Bildsvep från Lovisa Historiska Hus, del 1

Den numera redan berömda kön in till stan klockan 10.30 på lördag.
Trängsel på torget, och solen lyser över stan.

Det såg regnsjukt och mulet ut vid 8.30-tiden, men klockan 9.50, tio minuter innan evenemanget skulle börja, sprack molntäcket upp 🙂

Yles program Egenland filmar i Lovisa, bland annat från LHH. Här intervjuas min vän Ann-Britt Felin-Aalto som är LHH:s projektchef.
Tvättlinor i regnbågens färger finns lite här och där i stan för att ge stöd åt sexuella minoriteter.
Trängsel på Mariegatan kl. 11.30 på lördag.
Lovisa stads marknadsföringsplats på Saltbodtorg.

Åter dags för Lovisa Historiska Hus!

Evenemanget Lovisa Historiska Hus arrangeras för fjortonde gången i år. Det mesta händer mellan klockan 10 och 17 både i dag och i morgon.
Själv är jag med på ett litet hörn som media ansvarig sedan 2016.

Två dagar kommer nu att vara späckade av jobb. Jag ska fotografera så mycket jag hinner och även försöka uppdatera bloggen såsom jag gjort under många år.

Ett av de nya objekten är Sjövalla på Varvsvägen i Köpbacka, några kilometer utanför Lovisa centrum.

Sjövallas stora veranda med utsikt över Lovisaviken. Foto: Evy Nickström/Lovisa Historiska Hus

Bilder av alla hus, information om hela programmet, mässtidningen med mera hittas HÄR.

Biljettförsäljningsstånd.

I går var det ännu tyst och öde på gatorna, men biljettförsäljningsstånden hade ställts ut redan på eftermiddagen. Mot kvällen började försäljare och utställare anlända till parkerna och torgen i stan. Skyltarna som visar vilka hus som håller öppet för allmänheten kom upp. Tillfälliga trafikskyltar likaså.

För tio månader sedan började styrelsen och andra aktiva förbereda årets evenemang. I dag är det dags!

Tvättlinor väcker ett jäkla ståhej

Det finns många olika minoriteter.
Vi finlandssvenskar utgör en av dem. Samer utgör en annan. Funktionshindrade en tredje. Bara för att ta  några futtiga exempel.
Sedan finns det sexuella minoriteter, och folk som har en religiös övertygelse som är i minoritet.
Invandrare utgör alltid en utsatt minoritet i ett land som inte är deras hemland.

Ofta uppstår ”ett jäkla ståhej” då någon tar minoriteter i försvar.
De som motsätter sig minoriteters rätt till existens syns och hörs ofta tydligt i social media. De brukar visa sig med ARGA emojis eller fräna kommentarer.

En liten del av ett stort programutbud under Lovisa Historiska Hus är tvättlinorna med plagg i regnbågens alla färger. Genom satsningen lyfter man bland annat fram sexuella minoriteters rätt till en trygg vardag.

När sedan minoriteten ryter ifrån och vill framföra sitt budskap säger den andra parten att minoriteterna skapar ”ett jäkla ståhej” kring ”en massa fenomen som inte fanns förr”. Som om det vore pop just nu att vara gay eller transsexuell.
Eller som om det vore ett nytt fenomen att fly krig och bli en asylsökande flykting.

Det har alltid funnits förtryckta minoriteter. Det är bara det att vi nu i större utsträckning vågat börja prata öppet om dem. Och därför uppstår ”ett jäkla ståhej”.

Jag kommer inte att vika en tum då det gäller mitt sätt att tänka.
Låt alla blommor blomma, kärlek kan inte vara fel. Behandla din nästa såsom du vill att hon eller han ska behandla dig. Med respekt.

Aaah! En smörbulle!

Något så enkelt som en smörbulle gjorde mig glad i dag!
Jag har flera gånger under sommaren stuckit mig en på kaféet och velat köpa en sådan, men alla gånger har de varit slutsålda eller eventuellt inte bakats alls.

Jag förstår om någon tycker bullen ser anemisk ut, men den är en av mina absoluta favoriter 🙂

Mums!

Jobbade på förmiddagen, hälsade sedan på mamma på sjukhuset. Fick de senaste rapporterna från två sjukhus. Har flera papper fulla med anteckningar över vad som sagts de senaste fem dagarna.
Jag är vid gott mod vad gäller mamma, men märker att jag på kvällarna är väldigt trött. Och i situationer som dessa blir jag glad av en enkel smörbulle!

Långbordet efter festen står kvar.

För en vecka sedan firades en privat fest i Karlskronabulevardens park. Det var jättefestligt med många människor, olika maträtter och drycker och fina dekorationer på bordet. För att få göra så här måste man förstås ha tillstånd av staden. Nu undrar jag vad som ska hända med bordet. Det är ju stabilt värre. Men knappast kan det stå kvar nästa helg då lokala producenter säljer sina varor här i Delikatessernas park under Lovisa Historiska Hus-evenemanget.

Smedsgränd, Lovisa

Egentligen kunde det här funka som ett vykort, tycker jag. Jag har tagit bilden med teleobjektivet för några dagar sedan.

Värmeböljan håller i sig. Man orkar inte göra så mycket.
Fast okay, det finns folk som kutar maraton i värmen och verkar älska det, men till det gänget hör inte jag 😀

Här hemma går fläkten i ett. Jag flyttar den från plats till plats, beroende på var jag sitter.

Ute har det tack och lov blåst en hel del, så man kan finna svalka.

Hålligång i Lovisa

I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.

Foto: Anna Malin

Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.

Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.

Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.

*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Bilder från Skeppsbron i Lovisa

Behövde lite svalka efter flera timmar vid datorn.
Nere vid havet brukar det alltid blåsa och miljön gjorde mig inte besviken i dag heller.

Gästbåtsbryggan.

Kul att kunna stå och fotografera på avstånd. Ibland vet jag liksom inte själv vad allt jag får med på bilden. När jag kollar den i datorn kan där finnas människor jag känner, men som jag inte såg då bilden togs.

Bryggan för allmogebåtar.
Karamaloo, den härliga lilla butiken med hantverk från Afrika.
Flaggar signalerar att det finns gäster från Sverige i hamnen.