I går var det stort beachparty på stranden med musik och olika aktiviteter. När jag tog den här bilden hade musikartisten ännu inte kommit, så det blev ännu mer folk senare. Men tänkte att bloggarvännen BP skulle få se att det finns folk i Lovisa 😀
I går +25 grader, i dag +15 och regntunga moln.
Sedan bar det iväg längs smala, ibland ganska gropiga asfaltsvägar via Forsby till Gammelby och ända ner till Kabböle.
Sällan tänker man på hur fina, gamla kulturlandskap vi har med böljande sädesfält, betande får och kor, vackra trädalléer och även glittrande hav.
Blir senare en artikel i Nya Östis!
Vissa dagar har jag inte tid att skriva så långt, än mindre läsa mina vänners bloggar. Måndag, tisdag, onsdag har jag vanligtvis tidningsjobb flera timmar.
Då går det snabbt att lägga ut några bilder från mina fina hemstad ❤
Här fanns bland annat Segermans bageri förr, därav det ena namnet. Tror att gården i dag mer allmänt kallas Alexandersgården, då ingången ligger vid Alexandersgatan.
I en del av huset fanns också tidningen Östra Nylands redaktion några år. Den tidningen lades dessvärre ner i januari 2015 😦
Så här lugnt är det inte på Trädgårdsgatan sista veckoslutet i augusti då Lovisa Historiska Hus arrangeras 🙂
För en tid sedan skrev jag så här på Facebook, då jag tyckte att folk klagade för mycket över vädret 😀
”Nu hoppas jag att alla är glada. Det är inte för torrt, inte för varmt, det kommer kanske lagom med vatten? Aj, int? Nån millimeter för mycket eller för lite? Är det för kallt ute? Blåser det för mycket? Är det för mörkt? Redan? Alltså vi går ju mot mörkare tider 
😱
Kom nu sedan ihåg att säga på julen ”Vi går mot ljusare tider!”.
Men i dag klagade jag själv.
För att en sand- och lövblåsare väckte mig. Halv åtta på morgonen. Och bensinångorna kom in genom fönstret fastän jag bor på tredje våningen.
Min skönhetssömn avbröts, så därför är jag inte vacker på bilden.
Eftersom Jerusalem har sin klagomur tänkte jag att Lovisa också behöver sin.
På riktigt vågade jag inte lämna den där. Av rädsla för att någon från miljövården skulle leta upp mig och bötfälla mig för att jag skräpat ner.
Men ilskan pyste ur mig direkt 😀
I murarna finns stora öppningar. I dem kunde man förslagsvis sitta och yla sina klagovisor, tills grannarna börjar klaga.
Får man inte plats i hålen, eller är man inte vig nog att klättra in i dem, kan man bara ropa sina klagosånger via dem. Jag tror man kan få ett bra eko till stånd.
Här får man också klaga om man inte har något att klaga över.
Och kom nu alla ihåg att idén om Lovisa Klagomur ursprungligen är min!
Kära vänner, det är redan sista söndagen i juni! Time flies!
Bilden jag visar i dag är kanske inte direkt en typisk skylt. Men den välkomnar i alla fall besökarna till den magnifika utställningen om Villa Forsström som just nu är aktuell på Almska Gården.
Hos bloggaren BP hittar du länkar till andra som är med i Skyltsöndag!
… tog jag en promenad. Förmiddagen går så gott som alltid, dagen innan tidningen kommer ut, till textredigering och ibland även till att skriva nyheter, som den här.
Sen eftermiddag och kvällar går i VM-fotbollens tecken. Jag har inte sett alla matcher och sitter inte vid teven från 15 till 23 heller. Men ganska bra med på kartan är jag. Ronaldo har gjort Portugals alla fyra mål, antalet självmål i VM är hittills dock fem.
Jag hejar på Sverige, Danmark och Island.
Men nu följer här några bilder från LOVISA 😀
De har en tendens att samlas på hög, bilder som jag knäppt på promenader, men som jag sedan av någon anledning inte har hittat nåt specifikt tema för.
Samtidigt vet jag att många som läser min blogg gillar att se olika vyer från Lovisa. En del av dem har bott här förr, de har rentav barndomsminnen från Lovisa.
Så varsågoda, en mycket blandat kompott!
… satt jag och skrev i min dagbok. Klockan var 15.45 den 16 juni 2016.
Jag har sagt upp mig…
Hjärtat slår jättehårt…
Jag vill gråta.
Av rädsla och av lättnad.
Jag satte min tillit till en högre makt. Skrev att jag måste lyssna på mitt hjärta. Att göra så kan inte vara fel.
Jag ville känna arbetsglädje.
Jag ville inte längre gråta i bilen på väg hem från jobbet.
Jag var inte den där tuffe nyhetsjournalisten som ifrågasatte allt, jag ville inte ställa folk mot väggen. Skrev jag nyheter ville jag göra det på mitt sätt. Sakligt refererande.
Så jag lämnade min fasta anställning på ett medelstort företag inom mediebranschen.
I dag har två år gått. Hittills har allting ordnat sig. Jag har ett eget medieföretag. Jag har lärt mig jättemassor om allt från lagstadgade företagspensionsförsäkringar till skattetekniska frågor.
Alla de uppgifter som jag åtog mig 2016 (många bäckar små, blir en stor å) har jag inte kvar. Jag orkade inte jobba både vardagar och helger, det blev för splittrat.
Någon betald semester har jag inte haft på två år. Men jag har fått en helt annan frid och frihet i mitt liv.
Fortfarande vill jag lita på att allting ordnar sig. På något sätt gör det det, då man lyssnar till sitt ❤ .
I dag hade jag glädjen att få närvara vid vernissagen av Ralf Forsströms utställning i Almska Gården.
Jag tror att vi mycket snart kan, såsom stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sa i sitt öppningstal, räta ut frågetecknet i utställningens namn.
Lovisa, liten stad – kulturell storstad? Det behövs ett utropstecken i stället.
För den här utställningen är helt unik. Den måste upplevas, både av Lovisabor och av andra finländare. Helst också av en mycket mer bred publik än så. Människor från hela världen måste komma hit!
Jag är ju minimalist. Så jag har svårt att tänka mig att mitt hem skulle vara fullt av konstskatter och minnen från en massa resor. Men den här samlingen är ändå härlig att se. Forsström har ett hem i Kainuu i Finland, ett i Lovisa och ett på Bali.
Jag kunde tänka mig att ha EN utvald mask eller två på en vägg. Eller ett par av de otroligt härliga dockorna som det fanns mängder av.
Även om en av mina första tankar är… vem skulle torka dammet av dem 😀
Att kliva in i Almska Gården är som att kliva in i en annan värld. Upplevelsen är helt unik. Fler besök än ett behövs för att man ska kunna ta till sig allt.
Låt mig få vara lite lyrisk, men den här utställningen är faktiskt en fantastisk gåva till Lovisa stad. Även om den varken är helt gratis att sätta upp eller att upprätthålla. Men ändå.
I går visade jag de här vackra väggarna som har anknytning till en fantastisk utställning i Almska gården.
Invid det huset finns också fina odlingslådor. De i sin tur utgör en så kallad undervisningsträdgård. Vissa växter har kommit i gång, men andra har troligen lidit av torkan. Jag är nu ingen trädgårdsmästare, så jag ska kanske låta bli att säga nåt mer. Men trevliga är lådorna.
Några andra lådor som inte är fullt lika fina och trevliga är de här.
Jag brukar sällan visa sådant som är fult i min stad, men visst ser jag mycket sånt också under mina promenader.
Tog sovmorgon i dag. Annars lite mötesförberedelser och artiklar, i kväll ett föreningsmöte.
Det vackra vädret fortsätter och jag försöker fortsätta njuta av sommaren ❤
