Oktober är internationell bröstcancermånad med syftet att öka medvetenheten och kunskapen om bröstcancer, skriver bröstcancerföreningen Amazona Stockholmpå sin webbsajt.
Också i Lovisa uppmärksammas månaden med bland annat föreläsningar, och ute på stan finns rosa rosetter och annan rekvisita.
Ett lokalt företag har donerat den här symbolen i trä.
Det är annars intressant med alla temadagar som finns. Jag kommer inte alltid i håg att kolla dem, men ser på den här sidan att man i dag firar bland annat:
Äggets dag
Äpplemustens Dag
Internationella flickdagen
Internationella komma-ut-dagen
Det finns rosa blommor och rosetter på många platser i staden. Folk har verkligen varit aktiva som lagt ut dem.
Den frågan har varit, och är fortfarande, aktuell då stadens ekonomi visar minus. Ska alla skolor få finnas kvar?
Många tycker att mer aktiv marknadsföring av Lovisa behövs. Speciellt i huvudstadsregionen, om vi vill få fler invånare. Många har ju börjat uppskatta lugn och ro allt mer, små städer, lantlig miljö, små byskolor där alla känner alla.
Det här är ett förtidsinställt inlägg, eftersom jag inte vet hur jag kommer att kunna blogga från resan.
Med den här skylten ville Lovisa för en tid sedan markera att staden är byarnas och byskolornas stad.
Man kunde nästan tro att de här fönstren är fotograferade i Italien. Men nej, de finns i Lovisa, i samma hus som Café Favorit, på Apoteksgårdens innergård.
I dag har vi ledig dag i Alassio på läsarresan. I morgon kväll kommer vi hemåt, via Nice i Frankrike.
Jag hoppas kunna bjuda på många fina bilder från resan. Fina fönster också, kanske dörrar, balkonger, portar, murar… vi får se!
I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.
Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂
Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.
Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.
En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.
Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.
Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.
Jag är tacksam för att jag sover rätt bra, utan problem 8–10 timmar. Vaknar ibland och måste upp på toan mitt i natten men somnar för det mesta bra om.
Den här veckan har badrumsrenoveringarna fortsatt hos grannarna, så jag vaknar senast kring åtta då knackeli-knack och borrningar börjar höras. Men fenomenet är ju övergående.
I dag är jag glad för att solen visat sig nästan hela dagen, luften är hög och klar, himlen mestadels blå. Det kändes varmare än de åtta grader telefonen visade.
Det var så varmt där det var vindstilla att jag gärna hade suttit ute på Apoteksgården med en lunch. Men kön vid disken inne i cafeterian var lång. Jag hade tyvärr missat redaktionsmötet om jag hade väntat. Så det blev bara ett par bilder på gården.
Det är så lummigt och fint här och fortfarande mycket grönt.
Jag är glad för att våra redaktionsmöten är innehållsrika och bjuder på mycket diskussion om aktuella saker i Lovisa. Vi som samlas är i åldern 20–70+, och en del är aktiva i föreningar och i kommunalpolitiken så tentaklerna är ute åt många håll.
Ibland är det förstås lite svårt att skriva om känsliga saker. Du ska klara av att i närbutiken möta personer du skrivit om, personer som kanske ser på saker och ting annorlunda än du själv gör.
Ja, och så kändes det underbart att komma hem till en nystädad och väldoftande bostad. Unnar mig besök av städfirma varannan månad. Sedan tänker jag alltid ”nu ska jag inte grisa mer, jag ska torka damm och dammsuga oftare”. Ibland blir det av, ibland inte 😀
Men därför finns ju städföretag 😀
Ytterligare ett sommarminne, eller från sensommaren, taget under Lovisa Historiska Hus-evenemanget på Garduelis gård.
I dag har solen visat sig från och till. Ibland har det kommit lite regn. Höstens färger börjar synas allt mer och doften av förmultning känns allt oftare. Luften är syrerik och det gillar jag.
Har jobbat 9–14 i dag, sedan kunnat ha en paus för butiksbesök. Tillredde lasagnette i går, en hel ugnsform, så i dag var det dags att sätta sex portioner i frysen.
I kväll är det stadsfullmäktige med en bra bit över tjugo ärenden på listan. Misstänker att det blir ett maratonmöte…
Degeri – heter Lovisas nyaste tillskott bland restauranger. Namnet kan härledas från före detta hotellet, Hotell Degerby. Och Degerby var vad Lovisa hette innan Lovisa blev en stad.
Detta är en allt för lång och komplicerad historia att återge här. Men jag är glad om den här sportbaren överlever vintern i vår lilla, lugna stad. Här kan man äta gott. Allt från snacks till á la carte-rätter.
En fiskrätt.Jag röker inte men jag tycker att platsen utanför restaurangen är väldigt tilltalande.
Här kunde man också satsa på infravärme och något slag av skydd mot regn, snö och blåst.
I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.
Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂
Kafeterians gård ligger på Gamla Apoteksgården.
Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.
Här var nästan fullsatt då vi kom, men jag tar jag alltid bilder först sedan då folk inte behöver undra vem jag fotograferar och varför 🙂
Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀
Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.
… ibland även då jag skriver blogginlägg.
Med åren har jag lärt mig vissa knep då det gäller att skapa tidningsrubriker. Men då menar jag ändå inte rafflande sådana som ger en massa klick. Nya Östis har en webbsajt, men den är inte beroende av klick. Vi säljer inte annonser till den eftersom vi inte har de resurser som krävs för sådant i dagsläget.
Sajten är mera en informativ sådan med kontaktuppgifter, prenumerationsformulär och en del lockbeten till papperstidningens innehåll.
Bänkar i kyrkoparken.
I samband med att jag behövde ett foto till en nyhet i morgondagens tidning tog jag den här bilden. Jag minns att jag för kanske fyra år sedan tänkte att jag någon dag ska kunna sitta här hand i hand med en ny partner. Men den dagen har inte kommit än 😀
Mycket tålamod får gumman ha!
Rådhuset.
Man ska inte överanstränga sig , så jag vände bara på klacken i parken och tog en bild till.
