.
Porslinsblommans första blomning i år.
Porslinsblommans första blomning i år.

När vi kom hem från Saltbodan och Kretsgången möttes vi av en stark men ljuvlig doft. Jag har förstås under flera dagars tid sett hur porslinsblommans klasar blir fler och fler, men i dag var det första gången jag kände den fantastiska doften.

Med risk för att låta tjatig säger jag ”våren kom senare i år”. Porslinsblomman brukar blomma första gången i medlet av eller i slutet av april, men i år slog blommorna ut först i dag.

Efter några veckor går växten in i en vila och den andra blomningen brukar komma i gång  i medlet eller i slutet av juli månad.