Lovisabyggnader, Generalshagens skola

I den här skolan gick jag som barn. Den var en folkskola då. Efter det blev det för min del mellanskola och sedan tre år i gymnasiet.

Skolreformerna har varit många genom åren. Faktiskt så många att jag inte riktigt minns hur det var… jag tycker att jag gick fyra år i folkskolan och sedan fem år mellanskolan. Men folkskolan hade sex klasser, så man kunde också välja 6+3 i stället för 4+5. Det fanns något som kallades ”Meddis” då jag var ung, det var väl medborgarskola man valde om man tog 6+3 alternativet?

Senare började skolorna kallas lågstadium och högstadium. Kombinationen kanske heter grundskola fortfarande? Nä, nu börjar jag känna mig helt råddig 😀

Hur som helst. Jag tror att många av oss som är i medelåldern i dag har massor av minnen från den här skolan. Och nya minnen skapas varje dag eftersom skolan, som numera heter Generalshagens skola, har funnits i många årtionden. Jag har försökt luska ut när skolan byggdes men inte hittat den informationen.

Fler vintriga Lovisavyer

Världen på en del av de här bilderna ser nästan svartvit ut. Men några färger skymtar här och där i form av hus och bilar.

Träden på gården där jag bor.

Men det som ögat ser, allt det sagolikt vackra, är inte lika lätt att fånga på bild 🙂

Det ser ut som om det låg bomull på grenarna 🙂

Lite gult lyser upp bland de svarta, vita och grå nyanserna.
… och ser man på! En röd bil!

Som ni ser har jag varit ute en liten sväng i dag. En väninna skjutsade mig vänligen till bokföraren. Jag cyklar dit på våren och sommaren, men nu står cykeln i husets förråd.

I måndags fick jag problem med nätbanken. Jag är säker på att jag slog i användarkod och lösenord rätt, men det oaktat låste sig banken. Efter att jag stått i telefonkö en ganska lång stund fick jag veta att jag kan göra nytt försök på tisdag morgon.

Tisdagsmorgonen kom. Koderna funkade inte. Nytt samtal till banken. Jag skulle ha fått vänta ytterligare ett dygn för att få i gång nätbanken, men nu råkade bankkontoret i Lovisa vara öppet. Där på Aktia var kundtjänsten vänlig och nu är problemet löst.
Hur det överhuvudtaget hade uppstått vet ingen. Jag hörde om andra som samma dag hade haft liknande problem.

Det här fick mig att tänka på hur ofta jag behöver mina nätbankskoder. Det är inte enbart då jag betalar fakturor utan också då identifiering krävs i massor av olika sammanhang.

Det digitala i all ära, men visst lever vi i en sårbar värld.

Vintriga lovisavyer

En av våra vackra parker i centrum.

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.

Jag är på väg till en intervju, ner för Drottninggatan mot stadsbibban som ligger långt där borta som bilden tar slut.
En del av Långgränd.

Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.

Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤

Glad måndag! 07-01-2019

Jag frångår i dag konceptet med bara en eller två bilder i min serie Glad måndag!
Glad måndag kan också vara efterskvalpet av en glad söndag!
I går vann hockeylejonens juniorer VM-guld och mitt favoritlag Lovisa Tor vann bägge matcherna i division ett under lördag-söndag.

Min syster föreslog också i går att vi skulle gå till museet och se utställningen ”Där gatan gick en gång – Lovisalandskap i förändring”.
Det kändes jättebra att vi hann dit, för utställningen håller öppet för sista gången i dag.

Kommendantshuset, Lovisa museum.
Intressant film som visade gamla vyer från Lovisa.
Alla dessa byggnader som inte finns kvar. Fotot har jag tagit av en bild som finns på utställningen.
Bokhandeln, finns inte heller mer…

Det här är en av de byggnader jag saknar mest i Lovisa. Min mammas faster jobbade där, min syster har jobbat där. Jag drömmer fortfarande ibland om att jag är där och handlar.

Miniatyr av sjöfästningen Svartholm.

Skyltsöndag, den 6 januari 2019

Första söndagen i januari! (redigerat 6.1.2019 efter att en bloggkompis påpekat – jag kan inte räkna! :-D)

Den här skylten finns hemma hos Eddie Bruce som är en välkänd profil i vår stad. Hans intresse för gamla foton och postkort från Lovisa började redan för fyrtio år sedan. Efter det har han tagit hand om en massa andra gamla bilder och negativ. Han har gjort en stor kulturgärning och även publicerat böcker med gamla bilder.
Jag skrev ett reportage om honom i Nya Östis som kom ut i fredags.

En gammal gatuskylt.

Skyltsöndag förvaltas av bloggaren Konst eller Konstigt och hos henne finns länkar till andra som är med i utmaningen.

Att äta ute i Lovisa…

… alltså på restaurang, är trevligt. Men utbudet är litet vintertid. I alla fall om du samtidigt vill dricka ett glas vin och sitta vid ett tänt ljus.

I januari är det väldigt lugnt. Folk har väl ont om pengar? Firar vita månaden utan alkohol? Eller så är det bara så att människor kurar hemma i vintermörkret, speciellt då det inte är fredag eller lördag.

Här äter jag ganska ofta under vintermånaderna. Veganrestaurangen har bjudit på många trevliga matöverraskningar. Men i dag stängde krogen klockan 18. Tur att jag och väninnan gick ut redan kl. 17. Vi fick sitta kvar till 19 och äta klart.

Det här med att gå på krog handlar inte bara om dryck om någon kopplar ihop krogbesök med sprit. Att gå på krog för att äta är skönt för en singel som sällan orkar svarva ihop rejäl mat till sig själv. Och den sociala biten, att få dela glädjeämnen och sorger med en god vän, är också guld värd.

Men – det är lite si och så med lönsamheten i januari på krogar i en liten stad. Så jag förstår företagarna. Men det är trist att utbudet minskar och minskar.

Bara att vänta på sommaren, och hoppas pepparschnitzeln finns kvar på Skeppsbro-området.

Slutar året som en böckling!

Efter att ha stått en halvtimme vid stockeldarna på Skeppsbro-området luktar jag som en rökt böckling 😀

Det kommer vindpustar och brandmännen rusar till stockeldarna för att dämpa gnistregnet med snö. Då börjar det ju ryka mer från stockarna än brinna i dem, men brandsäkerheten är förstås a och o.

Lovisa stad tar som vanligt emot nyåret på Skeppsbron med en familjefest som börjar redan klockan fyra på eftermiddagen.
Jag var där med en av våra nya frilansare, hon agerade fotograf. Men de här bilderna är mina, jag tror nog hennes blev mycket bättre 🙂

Vår fina danspaviljong på området.

Här var det ännu folktomt eftersom klockan inte blivit fyra och festen inte börjat.

Lite senare en liten kö vid ståndet där gratis grillkorvar delades ut.
Gammaldags hederlig skuggteater lockade barnen.

Nu sitter jag hemma och slutar året som en rökt böckling. Men det går ingen nöd på mig. Jag ska ta några glas vin, och kanske faktiskt börja på det nya 2000-bitar stora pusslet redan i kväll.

Och så är det uppesittarkväll med Bingolotto!

På väg mot R-kiosken

… tog jag bilder av några Lovisavyer, fastän jag som sagt tycker att jag har fotograferat just de här platserna hundra gånger. Men eftersom en del av dem som läser min blogg har efterlyst fler Lovisabilder, så vad gör man inte för dem? 🙂

Alexandersgatan med tämligen välsandade trottoarer. Gäller att se upp ändå för på vissa ställen har snön smultit och rännilar av vatten bildat is.
Vårt rosa rådhus till vänster, torget ligger där borta mellan Mannerheimgatan och Brandensteinsgatan. Julbelysningen finns kvar.
Och bilarna som står på rad på rådhusets parkering är elbilarna som också hyrs ut till invånarna.

Samma Alexandersgata, några meter längre fram från förra bilden.
I de här gamla byggnaderna fanns bland annat en bank förr, nu ett lunchställe, en ekofrissa, en bilskola, en ungdomsgård med mera.
Vårt ståtliga rådhus, som INTE kallas stadshus i Lovisa.

Och så det gamla ärevördiga posthuset, som inte på många år tyvärr varit post. Den finns i R-kiosken en bit längre fram. I gamla posthuset finns numera bland annat en reklambyrå.

Bilden blev lite suddig i skymningen.

Vacker vägg, del 110

Just nu regnar det ute. Temperaturen ligger på noll.
Men de närmaste dagarna ska vi ha mellan minus två och minus sju grader, så jag har hopp om att snön ligger kvar över nyår. Halt blir det förstås just tack vare att vi är uppe på plus en grad då och då.

I morse sov jag länge. Sedan tog jag itu med en massa sådant som blivit ogjort under den senaste månaden då jag nästan dubbeljobbat. Lite tidningsjobb har jag också i dag gjort på sidan om, men inget som stressat mig. Bäst är ju att göra undan lite då och då, ha kontakt med frilansare och sånt, då vi fått några ivriga nya sådana.
Genom att göra lite då och då, och att ha privilegiet att jobba hemifrån, hopar sig inte saker och ting.

Den här vackra väggen finns i en av gångarna i servicehuset Gråberg, ”Det goda livets hus”. Där finns fyra avdelningar som fått namn efter årstiderna. Här är vi, såsom ni ser, i gången ”Vinter”. Bilden togs då jag var där med luciaföljet förra veckan.

Det kom mera snö i dag!

Vackert är det, och lagom kallt, minus två grader.
Finns hopp om att snön hålls kvar och att julen är vit.

Vy vid Parkgatan.

Jag kom ut först då det hade blivit mörkt. Har haft mycket att skriva för Nya Östis, men tycker också att det är skönt att kunna sova till halv nio och sedan jobba hemifrån i bara morgonrocken 😀

Favorit i repris, granen hemma på gården.