Det var +25 grader i lördags när jag ledde upp cykeln för den här backen.
Mossebacken i Lovisa, även Mosabakkan kallad. Går från Strandvägens södra ända upp mot Södra åsen, adressen är Antbyvägen.
Mossebacken
Lovisa
Tacksamhetens dag
I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.
Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.
En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤
Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.
Bilder från i går
Det var mycket folk ute i går, fastän det som vanligt inte syns på mina bilder 😀 Här vill jag visa ett av träden som jag tycker så mycket om, det finns några krumma björkar utanför Saltbodan.
Lövsprickningen har inte kommit i gång än, men när det väl händer, då sker allt på en mycket kort tid.
I dag skiner solen också från en nästan klarblå himmel. För mig blir det mycket inomhusjobb eftersom Nya Östis ska vara klar till onsdagen den 9 maj. Jobbet är krävande och innehåller allehanda utmaningar, det är ett pussel att få alla artiklar och bilder på plats. Men det är ett omväxlande och roligt jobb också.
I kväll är det VM-hockey som gäller. Finland vann första matchen i grundserien i går mot Sydkorea med siffrorna 8–1. I dag möter vi Lettland.
Små knaprigt goda vårrullar
… hittade jag hos Oishi Sushi, som är relativt nyöppnad i centrum av Lovisa.
Hoppas att många hittar dit, finns i köpcentret Gallerians övre våning.
Att köpa sex stycken små knapriga vårrullar hem kostade bara 3,80 euro.
Började jobba vid niotiden och efter det ringde telefonen nästan i ett. Massor av mejl strömmade också in till de två boxar jag hanterar för tidningens del. Allt som jag pratade om och fixade hade med jobbet att göra, ändå kändes det som att jag ”fick inget gjort”.
Det är ett märkligt fenomen det där. Bara för att jag inte skrivit en enda artikel i dag har det inte betytt att jag varit sysslolös. Det här är det jag kallar redaktionschefens osynliga jobb, som har mycket med framtidsplanering att göra.
Glad måndag! 23-04-2018
När jag skriver det här inlägget är jag ledsen, det är fredag kväll och jag har tvingats fatta svåra beslut för att se till att jag själv ska må bra.
Den här veckans torsdag ska jag på andra provtagningen, den stereotaktiska biopsin, som en uppföljning av mammografin som gjordes i februari, och första provbiten som togs efter det.
Även om jag inte är jätteorolig, så finns vissa tankar där – vävnadsprovet kan visa vad som helst och jag vill inte bli utarbetad i det här skedet. Ja, eller utarbetad vill jag aldrig bli.
Så jag skriver det här inlägget på förhand, för att ingjuta mod i mig själv.
På en lapp har jag skrivit till mig själv ”Frukta inte. Tro på det du kan. Tro på dig själv. Du vet vad som är rätt.”
Vacker vägg, del 98
Den här väggen var nog en av de vackraste på hela vårmässan, och den tillhörde avdelningen där Lovisa stad marknadsförde sig.
Lovisa i fokus
Den här dagen började halv åtta då jag vaknade av att några killar som renoverar husets bastuavdelning började borra…
Upp och hoppa då bara och tur att jag hann in i och ut från duschen innan vattnet helt oväntat stängdes av.
Nu ska alla Lovisabor ladda ner den här appen. Den är gratis och ger invånarna möjlighet till delaktighet på många nivåer. Klockan tio var jag på ett pressinfo om den nya appen.
Sedan åkte jag i väg för att göra en advertorial med en kund, alltså en betald annons som jag skriver texten till.
Senare i kväll ska jag visa en otroligt vacker vägg. Jag tog den på vårmässan och den lyfter fram Lovisa på ett vackert sätt.
Fortsatt växlande väder
Vädret är fortsatt omväxlande. I går kväll vräkte snön ner men den var tydligen ganska blöt. I dag har vi haft lätt snöfall och mulet, men också korta stunder med sol – som av bilden synes!
Fåglarna kvittrar i högan sky och mycket dripp-dropp hörs, så hoppet om att våren snart är här på allvar finns!
Dagarna och veckorna går i rasande takt. Jag brukar säga ”först är det måndag, sedan torsdag och sedan veckoslut” 😀
Den här dagen har varit späckad av tidningsarbete – allt från mejlhantering till intervjuer och planering av kommande jobb. Stundvis hektiskt och krävande men mestadels riktigt roligt! Vilket är en förutsättning för att jag ska orka och se det hela som meningsfullt.
Något besked från läkaren angående andra testet efter mammografin har jag inte ännu fått. Två veckor skulle det dröja, och här finns ju ännu drygt tre dagar tid tills den tiden gått.
Blandade bilder och bla bla
Såsom jag sagt förr tycker jag att jag har fotograferat ALLT i Lovisa. Det har jag förstås inte gjort. Men på vintern rör jag mig i ganska samma, begränsade banor, känns det som 😀
Nå, här är nu i alla fall två centralt belägna byggnader, fotograferade ur en NY vinkel 🙂 Stenhuset i bakgrunden är vår polisstation.
Hade sovmorgon i dag och ska den här helgen göra sådant jag aldrig hinner i början av veckan, bland annat städa och sortera bilder och texter. Jag bränner dem hellre på cd-skivor än lagrar på en extern hårdskiva. Kalla mig gamyl om ni vill 😀
Innebandymatch i Helsingfors i kväll, semifinal i slutspelet i division ett.
Avslutar med en närbild som jag tog av en ljusdekoration i Tei Tupa i Ikalis då vi åkte upp till Vasa.
Av någon anledning tyckte jag att den INTE passade in då jag skrev om provtagningar och eventuella besked om tumörer… fastän JAG har humor, och ofta en mycket märklig sådan, vet jag inte om mina läsare kan tolka mig rätt.
Våra fina laddningsstolpar
Här kan man ladda sin elbil i Lovisa centrum.
Om ni tillåter ett plumpt skämt tycker jag det kunde vara skönt om det fanns sådana här stolpar också för människor 😀
Ibland säger man ju då små barn är extra livliga, att ”tänk om det gick att få deras energi överförd till sig själv”.
Och tänk om det gick att ställa sig vid en sådan här stolpe en stund då man känner sig extra trött. Betala en slant och få ny energi!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 