Eller egentligen till en mindre byggnad utanför områdets port, där presskonferenserna brukar hållas.
Tänk ett sådant strålande jobb att få jobba på kärnkraftverk. Fast så där allvarligt talat önskar man ju inte att Lovisa ska få en strålande framtid, inte en radioaktiv sådan i alla fall.
Soppan var en del av presslunchen som bolaget Fortum bjöd på. Ibland funderar jag om man borde tacka nej, om det kan ses som en muta. När vi dessutom fick en bakelse till efterrätt… 🙂
Och vad skrev jag om då? Webbartikeln finns här.
Hela artikeln får den som har pappersversionen av Östra Nyland läsa i morgon!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ha en fin måndag kväll! 🙂
Tack tack – detsamma hälsar jag dig!
Du, den där lunchen skulle jag då verkligen inte betrakta som muta. Däremot hade jag nog tagit rejält betalt för att över huvudtaget äta den om man säger så. Å då kanske man kan tala om mutor;-)
Hahaaa… ja, soppan var som sagt en sådan jag inte frivilligt skulle ha beställt på restaurang. Men den var faktiskt ganska god!
Ett stillsamt strålande dag.
Själv hade översvämning av ett strålande slag. Vattnet forsade i sällsynt strålning.
Förstörde helt klart min dag. Så mina vedermödor verkar fortsätta även i år.
Få se om jag skriver om det i min blogg. 😦
Nej men fy så tråkigt!
Du hade ju tur i lottningen, så nog ska du få se att solen skiner över dig ännu det här året också!
Den turen var bara för att jag ska lättare ståut med allt annat som ständigt drabbar mig. Och det är gott! 🙂
Jag ser att vi har haft ungefär samma typ av väder idag. Fast ni har nog haft det kallare. Den där rödbetssoppan ser god ut, det är något jag aldrig smakat och bakelsen skulle man inte tackat nej till.
Kram, Ingrid
Soppan var överraskande god – skulle inte ha beställt på restaurang, eftersom jag varit osäker på om jag gillat den, men nu blev jag ju bjuden 🙂