Glad måndag, del 2!

Finlandssvenskarnas veckotidning heter Kuriren. Den kommer inte ut lika ofta som de svenska, alltså inte en gång i veckan, men mera info om tidningen finns här.

Jag har nu som frilansjournalist skrivit mitt första reportage för tidningen, och har efter det här åtminstone två på gång.

Det är en trevlig motvikt till jobbet för andra tidningar. Nya Östis står mig förstås extra nära hjärtat eftersom den föddes då mitt käraste hjärtebarn, tidningen Östra Nyland, slaktades 2015 av KSF Media som istället skapade tidningen Östnyland. Den i sin tur finns inte mer med det namnet. Tidningen heter numera Borgåbladet, som också lades ner 2015, men som nu får leva vidare tack vare namnbytet som skedde ifjol.

Det blev en lite längre parentes om NÖ och ÖN, men som sagt, trevligt att skriva även för andra ibland. Reportagens längd är ofta generöst tilltagna, det finns plats för 8000 tecken eller mer och många bilder.

Solen föll in i min bostad den här dagen och jag låter det synas på bilderna 🙂

Att jobba för en veckotidning, eller för ett slags magasin, betyder att man har längre deadline. Planeringen av artiklar som ska gå ut maj eller under sommaren sker redan nu.

Det går inte att köpa digitala lösnummer från Lehtiluukku av den här tidningen. Men den som inte vill ha en papperstidning hemburen kan teckna en digital prenumeration.

Semesterdag 8, inga måsten

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.

En tredje nyhet

Finns att göra en massa inomhus en regnig dag som denna. Bara +15 grader, synd för arrangörerna av Small Ships Race i Lovisa. Men båtentusiaster och tävlingsseglare brukar inte låta sig skrämmas. Hoppas vädret är bättre i morgon, det skulle alla vara värda.

För min del blir det fler blommor som symbolbilder för allt som händer och växer i mitt liv.

Tror det här är lavendel. Tycker blomman till höger ser ut som en påskhare :-D
Tror det här är lavendel. Tycker blomman till höger ser ut som en påskhare 😀

I dag har jag ringt skattekontoret för att få nytt skattekort och journalistförbundet för att få all info jag behöver som frilansjournalist. Jag har träffat min fantastiske hyresvärd som hjälpt mig massor de två senaste åren – för nu är det snart dags att flytta igen!
Inte för att jag inte skulle trivas… nej, det här är en av de absolut bästa bostäder jag haft. Men jag måste få ner utgifterna och flytta till en mindre lägenhet. Bilder från den får ni se mot slutet av augusti då flytten blir aktuell. Så det var liksom den tredje nyheten den här veckan 🙂

Jag har via mejl sagt adjö till alla mina kolleger på KSF Media, i morgon är officiellt min sista arbetsdag där. Under helgen ska jag tömma arbetsplatsen i Lovisa på mina privata ägodelar.

Så otroligt mycket har hänt i mitt liv sedan maj 2014 då skilsmässan blev ett faktum. Det ena har gett det andra, också omställningarna från lokaltidning till regiontidning betydde att jag började fundera om jag skulle våga hoppa ut i tomma intet och satsa på mitt företag.

Nu är det gjort. Och jag kan bara be om att livet ska bära mig ❤

Civiltjänst

Gamla ladugårdar och svinstior är i dag moderna utbildningsutrymmen.
Gamla ladugårdar och svinstior är i dag moderna utbildningsutrymmen.

Finlands enda utbildningscentral för dem som vill göra civiltjänst finns i Lappträsk.
Jag var där i går och gjorde intervjuer. Fick träffa en massa härliga människor.
För knappa tjugo år sedan, då centralens verksamhet startade, fanns allmänna fördomar om att de som valde civiltjänst såg ut på ett visst sätt (de hade långt hår i rastafrisyr) och helt klart var de ju vapenvägrare…

Men så enkelt är det förstås inte. Det finns massor av andra skäl att välja civiltjänst. Den som inte vill göra sin allmänna värnplikt inom försvarsmakten har kanske inte ens tänkt tanken ”jag kan inte döda en människa” – de har även andra skäl att välja civiltjänst. Till exempel livssituationen med studier och allt annat.

Så jag lärde mig mycket.
Den här grejen gick ut åtminstone i tidningarna Hufvudstadsbladet och Östnyland.

Fotomodell för en dag

Tillfällig studio uppriggade i tidningshusets kök.
Tillfällig studio uppriggad i tidningshusets kök.

I dag fick vi journalister på KSF Media veta hur det känns att stå FRAMFÖR kameran.
– Titta hitåt, vänd vänstra axeln lite mer mot mig, fundera på var du vill hålla händerna. Bra sådär! Ja, eller vill du hålla dem på ett annat sätt? Nu ser du ut som en liten skolflicka.

Vi hade fotografering för något som troligen ska bli våra fotobylines. Eller inte vet jag var våra bilder ska komma för det togs foton nästan i helfigur också… dock inte i baddräkt eller utan.

Att bilden blev så vit där uppe beror antagligen på hans kamerablixt. Men det ska bli spännande att se slutresultatet, och var bilderna landar 🙂

Dagens inköp

Elfte deckaren om Burt Kobbat.
Elfte deckaren om Burt Kobbat.

… blev en bok från lokala bokhandeln. Alldeles pinfärsk och därmed ganska värdefull i pris, men jag vill understöda vår lokala affär. Inte minst för att affärens innehavare annonserar i den tidning jag jobbar för.

Staffan Bruun är faktiskt en kollega till mig. Han jobbar inom samma koncern, KSF Media. Bägge är vi ju också författare.
Karaktärerna i böckerna där journalisten Burt Kobbat är huvudpersonen saknar i och för sig ett sådant djup jag gärna ser att karaktärer har. Men på något sätt är Bruuns böcker ändå lättlästa och ofta lite småroliga.

När jag nu har gjort mig av mig nästan alla inbundna böcker från bokhyllorna i samband med flytten tyckte jag att jag gott kunde köpa EN ny. När jag har läst den lottar jag ut den här på bloggen, så ny som den är.

Köpte också en kalender, för jag vill ha ordning i mitt liv. Det är kurser på jobbet, föreningsmöten, terapistunder, konstkursen på medborgarinstitutet och så småningom Lovisa Tors innebandymatcher!

Snart är det höst, men vad gör det? Jag ska inreda mitt nya hem och göra det riktigt mysigt för mig.

Adrian är i tidningen!

Den här bilagan delades ut med Hufvudstadsbladet 22 oktober. Det är ett pilotprojekt och idén är att presentera många av de små förläggare som aldrig, eller sällan, annars syns i media. Det finns många skribenter i Svenskfinland och på Åland som inte noteras med recensioner. Men det behöver inte betyda att våra böcker är dåliga. Så i den här bilagan har Adrian och jag köpt annonsutrymme, vilket i det här fallet är det samma som en artikel om oss.

Så här ser artikeln ut och till höger finns en grej om Karin Granlunds fina bok ”Prins i en värld som inte fanns”. Den handlar om Louis Ehrnrooth.

På bokmässan ska vi vara lördag 27 oktober. Annons om det ingår i alla KSF Medias tidningar så nog har Adrian fått en viss synlighet.
Men det är ju nu som järnet ska smidas – medan det är varmt, så här i tiderna före jul.