konstkurs

Borde jag få plats på dagis?

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För vet ni – jag älskar att kludda! Fortsatte att utveckla, eller närmast testa, tekniken jag kom på av en slump för en vecka sedan. Massor av färger, medium-medlet, lite vatten, penslar förstås, tjockt ritpapper, pappershanddukar… bra att jag inte hade färger ända upp på armbågarna och i ansiktet.

Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak :-)
Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak 🙂

Just nu experimenterar jag hejvilt med min tryckteknik. Lär mig något nytt hela tiden. Hur mycket färg jag ska ta, hur jag ska blanda dem, vad vattnet gör, vad medium-medlet gör, hur underlaget fungerar, vad som suger åt sig vad osv.
Jag kluddar och kladdar och inser att en helt ny värld öppnat sig för mig. Och så bra att jag inser det nu då bara två gånger av den härliga konstkursen återstår. Alltså att jag vet vad jag kan fortsätta göra hemma när kursen är slut ❤

Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev :-)
Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev 🙂

Måste skaffa ett förkläde i plast, handskar och annan skyddsutrustning om jag ska måla hemma. För det är ju liksom inte golvet, väggarna och möblerna jag ska kludda ner 🙂

Så nu undrar jag om jag egentligen borde få en plats på dagis?

Sann konstterapi

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Nu vet jag att konsten fungerar som terapi.
Kände mig deppad och hade noll inspiration för konstkursen.
Men vännen jag börjat gå kursen med fick mig övertalad.

Favortifärgen svart.
Favortifärgen svart.

Ser kanske ur psykologisk synvinkel inte så bra ut. Deppad människa målar sin syn på världen?

Tryckteknik.
Tryckteknik.

Kom sedan på att jag skulle testa en tryckteknik. Jag hade ingen lärobok att utgå från, frågade ingen om råd. Tänkte bara att gult på svart blir bra. Lite vitt blandade jag i det gula och lite målningsmedium (förändrar färgens egenskaper, kan förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare – källa).

Sommarbukett.
Sommarbukett.

När sedan en annan kurskamrat gav mig sina överblivna färger som låg på ett fat av papp visste jag plötsligt vad jag skulle göra. Jag hade precis målat en knallgul botten och tänkt föra över något mönster i svart på den. Men i stället använde jag hennes färger och åter en gång min tryckteknik. Inget slängdes bort, allt togs till vara.

Just for fun.
Just for fun.

Och sedan fortsatte jag av bara farten, just for fun.
Alla de här tre konstverken är inte riktigt färdiga än. Ska stilisera dem nästa vecka.

Egentligen hade jag börjat kursen med att måla en bild av en vit muminfigur på blå botten. Verket skulle heta ”Why didn´t I create Moomin”. Teckningen blev naiv och jag tyckte Mumintrollet sa till mig att jag ska sluta försöka rita något realistiskt.
– Kludda, sa figuren. Det är du bättre på.
Tänkte sedan slänga Mumin i skräpkorgen innan jag gick hem. Men ytterligare en kurskamrat räddade honom i sista stund och bad mig signera teckningen 🙂

Så glad jag blev av kvällens konstkurs! Konst funkar verkligen som terapi!

Undervattensbarn

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Detaljstudie av kvällens naivistiska skapelse.
Detaljstudie av kvällens naivistiska skapelse.

Det blev inga bara bröst eller annat naket på konstkursen den här gången. Kan erkänna att jag hade sådana motiv i tankarna eftersom jag fick en bild av en vinterbadande M i går.

Men jag tror att börjar måla de där mer erotiska motiven ensam hemma någon gång. Känns trots allt lite genant att sitta i en grupp och rita eller måla snoppar och annat intimt.

Därför fann jag mig plötsligt måla något som liknade narcisser. Hallå! Det är ju påsk snart. Och våren har gjort tjuvstart, tydligen vårkänslorna likaså.

Sedan målade jag av farten mera gräs och en antydan till himmel.
Varefter det blev bara mera blått och blött på duken.
Och så såg jag att jag hade skapat en värld under vatten.

Tycks ha en förkärlek för hår, ögon, näsa och mun. Men därvid stannar det eftersom ansiktsformer och övriga kroppsformer är svåra att få till. Försökte få lite färg på individernas kinder men det blev inte bra. Tog då en pappershandduk och tryckte med den mot tavlan, vilket resulterade i att färg och form för ögonen också ändrades. Spännande!

Ledsen för att det inte är M med naken överkropp ni får se här.
Den bilden håller jag helt för mig själv ❤

Blandade bilder, blandade känslor

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Synd att skrapa bort ett sådant här konstverk.
Synd att skrapa bort ett sådant här konstverk.

I morse var det en minusgrad då jag skulle åka iväg. Så här såg bilfönstret ut. Verkligen ett av Gubben Guds många underverk.

På dagen var det sol och kring plus sju grader.
På dagen var det sol och kring plus sju grader.

Februarimarknad i Lovisa. Dessvärre höll många på att plocka ihop strax före klockan tre då jag hade tid att gå till torget. Hittade ändå en fin tunika för 15 euro och köpte förstås en marknadskringla 🙂

Det här behövde jag...
Det här behövde jag…

Hade inte trott det här om mig själv… att jag skulle köpa ett set med nålar och trådar… för jag syr nästan aldrig något. Men OM jag hade behövt sy i en knapp ägde jag inte ens en synål, för att inte tala om tråd… Så jag köpte det här setet för drygt fem euro från Lidl. Nu lär jag nog ha trådar för resten av livet.
Insåg senare att det här setet är avsett för ägare till en symaskin, men so what… det var inte så dyrt.

Har ett behov av att måla kroppar utan huvuden nu.
Har ett behov av att måla kroppar utan huvuden nu.

På konstkursen kluddade jag på som ett barn. Menar inte att barn målar nakna kroppar men jag producerade fem bilder på mindre än två timmar. De två sista klottrade jag ned med fingrarna.
Gissa om det känns genant att sitta och måla nakna kroppar, bröst och snoppar, som om det är det enda man tänker på… Lyckligtvis har vi en bra lärare som säger att var och en får måla precis vad den vill och just nu har jag så kallade torson i huvet. Inget fel med det. Gudskelov.

Äppelkaka och kvällens konstalster

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.
Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.

Gjorde en 70-års intervju i Lappträsk i dag och mannens hustru hade bakat en vidunderligt god äppelkaka. Grädden var ju som pricken på i:et. I mina hemtrakter kallar man det ibland snömos 🙂
Och som ni säkert ser så är bilden tagen med en bättre systemkamera.

Kvällens alster från konstkursen däremot är tagen med mobiltelefonens kamera och här syns kanske drygt hälften av hela alstret. Så det är inte en detaljstudie men inte heller en bild av hela tavlan.

Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.
Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.

Började i dag åter med en gråsvart botten. Sedan målade jag dit lite blått och grönt på måfå. Hade en idé om att måla en kropp, men insåg ganska fort att en sådan blir det inte.
Sedan tog jag med rött och gult, orange och brunt. En kvinnas hår och en antydning till ansikte började framträda. Nej, nej, nej tänkte jag… jag får inte till det där med ögon, näsa och mun…
Då vände hon på klacken. Håret började framträda. När en halv timme återstod av kursen började jag forma hans hår.
Det såg fruktansvärt naivt ut. Trodde faktiskt att det här skulle bli den första kurskvällen då jag inte fick något till stånd. Tycker inte heller tavlan är min bästa, men man måste ju få ha en del bottennapp också 🙂

Plötsligt var han bara där. Med slutna ögon. Han håller om mig och säger att jag har underbara lockar…
Är det så här konstterapi fungerar? Målar jag suggestopediskt så som någon vän här sa?
Jag fattar ingenting själv – inte mer än att det känns helt underbart att bara låta penseln löpa, färgerna blandas och vänta på vad som ska formas under två timmars tid.

Kvällens konstalster

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Vad har konstnären tänkt på egentligen?
Vad har konstnären tänkt på egentligen?

En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.

Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.

I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.

Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.

Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.

Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?

Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.

Tomtar i grytan (K-18)

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Man brukar säga att någon har tomtar på loftet, men jag stoppade några i grytan på konstkursen.

Allt fick sin början då duken jag skulle måla affischen för nyaste Bondfilmen på hade fått bulor och behövde prepareras med varmt vatten.

I väntan på att duken skulle torka tog jag fram oljekritorna och började måla på måfå.

Al Qaida som flyr med luftballong?
al-Qaida som flyr med luftballong?

Det blev en barnslig teckning med grönt gräs och blå himmel och en stor färggrann luftballong.

När jag sedan skulle peta in två gubbar i korgen såg jag att den ena ser ut som en bandit. Kanske en al-Qaida medlem.

Vilket ledde till att jag ville testa om jag med samma slarviga metod kunde måla fler små terrorister.

Men det blev tomtar i stället. Och Adrian sa att han tycker vissa jultomtar ÄR terrorister. Vilket jag håller med om. Julen börjar för tidigt i en del affärer!

Tomtarna hamnade i grytan.
Tomtarna hamnade i grytan.

Målade en tomtegryta.
Undrar vilken diagnos psykoterapeuterna skulle ge? Att jag är aggressiv? Eller depressiv?
Själv kände jag mig på riktigt gott humör på konstkursen i dag.

Och Svensson klarade besiktningen.
Och fotografen och jag fick en pizza av den trevligaste egyptiern jag nånsin träffat. På en restaurang som snart ska fira sina tio verksamhetsår.
Brydde mig inte om Adrians muttrande om att det inte finns några gratis luncher. Något om mutor babblade han också.
Jag tror bara han är avundsjuk.

Svenssons raka sexa.
Svenssons raka sexa.
Hurraaaa - jag får rattas ett år till!
Hurraaaa – jag får rattas ett år till!

Här går det undan… (fröprojekt del 5)

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Nu har två skott kommit upp.
Nu har två skott kommit upp.

I söndags skrev jag det här inlägget.

Efter det har växten till höger vuxit två centimeter, och inte nog med det – en ny med brun topp har kommit upp 🙂

Alstret från kvällens konstkurs ser i sin tur ut så här, eller det är en detaljstudie.

Häst eller zebra eller något annat?
Häst eller zebra eller något annat?

Jag var lite ledsen när jag kom till kursen. Hade inte gått på terapi på tre veckor och när det i dag äntligen var dags fanns det många känslor som skulle ut.
Och mina känslor går sällan att styra. Jag hade tänkt att jag inte skulle gråta, för att gå till kursen med svullet ansikte och små grisögon tilltalade mig inte.
Men att hejda tårarna var lönlöst.

På kursen glömmer jag ändå fort alla sorger och i dag skulle jag teckna samt måla något konkret, något realistiskt. Jag ville visa för mig själv att jag kan göra annat än abstrakt kludd.

Efter en halvtimme såg jag att det inte kommer att bli en stilren svartvit zebra. Så jag gjorde som så många gånger förr. Målade över allt.
Men djuret envisades med att synas under det gråsvarta.
Och då lät jag det komma fram så här 🙂

Himlen är oskyldigt blå…

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

I morse hörde jag Tove Styrke sjunga Ted Gärdestads fina ”Himlen är oskyldigt blå” på radion.
Länkar här till originalet eftersom jag tycker den trots allt är bäst.

Så på konstkursen kändes det självklart att jag började måla en blå himmel.
Sedan målade jag något som liknade en strand, eller en öken. För lite av en ökenvandring har ju det senaste halvåret varit.
Längst nere på tavlan målade jag gräs som vajade i vinden.

Himlen är oskyldigt blå.
Himlen är oskyldigt blå.

När alla andra gick på fikapaus tog jag fram min stora nya Leonardopensel. Det var fullständigt stilla och tyst i salen.

Med stora svep ritade jag ett rött hjärta. Det växte fram ur sanden, sträckte sig mot himlen.
Sedan förvandlades gräset till något jag tyckte påminde om eld.

Så nu är det fritt fram för tolkningar.
Att konsten fungerar som terapi för mig, det vet jag.

Men varför jag målar som jag gör i dag, det vet jag inte.
Kanske jag har mist förståndet.

Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Efter jobbet och före konstkursen i går hade jag en halv timme ledig tid.

Passade på att slinka in på Hotel Degerby på ett glas mousserat vin.

Tog ett foto genom fönstret så ni får se några av våra parker, en liten bit Lovisavy.

Vackert med löv på marken och mörka trädstammar som siluetter. Något att måla på kursen i framtiden kanske?
Vackert med löv på marken och mörka trädstammar som siluetter. Något att måla, sådär lite stiliserat, på kursen i framtiden kanske?