… kändes över Lovisa under veckoslutet. I söndags kom konung Adolf Fredrik och hans hovdamer på besök till Engströms trädgård. Evenemanget Konungen kommer har arrangerats under många år. Nu var jag själv inte där och tittade på uppvisningen men jag fick se damerna i sina fina kreationer då de kom på besök till granngården, Konungsdammens trädgård.
Och så några bilder från trädgården. Finns väl snart inte en enda vinkel jag inte fotograferat från där 😀
Min fina kollega Annettes och hennes familjs trädgård var i år för första gången med i Öppna trädgårdar-evenemanget. Nyttoväxter och perenner blandas med ettåriga skönheter, står det i beskrivningen av gården Vårt gröna hörn.
I dag har den första Pridedeparaden nånsin arrangerats i Lovisa. Uppskattningsvis ett par hundra personer deltog.
Regnet upphörde och paradens deltagare kunde ta sig tämligen torrskodda från start till mål.
Favorit i repris, kanske? Jag vet inte om jag tidigare publicerat den här skylten separat bland mina alster i Skyltsöndag.
Den finns utanför ett av lunchställena på Skeppsbro-området. Sommaroasen i Lovisa.
Fler skyltar finns hos BP som förvaltar Pumitas arv, Skyltsöndag. Vem som helst kan delta, vare sig det handlar om skyltar, planscher, reklamtexter eller något annat trevligt!
I dag träffade min syster och jag vår vän Outi från Sverige. Hon hade kommit med sin assistent Linda för att fira midsommar i Lovisa och Pyttis.
Vi hann prata och äta gott på Skeppsbron under en dryg timme. Vädret var underbart då det hade börjat blåsa. En liten regnskur på dagen hade rensat undan den tryckande värmen från i går. Vid Lovisaviken är det alltid härligt.
Jag blev överraskad, glad och lite rörd då Outi gratulerade mig med rosor i krukor!
I går kom också många och kramade och gratulerade för det nya jobbet som jag tar mig an i augusti.
Jag har mycket att vara tacksam för nu känns det som ❤
Man kan inte klaga på vädret. Det är soligt och ganska varmt, men blåsten ger också behövlig svalka. I den här parken var det jätteskönt i dag.
Fem timmar av förmiddagen sysslade jag med mejl och textredigering. Sedan tog vikarien över för att par timmar så att jag kom i väg ut på cykeln för att göra en födelsedagsintervju.
Livet känns bra. Jag har inte kunnat skriva så mycket om mina innersta tankar och jag antar att det har märkts. Jag har inte kunnat vara så öppen som jag velat på bloggen och det förvånar mig inte om mina närmaste vänner inom kort säger till mig att jag ”inte varit mig själv”.
Men ibland är det så här. Vissa saker får man ha tålamod med.
Och nu ska jag pussla flitigt resten av kvällen så att det blir klart till midsommar!
Jag tycker om att umgås med likasinnade, och framför allt att jobba med likasinnade. Men det betyder ju inte att jag ogillar alla som har andra åsikter än jag.
Att debattera där ett sunt klimat råder, med tolerans och respekt och folk som inte avbryter varandra eller höjer rösterna (såsom i många politiska tv-debatter), gillar jag också.
I går var det dags för sommarens första Radio Saltbodan. Som lite äldre person var jag där vid 19-tiden då musiken började spela, men då var den ännu inte live.
Livemusik och mera fart på blev det efter 22, men då är man ju själv på väg hem… 😀
Att få umgås med likasinnade kan kännas som en lättnad, speciellt i situationer där man inte vill argumentera och bråka.
Och särskilt då det gäller projekt och jobb som ska göras i grupp är det skönt att hitta människor som fungerar på samma sätt som man själv gör. Det underlättar jobbet helt enkelt.
I dag gjorde jag äggsmör och åt en karelsk pirog.
Nära havet igen. Bara personen som jag intervjuade saknas från bilden.
Honom får ni se senare.
I kväll ett möte, sedan troligen hemma med pusslet.
I morgon frissa, topparna måste putsas. Men annars ska jag försöka vara ledig. Det har varit intensiva veckor, men många givande diskussioner och jag ser fram emot en trevlig midsommarhelg.
I morgon har halva juni sprungit sin kos!
I samband med att jag är och gör intervjuer till Nya Östis tar jag då och då bilder av miljön. Om jag har en nyhet på gång, så som det var förra gången som jag visade en vy från Valkom hamn, låter jag inte bilder avslöja för mycket.
I dag firades evenemanget Öppna Byar och jag besökte Pitkäpää i Pernå.
Det är fortsättningsvis väldigt varmt, runt +28. Fläkten är på här hemma, men svetten rinner ändå, helst går jag naken, men inte ut på balkongen… SÅ roligt ska grannarna mittemot inte få ha 😀
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 