Väl medveten om att även sängkammaren kallas verkstad ibland, eller att en verkstad har något med bilar eller snickeriarbeten att göra – meddelar jag att för tillfället ser det ut så här hos mig.
Julmusiken ljuder i bakgrunden och i väntan på lucia pysslar med julkort.
Jag trivs så bra i mitt hem, här får jag leva precis som jag vill, här duger jag som jag är.
Jag är tacksam för det. För alla är inte lika lyckligt lottade.
Det är inte en lätt ekvation om jag tänker att jag vill ta bilder utomhus och visa dem på bloggen. I dag var det mörkt då jag körde till jobbet klockan 7.50 och mörkt då jag kom hem 16.30-tiden. Dessutom körde jag bil, så att ta bilder då jag sitter bakom ratten kommer ju inte på fråga.
I dag var jag faktiskt inte utomhus på arbetsuppdrag heller, men lite om vad jag upplever i jobbet kan ni läsa om på min arbetsblogg.
Att tiden rusar är dock detta ett tecken på…
Jag har fått de första julkorten! Under helgen har jag tänkt ha min egen lilla tomteverkstad och pyssla med kort.
Dagens andra bild visar vad jag haft planer på att köpa länge.
Många dagar har jag med fasa kollat min vinterkappa. Den tvättades i somras på kemtvätt eftersom materialet är sådant att jag inte kan tvätta den själv. Så i princip är den ren. Men… alla hårstrån som fastnat på den… varifrån kommer de? Om alla är mina borde jag vara en (eller heter det ett) skinhead nu…
Nå vare därmed hursomhelst – nu ska strån och ludd bort! Om jag bara klarar av att öppna den här rullen och sedan även förstår hur man ska använda den… 😀
… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!
Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.
Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.
Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.
Läste i dag en kommentar på Facebook av en bekant. Han hade sett den första jultomten i affären och blev nästan aggressiv 🙂
Tycker själv ibland också att julen kommer alldeles för tidigt. Julmusik hörs i vissa affärer redan en vecka före advent.
Men då jag fick första julkortet i dag blev jag bara glad. Ett så fint glittrande ett! Och ända från Miami i Florida i USA!
Har en vän som har ett av sina hem där, och hoppas kunna hälsa på henne någon dag ganska snart – och då menar jag inom loppet av ett år, högst två.
De traditionella julhemmen öppnar åter sina dörrar under de två första veckosluten i december. Nyligen fick vi med posten en tidning som är fullproppad med information om allt som händer i vår stad.
Tidningen är rolig att läsa och låta sig inspireras av. Jag skulle vilja besöka varenda marknad och titta in i varje öppet hem. Men tiden räcker inte till för det. Jag vill ju njuta av det jag ser. Inte bara rusa i blindo från en plats till en annan.
Lovisa Jul bjuder på ypperliga tillfällen att köpa julklappar som både är roliga att ge och att få. Handgjort, hembakat, lokalt producerat.
Visar säkert bilder från de här helgerna sedan när de stundar 7-8.12 och 14-15.12.
Men före det ska jag på pysselverkstad och tillverka julkort. Få se vad som kommer att forma sig under mina händer där. Månne det blir något jag vågar visa upp här?
Jag är inte stressad inför julen. Tiden har bara annars rusat. Brukar dock tänka att det är helt okay, för nu går vi åter mot ljusare tider och en spirande vår!
Jobbet är gjort för den här veckan, en mastig jultidning på 36 sidor borde nå prenumeranterna i morgon. Nu stundar fem lediga dagar.
Mycket har man ju läst om jordens undergång. Både allvarliga inlägg och raljerande sådana. För min egen del hoppas jag att orden lugn jul innebär nätter då jag inte får hostanfall och nätter utan näsblod.
För i går drabbades jag åter av näsblodet, först på kvällen, sedan på natten. Och det sista man ska göra om sådana åkommor är ju att googla. För då har man både hjärnblödning och leukemi.
Men blödningen upphörde snabbt och det lär vara ett gott tecken.
Men jag vet, jag KAN vara allvarligt sjuk. Å andra sidan, om jag är det, så är jag det. Då kan jag bara acceptera situationen och försöka göra det bästa av den. Jag har ofta tänkt att jag kanske också en dag bloggar om en allvarlig sjukdom, om behandlingar, om berg-och-dal-banan mellan hopp och förtvivlan.
Jag har också sagt att jag inte ska fråga ”Varför drabbades just jag” – då jag i stället kan fråga ”Varför skulle inte jag drabbas då så många andra drabbas”.
Man ska ju inte få ångest då man pysslar med julkort. För min del började det ändå trögt. Tomtar, änglar och snögubbar såg elaka och arga ut. Jag klippte, klistrade, ritade och ratade.
Men plötsligt föll alla bitar på plats. Speciellt tomtarna började leva sitt eget liv. De tittade på mig och sa ”nähä du, den där julsången vill vi INTE sjunga”. Och så hittade de på egna ord till gamla, hederliga julevisor… Men de korten kan jag ju inte visa här för då blir de inga överraskningar för släkt och vänner 🙂
Så det gick som med så mycket annat här i livet. När det blev som roligast i pysselverkstaden tog tiden slut. I morgon ska alla kort ut!
Några kvällar har jag suttit i pysselverkstaden. Där har jag ritat, klippt och klistrat. Av någon anledning var det lite svårt att komma i gång i år. Men så ritade jag några traditionella kort (bilden), och efter det kom idéerna. En del handlade om pepparkakor, av vilka en del var arga för att det uppstått strul kring deras existens.
Ja, nu är det bara tolv nätter kvar till julafton. Tiden rusar, speciellt då man är på jobb. I kväll ska jag på stadsfullmäktiges möte, i morgon kväll ska jag bevaka luciakröningen med ljusfest i kyrkan.
På lördag åker Torsupportrarna på innebandymatch till Uleåborg. Det ni – tjugo timmar i buss och drygt två timmar på match. Jag förstår att någon kan tycka vi är galna. Men i går hörde jag om fågelentusiaster som suttit tio timmar stilla i en bil för att få syn på en sällsynt uggla. Tio minuter efter att de gett upp och stuckit iväg uppenbarade sig ugglan, vilket andra fågelskådare kunde påpeka.
Så det finns entusiaster av olika slag 🙂
Marken hann visst inte frysa innan snön kom. Gräset sticker fram då man skottar bort det puderlätta täcket.
En något för tidig julklapp åt småfåglarna. Prydd med kotte och pärla. Hoppas de hittar till gården nu.
I går gick allting snett i pysselverkstaden. Snögubben såg arg ut och änglarna kastade trånande blickar på en berusad tomte…
I dag gjorde jag ett nytt försök med julkorten. Det gick LITE bättre men inte så bra som jag hade önskat. Måste köpa ett bättre lim och några svarta kort som man kan måla med silverpenna på.
Nå, jag kan väl trösta mig med att det i alla fall gick bättre för mig med pysslet än för Finland mot Sverige i finalen i innebandy-VM. 11-5 var inga snygga siffror.
Men Lovisa Tor fick ändå två VM-silver då vår back Juha Kivilehto var med och vår tränare Ray Backman assisterande landslagscoach.
Den här isskrapan kom hem med posten. Avsändare är ett företag som säljer allt från pennor till kalendrar, julkort och alla möjliga prylar som andra företag kan ge som gåvor åt sina kunder.
Isskrapan fyller säkert sin funktion och den är riktigt snygg, men jag undrar ändå hur företaget har tänkt. Vi har en sommarkiosk och brukar där dela ut pennor med våra namn och ha årtalet med så att eventuella samlare minns när de fått pennan.
Menar företaget som sände oss den här grejen i oktober 2012 att vi ska minnas sommaren 2012 som en speciellt kall sådan? Eller förutspås snö till nästa sommar? De kanske tänker att vi behöver en isskrapa för att se ut genom våra fönster i kiosken.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 