… har sina sidor. Dels blir bilden suddig, dels måste jag se till att inga kunder känns igen på bilden. Men här är jag inne i Apoteket Kronan i Lovisa. Man har låtit bygga om en hel del för att få plats med fler hyllor, tror jag.
Bilden tog jag för att jag skulle berätta att jag här gjorde en liten god gärning.
Jag gav min sittplats åt en man, som i och för sig inte såg särskilt svag ut… men han spanade helt tydligt efter en ledig stol och det fanns inga. Man behöver ju inte ens vara gammal eller ha synliga krämpor för att behöva sitta, det räcker med att man har ont i ryggen.
Min tanke är att instundande år försöka göra minst en god gärning per dag. Eller i alla fall ska jag börja le mot helt okända personer. Vad det utmynnar i vete gudarna – blir jag tokförklarad eller anmäld för trakasserier, det återstår att se 🙂
Ser ni blixtlåset till min plånbok 🙂 Jag försökte fotografera så att ingen såg.
Det finns inga trafikljus i Lovisa skrev en journalist på Hufvudstadsbladet häromdagen då han intervjuade vår nya stadsdirektör.
Den journalisten hade inte sett sig omkring tillräckligt noga. Mitt emot rådhuset där stadsdirektören jobbar finns det visst ett trafikljus!
Stopp!
I och för sig finns detta trafikljus på ett lite ovanligt ställe. Nästan på marknivå, bakom galler och glas.
Och någon turist kanske undrar om belysningen betyder att det händer något särskilt bakom detta fönster, i källarvåningen, om kvällar och nätter då där lyser rött…
Var redo – att stanna eller att gasa iväg.Fritt fram!
Vi är lite speciella i Lovisa. Så här kan man också marknadsföra sin stad, eller sitt företag.
Trafikljuset finns nämligen hos en bilskola 🙂
Mera granar blir det i den här serien nu.
Kanske du redan tagit in din? Vilka pynt är det som gäller i så fall?
Och om du inte har gran, kanske du har något annat julträd, kvistar i vas eller något ännu mer spännande?
Julgranen i Villa Limppu då huset var med i Traditionella Julhem i Lovisa.
Ett hem som tillfälligt förvandlats till ett trivsamt café. En hyacint, en gran, levande ljus, prydnader i fönstret.
Jag pyntar väldigt sparsamt men njuter hos andra som har mera pynt framme. Levande ljus och lyktor har jag i alla fall 🙂
Vi kanske inte klär granen riktigt än, men det kan vara dags att fundera på var julprydnaderna finns – om vi ska ha sådana, och inte har plockat fram dem än 🙂
Från och med i dag är det tolv morgnar kvar till jul.
Eftersom jag har många julbilder på lager tänkte jag köra en liten serie fram till julaftonens morgon, då det är noll morgnar kvar 🙂
Än har vi några trappor kvar att gå – kanske julen finns där uppe? Fotot är taget i Lovisa-jul-hemmet Limppu i Garnison.
Om det här inte är stämningsfullt, så säg vad kan vara finare?
Bilden tagen på Konungsdammens gård. Tror familjen låter vissa växter övervintra i en liten, murad gårdsbyggnad. Det är inte en jordkällare, men som ett slags valv ändå.
Den här dagen var jag först på massage – sedan på Happy Hour i goda vänners lag. Jag är inte särskilt bra på att berätta vitsar men ska återge en jag hörde i det glada sällskapet.
Jag ska också återge några tankar som jag och en inflyttad från USA utvecklade tillsammans 🙂
I sammanhanget vill jag säga att jag upplever min egen humor som något udda. Jag skrattar ofta på bio då ingen annan skrattar, och då alla andra skrattar förstår jag inte poängen 😀
Så om ni inte skrattar åt mina roliga historier här blir jag inte förvånad – jag kanske rentav förstår er.
Men först två foton från stan.
De små granarna har åter kommit på plats. En del lyser redan, andra tänds senast fredagen den första december då vi har julöppning i stan.
Som ni kan se är nästan all snö borta. Enstaka högar finns här och där, men vi har haft +6 grader och plusgrader ska det förbli några dagar framöver.
Modernt möter gammalt. Det här är ett slags port till gamla stan. Alla var inte förtjusta då gamla byggnader revs för att de nya i förgrunden skulle få plats.
Och de roliga historierna då?
En finne och en svensk satt och drack öl, under tystnad. När de nästan hade tömt glasen sa svensken ”Skål”. Varpå finnen surnade till och frågade ”har vi kommit hit för att prata eller för att dricka?”.
Och sedan några tankar som James och jag utvecklade tillsammans (nä, det var inte James Bond den här gången).
I Finland är vi deprimerade den här tiden på året då det är så mörkt ute. Det bara regnar och regnar. Vi sitter inne på krogen och blir sentimentala då vi talar om eländet. Vi börjar gråta och tårarna sprutar så till den grad att våra drycker späds ut.
Innehållet i glaset ökar men alkoholen späds ut.
DET om något är väl ännu mer deprimerande.
