Lovisa_gymnasium

Björn bet kvinna i baken

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Biskopen i Borgå stift heter Björn Vikström.
Han är varm och mänsklig, har humor också.
Då han besökte Lovisa gymnasium i dag avslutade han med att fråga om eleverna läst Hufvudstadsbladets rubrik.
Sedan tillade han ”Men det var inte jag”.

Biskopen skymtar där framme mellan elevernas huvuden.
Biskopen skymtar där framme mellan elevernas huvuden.

Jag hade förmånen att ha fotograf med mig så jag kunde sitta längst bak i salen och koncentrera mig på att anteckna vad biskopen sa.

Radio Vega Östnyland intervjuar.
Radio Vega Östnyland intervjuar.

Biskopen sa så många fina saker. Ni kan läsa om dem i tidningen Östnyland lördagen den 14 mars.
Något av det som slog rot i mig på riktigt var hans ord om att vi alla är värdefulla, att vi är unika, att vi alla har en uppgift i Skapelsen och är fria att göra vad vi vill.
Du vet väl om att du är värdefull?

En annan skola jag gått i

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… är Lovisa gymnasium, en ståtlig byggnad från 1907!
Ganska sällan man bygger i den här stilen mer, och det är ju lite synd.

Visst är skolan vacker i januarisolens sken. Bilden tagen på trettondagen.
Visst är skolan vacker i januarisolens sken. Bilden tagen på trettondagen.
Fina fönster också här.
Fina fönster också här.

Och granne med gymnasiet finns svenska högstadiet, som jag inte fotograferade den här gången. En annan granne är idrottshallen, som byggdes i början av 1980-talet.
Jag skrev studenten 1982 men hör inte till dem som gjorde det i hallen. Jag tror att vår kull var den sista som firade avslutningsfest och dimission i Lovisa gymnasiums skolbyggnad.

Här skriver abiturienterna sina studentskrivningar sedan början av 1980-talet.
Här skriver abiturienterna sina studentskrivningar sedan början av 1980-talet.

Och här spelar Lovisa Tor sina innebandymatcher. Dags för en viktig drabbning i kväll! Tor-Steelers – be there at  five o’ clock p.m!

Fina fönster, del 24

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.

Vårt fina gymnasium i Lovisa som jag hoppas vi får ha kvar för alltid, alla skolreformer till trots. Här tog jag själv studenten 1982. På den tiden skrev vi ännu studentskrivningarna i gymnastiksalen som senare blev musiksal och som ligger bakom de stora, höga fönstren.

Fina fönster del 23 hittar du HÄR.

Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.

Känner mig ibland som Aatos Åkerblom då jag går omkring i staden och tar bilder. Han var ett original och jag kanske också är ett, eller på väg att bli ett 😀

Skön cykeltur

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

På sina ställen måste det ha varit mer än tjugo grader varmt i dag. Men jag var glad att jag hade vårjackan på då jag cyklade längs viken, för vattnet är ännu kallt så där var det LITE svalt.

Café Skeppsbron hade öppnat men serverar mat först från fredagen den 25 april. Så jag trampade vidare.

Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa, byggt 1907.
Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa.

Jag hade tänkt sätta mig på en bänk i Tranbrunnsparken. Intill busken och skräpkorgen, som syns i förgrunden på bilden, brukar finnas en bänk men sådana har tydligen inte placerats ut i vår stad än. Ja, vi har ju ännu en dryg vecka kvar av april månad – men det kändes som sommar i dag 🙂

I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.
I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.

Färden gick sedan vidare via bastionerna till stadsdelen Garnison, längs Kuhlefeltsgatan där jag har mina barndomskvarter till Generalshagens skola och Kapellparken.
Cyklade via mataffären och en liten extra sväng till. En tur på sammanlagt åtta kilometer.

Lovisa Historiska Hus, blandade BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En stor samlarmässa arrangerades i Lovisa Gymnasium. Tycker att de här kristallkronorna passade in i interiören. Så att de nästan kunde få bli kvar där :-)
En stor samlarmässa arrangerades i Lovisa Gymnasium. Tycker att de här kristallkronorna passade in i interiören. Så att de nästan kunde få bli kvar där 🙂
Jag hade velat köpa högar av gamla tidningar. Det fanns massor av veckotidningar och serietidningar på samlarmässan, men, men... först måste jag ha en plats där jag kan lägga dem hemma. Så att de syns och inte bara blir och "skräpar" nånstans. Så jag köpte inga tidningar den här gången.
Jag hade velat köpa högar av gamla tidningar. Det fanns massor av veckotidningar och serietidningar på samlarmässan, men, men… först måste jag ha en plats där jag kan lägga dem hemma. Så att de syns och inte bara blir och ”skräpar” nånstans. Så jag köpte inga tidningar den här gången.
De här små Arabiafaten kunde jag inte låta bli att köpa. Kostade två euro styck. Vad jag ska göra med dem är ännu oklart. Har dem i väntan på den dag då jag kan flytta in i ett gammalt hus ;-)
De här små Arabiafaten kunde jag inte låta bli att köpa. Kostade två euro styck. Vad jag ska göra med dem är ännu oklart. Har dem i väntan på den dag då jag kan flytta in i ett gammalt hus 😉
Villa Degerby sett från gården. Lovisas före detta stadsarkitekt Aulis Tynkkynens andra hem.
Villa Degerby sett från gården. Lovisas före detta stadsarkitekt Aulis Tynkkynens andra hem. Jättefina pelargoner utanför verandan.
Pilastrarna heter det här huset. Äldsta delen är från 1776. Fungerar som hotell i dag och var ett av gårdsobjekten på Lovisa Historiska Hus.
Pilastrarna heter det här huset. Äldsta delen är från 1776. Fungerar som hotell i dag och var ett av gårdsobjekten på Lovisa Historiska Hus.

När jag cyklade här förbi i dag påmindes jag åter en gång om att min hemstad är fantastiskt fin. Jag älskar den, också på vintern då den ligger nästan öde.

Men det kanske blir så då man blir äldre. Man vet var rötterna finns. Som ung vill man bara bort, det ska vara fart och fläkt och nya intryck. Man förlöjligar småstaden, kallar den byhåla. Men sällan är väl något bättre där borta – borta kan vara bra, men hemma är bäst. Och byhåla kan man säga med kärlek i rösten också 🙂

Avslutar med en bild på småbåtshamnen. Så otroligt vacker den här soliga och varma sensommardagen. Vad jag älskar Lovisa!
Avslutar med en bild på småbåtshamnen.
Så otroligt vacker den här soliga och varma sensommardagen.
Vad jag älskar Lovisa!

Kändis kände mig!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Underhållande föreläsning med viktigt budskap höll Anne Hietanen i Lovisa gymnasium i dag. Foto: Hanna Stringer.
Underhållande föreläsning med viktigt budskap höll Anne Hietanen i Lovisa gymnasium i dag. Foto: Hanna Stringer.

Du som inte känner Anne Hietanen hittar hennes blogg här. Anne har medverkat (och gör det fortfarande) i massor av radio- och tv-program. Men nu har hon också inlett en turné, och så vitt jag förstår besöker hon främst finlandssvenska skolor.

Sitt första besök gjorde hon i dag i Lovisa gymnasium. Med inlevelse och ett stänk av både humor och allvar berättade hon om sina ungdomsår. Då hon led av både anorexi och hetsätning.

Det som värmde mitt hjärta lite extra var att Anne kände igen mig. Jag undrade hur det kunde komma sig.
– Ja, men du är ju Debutsky, sa hon. Jag läser din blogg!

Och jag som trodde att det bara vara jag som läste hennes 🙂

Det kändes också skönt att höra att en så vacker och trevlig kvinna, som jag trodde var hur van vid att uppträda som helst, kan erkänna att hon är nervös inför många framträdanden. För det är ju också jag.
Glad i hågen tackar jag ofta ja än till det ena framträdandet och än till det andra. Sedan sitter jag där och är skitnervös med snudd på panikångestattacker.

Och om du läser det här Anne så kändes det jättekul att du kallade mig Debutsky. Adrian Debutsky – min romankaraktär – känner sig smickrad för det.

Artikeln om Annes besök i gymnasiet finns HÄR.