Tack Ann-Louise för den fina lyktan.
Inte svårt att få rätta höststämningen med den här.
Och till råga på allt – Lovisa Tor vann kvällens match mot SBS Wirmo.
I och för sig först i förlängningen 6-5, men seger är seger!
Killarna vill ju bara att vi ska få spänning för hela slanten… 😉
Macken Linnatuuli är byggd ovanför motorvägen så att den kan nås av resenärer från bägge hållen.
Elenia Areena där matchen Steelers-Tor spelades är splitterny, den öppnades i slutet av augusti i år. Och då över 800 personer följde matchen kan ni förstå att stämningen var fin.
HÄR kan du se ett Youtubeklipp från Arenan.
Drabbningen blev också spännande. Två lag följdes åt till ställningen 7-7 innan Steelers i matchen slutskede ryckte ifrån och vann 9-7.
Fick inga bra bilder av själva matchen med mobiltelefonen. Innebandy är en snabb sport.
… eller det är den ju inte på bilden.
Men på riktigt är den packad och snart styrs kosan mot Tavastehus där Lovisa Tor möter Steelers i innebandyns division ett.
Glasögon, trådlöst tangentbord till surfplattan, objektiv till kameran, lite snacks och dryck, laddningsarmaturer, telefoner, pennor…
Kanske kommer med ett inlägg ännu i kväll men vi är nog hemma tidigast 21.30.
Heja Tor ❤
Ordet rydja används i alla fall i Östnyland då man talar om att städa, plocka undan eller till exempel ta bort sly och annan växtlighet i naturen.
Kanske någon av er läsare i Svenskfinland kan säga i vilka fall NI brukar använda ordet rydja.
Nu har staden i alla fall rydjat – det vill säga låtit ta bort grenar från träden i Kapellparken. För en dryg vecka sedan föll nämligen en stor del av ett träd ner över Östra Tullgatan. Det var bara tur i oturen att varken människor eller bilar blev under.
Här hemma ska jag börja rydja i hyllorna i arbetsrummet. Nästan allt annat är klart här hemma, men till hyllorna i arbetsrummet har jag burit mycket sådant som ännu inte funnit sin naturliga plats hemma hos mig.
Det är ganska skönt att ta allt det här helt piano. Tror att det fortfarande finns saker som jag släpat hit men som jag inte behöver, som jag kan slänga, ge bort eller kanske sälja på nästa loppis. För jag har fortfarande böcker och andra grejer jag kunde ha en vecka på ett bord lite senare i höst.
Den här veckan har varit tung, inte minst med tanke på uppsägningarna och omorganiseringen inom KSF Media. Jag känner att jag måste ta det lugnt.
I morgon ska jag nämligen åka till Tavastehus för att heja på Lovisa Tor ❤
Lovisa Tors innebandylag i division kan verkligen det där med att ge spänning åt fansen.
6-2 blev 6-6 i fulltid men lyckligtvis sedan 7-6 i förlängningen.
Och domarna var precis sådana som de ska vara i matcher – osynliga.
De utvisningar som gavs i tredje perioden då allt hettade till var motiverade – detsamma kan man inte säga om utvisningarna i går.
Men nu har förlusten varit och farit – i dag suger vi på segerkaramellen.
… var det många gånger i matchen mellan Tor och SB Welhot.
Ställningen var 3-3 vid fulltid och vid 60.00 fick Tor dessutom en utvisning. Och under förlängningen blev det en utvisning till… och ett segermål för Welhot som kändes både snopet och lite orättvist då bara 40 sekunder återstod av matchen.
Ibland finns det dagar då man tycker att man gärna skulle skära sönder domarduons bildäck.
Men å andra sidan, inte hade jag velat att de här domarskrällena hade stannat kvar i vår stad.
Jag kanske bara skulle ha frågat dem på vilket lotteri de vunnit sina domarkort. Eller om de RIKTIGA domarna hade insjuknat och så plockade man två gubbar från gatan som aldrig tidigare satt sin fot på en innebandyplan. Eller kanske motståndarna hade kidnappat de riktiga domarna, bakbundit dem och satt två av sina egna spelare att döma matchen?
Jag borde nog börja skriva två olika matchreferat. Ett sakligt för tidningen och ett osakligt men så mycket roligare på bloggen 😀
Har tillsammans med en väninna hämtat ett billass med grejer från gamla bostaden till min nya. Glömde förstås föreviga den färden.
Vi konstaterade att dagens motionspass blev gjort. Särskilt då vi bar fyra lådor med böcker från mitt förlag… så dom väger! Tänk om vi hade fått hjälp av Adrian själv, det hade varit ett nöje att se honom svettas 🙂
I kväll fortsätter division ett i innebandy för Lovisa Tors del. Också i morgon har laget hemmamatch. Så jag ger säkert en liten rapport från matchen både här och på ÖN:s webb senare i kväll.
Nej, jag har inte blivit knäpp. Jag menar, nyss avslutades innebandysäsongen. Lovisa Tor ramlade ner till division ett. Det kändes inte särskilt roligt efter att ha varit några säsonger i ligan.
Efter ytterst få segrar och många, många förluster – av vilka en del kom med bara ett måls marginal eller i förlängningen – kändes det skönt då säsongen var över.
Men vad händer? Två månader senare sitter man där på presskonferens igen och känner samma iver som alltid.
Det här blir nog bra, hörni. Våren 2015 hoppas jag vi avancerar tillbaka till ligan.
Vi har en ny tränare, vi har bra spelare som fortsätter i laget, vi har nya spelare, vi har spelare som gör comeback efter mellanår. Vi har ju allt!
Webbartikeln jag skrev i kväll hittar du här. Den är längre än tidningsversionen som kommer ut i morgon.
I idrotten går det upp och ner. Har man inga motgångar kan man inte glädjas åt framgångarna. Men nu hoppas jag av hela mitt hjärta att Lovisa Tor så fort som möjligt tar sig tillbaka till elitserien, innebandyligan. Det vill säga att säsongen 2014-2015 bara blir en fransk visit i division ett.
Jag har kommit på det! EU måste hjälpa Tor att hållas kvar i ligan!
Även små städer måste få vara med i landets högsta serie. Alla andra lag kommer från stora städer där dessutom finska språket är i majoritet.
Jag ska skriva till EU och be om att få kvotpoäng åt Tor. Vi som på sätt och vis tillhör minoriteten måste få börja serien med tio poäng. Alltså har vi egentligen nu 17 poäng och ligger inte alls sist.
Riktigt värst var nog läget för Tor ändå i en annan tidning jag läste i dag. Där fanns laget inte med överhuvudtaget. Men inte fanns Nokia och OLS heller. Dom var bara… helt borta!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 