livet

Sinnesro, stunder för avkoppling – JULKLAPP

~ Carita Liljendahl ~ 49 kommentarer

… som jag behöver då och då, varje dag – tror jag att den här julklappen kommer att ge.
(insåg att Sanna också i år har bildutmaningar, härligt! … så jag satte den här in som årets första, ordet är JULKLAPP för vecka 1)

Någon kanske skulle tycka tvärtom, att personen tappar nerverna med pussel 😀
Mitt lugna och metodiska arbete inleddes i dag med att jag gjorde plats för pusslet på en glasskiva som jag vid behov kan flytta åt sidan om bordet behövs till andra ändamål. Snart ska jag sortera bitarna, så att de alla har rätt sida uppåt och att kantbitarna finns på separat plats. Ordning och reda 😀

När pusslet är klart ska det se ut så här!

Jag är för övrigt full av idéer, både vad gäller jobb men också blogginlägg. Därför kan det hända att jag vissa dagar lägger ut tre eller fyra. Men det kommer säkert tider då jag bara hinner med ett per dag, vilket under många års tid varit mitt mål.

En trevlig nyårshälsning fick jag från en vän i Sverige. De här orden kan jag ju också ha som motto 🙂

I min dagbok skrev jag i går bland annat:
2018 ❤ Jag ska bli starkare, känna och veta mitt värde, samtidigt som jag är ödmjuk mot livet. Jag ska öva ännu mer på att känna tacksamhet. Jag vill vara rättvis, och se till att jag inte utnyttjas för att jag i grund och botten vill alla väl.
Jag ska gå min egen väg såsom jag hittills gjort.
Jag ska ha ett bra liv, själv vara regissören i det. Lita på att allt ordnar sig.

Tankar under en lampa

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I morse tog jag den här bilden då jag låg på rygg i min säng.

Ibland är det skönt och bra att bara ligga på rygg och tänka i lugn och ro.

Ett par dagar har jag tagit det ganska lugnt, eftersom jag vet att det blir en hel del jobb efter kvällens och morgondagens innebandymatcher. Under början av veckan har jag också olika saker inskrivna i kalendern. Allt från möten till reporteruppdrag.

För mig spelar det alltså ingen roll om det är lördag eller söndag, jag kan jobba ändå. Men om jag gör så, då tar jag ledigt mitt i veckan.

Och nu vill jag dela med mig av några klokord under lampan 🙂 Ur Patricia Tudor-Sandahls ”Din egen väg”.

Det verkar som om mångas ideal är att ”ha koll” på allt, vara oberoende, undvika beröring, hålla masken, öka sitt personliga välstånd och säkra sin position.
Det är ett mål som är svårt att leva upp till och som skapar djup osäkerhet och oro: oro att tappa kontrollen, släppa efter, inte räcka till, inte vara kunnig, snabb, duglig, rik eller vacker nog.
För rätt som det är händer det som vi inte tagit med i beräkningen, som vi varken kunnat förutse eller avvärja och som påminner oss om att världen fortfarande är bräcklig och människan skör.
Det som ”inte får hända” sker ändå, planer tillintetgörs och drömmar krossas.

Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Egentligen är det rätt mysigt…

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

… med snö. Det hade jag inte trott att jag skulle säga 🙂
Mörkret sänker sig där ute vid halv sex på kvällen redan. Då tänder man levande ljus och mysbelysning inomhus.

Snötyngda grenar på gårdens träd.

Det är inte så vackert överallt. Eftersom temperaturen ligger vid nollan är det blask och brunt slask också, och ganska jobbigt att gå på vissa ställen eftersom knappt någon plogat nånstans. Cykeln fick således stå.

Tämligen oplogat, men vi har väl inte fått mer än 5 centimeter snö heller.

Här är jag på väg till ett möte vid 15-tiden.
I morgon ska jag åka till bokmässan i Helsingfors. Ser fram emot det!
Det är länge sedan jag var där. Nästan all lust att läsa böcker, och kreativiteten att skapa själv, försvann sommaren 2014. Men sakta återvänder livet på alla möjliga plan!

 

Vacker vägg, del 87

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Vacker vägg på en krog i Corfu.

Man har hotat med att första snön faller i södra Finland natten mot torsdag.
Inte mycket man kan göra för att hindra det 🙂

Men man kan drömma sig tillbaka till början av september i Corfu. Och varmare temperaturer kanske vi får här hemmavid också om ett halvår.

Tiden går fort, det har jag sagt och skrivit innan. Nästa vecka börjar se fullbokad ut då det gäller företagsjobb. Och nu har jag faktiskt fått ett par nya riktigt spännande uppdrag också. Jag berättar om dem sedan då de har rotts i hamn.

Mina tankar är mina böner, och jag litar på att livet bär mig ❤

Kvällsutsikt

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Livet är ju inte bara efter-Corfu.
Livet är här och nu.
I dag har jag jobbat med layout, varit på ett pressinfo, skrivit artiklar och en kolumn. Flyttlådorna har avhämtats av flyttföretaget och jag formar åter en gång, bit för bit, mitt nya hem.

Jag trivs bra här. Jag sover gott. Och jag bär bra minnen med mig från en semesterresa som lärde mig att vad som helst kan hända om jag håller mina sinnen öppna och vågar bejaka livet.

Det här är kvällsutsikten från mitt sovrumsfönster. I en vinkel där träden framträder mer än de hus jag också har som grannar. Här finns således träd, hus OCH himmel 🙂

Vackert – tycker jag.

Hösten smyger på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I dag skiner solen. Det är +18 grader och jag klarade mig utan strumpor i skorna. Vid torgvagnen där en väninna och jag drack juice vid 13-tiden var det rejält varmt.

Ändå känner jag att hösten smyger på. Det doftar fuktig jord, förmultnande löv. En del träd är inte längre bara gröna, de har fått löv som skiftar i gult och orange. Allt har sin tid och årstiderna har sin charm.

Jag är glad för att jag har lyckats hålla kvar många av de känslor jag fick ta del av under semesterresan. Där blev jag sedd, där var allting möjligt. Jag bejakade det nya, tog emot allt med öppna sinnen, och livet bar mig.

Inflyttningsgåvor av min syster – tack ❤ En dagbok med Muminmotiv, ett kort och ett häfte där jag skriver upp allt viktigt. En to-do-list behövs alltid!

Nu är jag tillbaka hemma och det känns också bra. Jag tömmer flyttlådorna och siktar på att ha mitt hem klart till jul. Ett par nya möbler behövs, och det dröjer innan alla de andra hittat rätta platser. Men målet är fortfarande att göra mig av med ännu fler prylar och en massa kläder jag inte använt alls på ett år.

Jag tror att resor vidgar vyerna på mer än ett sätt. Det är inte bara det där att se nya platser och träffa nya människor. Jag gjorde en viktig inre resa på Corfu.

Del 2 av båtutfärden lägger jag ut i kväll.

Snart börjar ett nytt kapitel i livet

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Blomster som prydde bordet på torsdagens 50-års fest.

Det här är ett förhandsinställt inlägg. Jag har tagit tre dagars semester och befinner mig i Helsingfors.

Jag tror att jag håller på att hitta balans i livet. Det var svårt att säga nej tack till olika jobb då jag sadlade om och blev privatföretagare för ett drygt år sedan. Plötsligt var det slut med vintersemestrar och sex veckor betalda sommarsemestrar.
Alla lediga dagar jag tar ut i dag tar jag på egen bekostnad.

Men jag klagar inte. Jag har hittills lyckats försörja mig.
Jag har min frihet och den är guld värd.
Osäkerheten lär jag mig leva med. Jag litar på att saker och ting ordnar sig.

Jag vågar också se fram emot hösten och nya utmaningar i livet.
Det känns som att jag är på väg att hitta hem, att jag kan landa i en trygghet som bådar gott för framtiden. Så mycket gammalt ”skräp” jag burit på i form av saker och minnen från det förflutna har städats ut under tre års tid.

De tre åren behövdes. Snart börjar ett nytt kapitel i livet ❤

Ganska bråda tider

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Mycket intressant att läsa!

Ska snart ut på två uppdrag för Nya Östis. Sedan ska två hus fotograferas inför evenemanget Lovisa Historiska Hus.

För att få allt viktigt gjort innan semesterresan behöver jag göra listor där jag kan bocka av saker och ting. Papperskalendern är också ett viktigt redskap.

Det har nämligen dykt upp en del angenäma överraskningar i mitt liv.
Jag känner äntligen att jag börjar ha lite flyt, att hösten kan bli hur härlig som helst, att jag inte är en evig loser 🙂

Tålamod har krävts. Men jag känner mig bönhörd ❤

Att älta saker är inte enbart negativt

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… men visst har ordet älta en negativ klang. Sidan synonymer.se ger följande alternativa ord till älta:
1. knåda, blanda, bearbeta, massera
2. ideligen diskutera, tjata (om), tugga om, idissla, upprepa, mala, traggla

Livet är som en rosenbuske. Det har vissa törnen men livet bjuder också på vackra blommor och dofter.

För mig har det varit, och är förstås fortsättningsvis, guld värt att få älta saker. Det må vara vad som helst som hänt, men särskilt tråkiga händelser behöver bearbetas.

Då man har vänner som orkar lyssna, som gärna deltar i diskussionen på ett uppbyggande sätt, som stöder och ger råd, som inte ser ner på en och säger gaska upp tig, ta dig i kragen, nu slutar vi prata om det där tråkiga… då kan man vända tråkiga händelser till erfarenheter som ger styrka.

Med vännerna handlar det om att ge och ta. De har också gått igenom något svårt, eller berörs av det svåra jag har varit med om. Då hjälper samtalen alla parter.

Det är så viktigt, så helande att få prata, prata, prata.

Om jag tar min skilsmässa som ett exempel kan jag i dag skratta åt en hel massa av saker som skedde i samband med den. Jag skrattar åt mina egna reaktioner. En gång ville jag tvätta sätet i bilen efter att maken och hans på den tiden nya kvinna hade i åkt i den. Jag rusade iväg med tvättmedlet i högsta hugg och maken hojtade efter mig att jag inte skulle förstöra lädersätet i bilen men det sket jag ju i 😀

En annan gång exploderade annars så lugna, beskedliga, behärskade jag och rev sönder en flyttlåda eller slog maken med en disktrasa 😀 Och jag minns hur terapeuten sa, låt allt komma ut bara, du har visat alldeles för lite ilska i livet, gubben din klarar det nog.

Jag skrattar till och med i dag åt situationer som var hemska precis då de inträffade. Då jag blev utskälld på offentlig plats, då jag hotats osv.

Och allt det här är möjligt tack vare att jag fått älta alla saker upp och ner tusentals gånger, under gråt och skratt med goda vänner.
Så för min del har ordet älta en positiv klang. Synonymen för ordet i detta fall är BEARBETA 🙂