Det här blir ett lite längre inlägg, ändå med fokus på bilderna så att ingen ska tröttna.
Inför starten. Kaptenen Janne har berättat vilka säkerhetsregler som råder på paketjakten Österstjernan. Bettina styr här i början med sikte på fästningsön Svartholm.Seglatsen har börjat i motvind, så vi går ut för motor för att senare, efter lunchen hissa seglen.Block och rep av lite stadigare sort.Vi går in mot Svartholm för att komma i lä, förtöja vid en brygga och kunna avnjuta lunchen.Alkoholfritt för mig den här gången då jag var med bil. Laxsmörgås och kall gurksoppa, allt lokalt producerat. Hardoms Bröd, lax från Mörskom och jordgubbar från Jordas trädgård i Lappträsk.
Vi fick ceasarsallad också, men så mycket orkade jag inte äta.
Här börjar besättningen hissa seglen.När kapten Janne frågade ”Vill någon styra?” hoppade jag upp som Gubben ur lådan, ni vet en sådan där som flyger ut i ändan på en fjäder, då locket till en låda öppnas 🤣 Foto: Helena Enholm
Jag har styrt Österstjernan tidigare då hon gått under segel, så jag visste vad det gick ut på. Kaptenen gav mig kursen och sedan höll jag den genom att hela tiden se på kompassen. Det är stora krafter bakom även om det inte blåste väldigt hårt. Den totala segelytan är närmare 200 kvadratmeter, så det går inte att styra fartyget såsom du styr en bil 🙂Kaptenen kan göra annat när Carita styr. Till exempel kolla om sjörövare är i antågande.Bästa tänkbara väder. I dag, lördag, har det regnat hela förmiddagen.Stora segelytor.Lite på sin vakt bör alla vara för att inte få den här enorma bommen i skallen.Hej och hå, på böljan den blå! Här är den inte grå 🙂Kärnkraftverket sett från havet.Möte med lite mindre båt i kvällssolen då vi är på väg mot hemhamnen.
Såsom ur förra inlägget framgick knäppte vi en del bilder till tidningens arkiv på den här platsen i torsdags. I Lovisa finns ett kärnkraftverk som ligger på Hästholmen och som drivs av bolaget Fortum.
En miljökonsekvensbedömning är under arbete med tanke på förlängt tillstånd för drift. Då den första enheten av två började användas var jag femton år gammal. Bygget hade ju ändå pågått många år innan. Jag minns att jag var lite orolig då eftersom det talades mycket om evakueringsplaner, det vill säga hur befolkningen skulle gå till väga om en olycka skedde. Jag såg mig hoppa på en buss vid torget med få ägodelar i en kappsäck. För det var med buss vi skulle evakueras på den tiden.
Allt har gått bra under alla de år kraftverket funnits. Otaliga är de personer ur bekantskapskretsen som jobbar och som har jobbat där. Otaliga är också de spaltmillimetrar vi journalister skrivit om kraftverket.
Jag hoppas att det välskötta verket får tilläggstid. Alla gillar inte kärnkraft, men jag har inget emot den.
Mitt arbetsuppdrag i dag ledde mig till kärnkraftverket på Hästholmen. Eller egentligen till en mindre byggnad utanför områdets port, där presskonferenserna brukar hållas.
Tänk ett sådant strålande jobb att få jobba på kärnkraftverk. Fast så där allvarligt talat önskar man ju inte att Lovisa ska få en strålande framtid, inte en radioaktiv sådan i alla fall.
Den välkända ryska rödbetssoppan med det svåruttalade namnet borsjtj lär ha sitt ursprung i Ukraina, läser jag på Wikipedia. När jag åt den ägnade jag dessvärre inga tankar åt dem som kämpar på gatorna i Kiev i dag.
Soppan var en del av presslunchen som bolaget Fortum bjöd på. Ibland funderar jag om man borde tacka nej, om det kan ses som en muta. När vi dessutom fick en bakelse till efterrätt… 🙂
Lite som en kladdkaka men med mördegsbotten och med nötter på toppen.
Efter presskonferens med soppa och chokladkaka var det jobba-jobba som gällde. Med Craig-Bond i bakgrunden går det ingen nöd på mig.
Och vad skrev jag om då? Webbartikeln finns här.
Hela artikeln får den som har pappersversionen av Östra Nyland läsa i morgon!
I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.
Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.
Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.
På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt… Avståndet från lilla stenen till den stora var rätt stort och så skulle jag ju ännu uppåt!
Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på 🙂
Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.
Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats.
På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.
Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.
Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.
På väg nedåt från Kuckustenen.
Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
Ja, här har de så kallade byttorna stått sedan 1977. Eller Lovisa 2 byggdes och tog i bruk lite senare. Jag har till och med varit inne i reaktorn en gång, klädd i skyddsdräkt. Man tog sig dit via en tryckkammare.
Men det var ett tag sedan. I dag arrangeras pressinformationerna för det mesta i en byggnad som ligger utanför det avspärrade området. Så det är ungefär så här nära man kommer utan att ha specialtillstånd.
På min arbetsbloggskojar och ironiserar jag också en del. Där frågade jag mig i dag om jag har tagit emot en muta då jag åt lunch efter pressträffen, bland annat med Fortums vd.
Pressinformationen handlade om fjolårets resultat och om kraftverkets framtid.
Man kan ju fråga sig om resenärerna hellre hade störtat?
Och sedan över till något helt annat. I dag har jag två bestämda åsikter.
1) De finländska resenärer som tvingades till en mellanlandning i Ryssland då de kom hem från Thailand är sura och upprörda för att inte säga rasande. Ja, alla var väl inte arga, men tillräckligt många för att jag ska fråga mig hur de är funtade.
Planets pilot fattade beslutet om mellanlandning för att planet var i behov av reparation. Det borde väl alla ha varit glada för. Skulle de hellre ha störtat?
2) En av rånarna i Södertälje har avlidit efter att han under rånet fick en kula i huvudet från polisens vapen. Det var väldigt tråkigt att han dog och vem känner inte medlidande med offrets anhöriga? Rånaren hade dessutom bara en attrapp, ett leksaksvapen.
Men ska polisen fråga rånarna först ”har du ett leksaksvapen”. Och ska de, innan de tycker att de själva får skjuta i försvar, låta brottslingarna avfyra de första salvorna?
Ett rån är ett rån. Vilken utgång det än får eller om du bara bär en attrapp, så har du bestämt dig för att råna. Ta konsekvenserna då också och låt polisen sköta sitt jobb.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 