Snabbt, enkelt, gott! Hälsosamt? Kanske inte, men vad gör det? För att vara färdigmat som bara behövde värmas i ugnen var dom här faktiskt mycket smakliga, rödlöken kanske var den som gjorde susen.
I går spelade Tor oavgjort 6-6 mot fjolårets FM-silverlag SSV. En seger hade inte alls varit omöjlig. Vi hade 2-4 men så kom hemmalaget upp till 4-4 och gick förbi till 6-4, så att vi sedan kunde resa oss och göra två mål till så det blev oavgjort var strongt.
Ha ha haaa! Hittade den här bilden i min kamera då jag skulle kolla om det blev några foton från gårdagens gig på Ölvin som går att publicera på bloggen.
Det här fotot är faktiskt taget på samma krog, men på Halloween för ett par år sedan. Så det var nog inte riktigt så här jag såg ut i morse då jag vaknade.
Det var väldigt svårt att få lyckade bilder med kameratelefon på krogen. Många fotograferade med blixt men det ville jag inte göra, för jag tycker det stör stämningen. Så det blev en bearbetad bild i sepia.
På eftermiddagen startar Torsupportrarnas resa mot Helsingfors där vi möter SSV i en match som börjar klockan 17. Hemma är vi kanske runt 21 i kväll så det är ingen långresa den här gången. Återkommer kanske med bilder från matchen! Tills dess – ha en skön söndag!
Härligt att vakna till en dag utan måsten. Tvättmaskinen har gått och köttbullar har stekts i ugnen men det har liksom gått där på sidan om allt annat.
I dag har jag ägnat Hufvudstadsbladet mer än en timme. Utöver det läser jag också gårdagens och dagens Helsingin Sanomat som tillsammans utgjorde otroliga 104 + 144 sidor. Konstigt nog blev söndagens HS efter tablodiseringen inte så tjock som många befarade, det vill säga att den inte skulle få plats genom brevinkastet 🙂
Ska fortsätta läsa senare i kväll, också Keplers Paganinikontraktet som är både spännande och välskriven. Gillar huvudpersonen Joona Linna 😉
Tänkte också hinna surfa runt i bloggosfären, och förstås besöka mina favoritbloggar.
Gårdagen fick ett fint avslut då Tor besegrade Ilves från Tammerfors i innebandyligan med siffrorna 6-4.
Jag lät också ta nya slingor i håret och fick ny modell på pannluggen. Försökte ta en bild av frisyren för att visa på bloggen men lyckades inte fota mig själv så att jag blev nöjd… med nunan 😀
Jaaa-jaaa-jaaa! Tor besegrade Nokian Krp i förlängningen med 6-5.
Att jag inte fick ut glädjebeskedet i realtid på tidningens webbsajt grämde mig. Internetgudarna var inte på min sida, men vad gör det sist och slutligen då innebandygudarna var det 😀
Det är ofta väldigt heta känslor efter matcherna, i synnerhet om någon anser att domarna fattat fel beslut. I det här fallet blev en utvisning för Nokian Krp i matchens slutminuter avgörande. Lagets tränare Jani Blad är missnöjd. Han kom inte ens på presskonferensen, vilket jag tycker är omoget och osportsligt på den här nivån. Men kanske det ändå var ett moget beslut om han visste att han inte skulle ha kunnat uppföra sig. Så laget sände en sansad assisterande tränare i stället.
Kapten Peik Salminen stående, Jonas Hällfors på knäna.
Nu vill vi tro och hoppas att vi är på god väg mot playoffsspel i mars.
Ni vet ju redan att jag är en innebandysupporter. Nio timmar i buss och två timmar på match blev det den här gången. Och 10-4 förlust – men som sagt, det kommer nya matcher och i Åbo vann vi ju för en dryg vecka sedan.
Den här lilla rastplatsen var mysig, ligger i närheten av Hartola. Halvtimmes paus för att dricka kaffe och äta en macka eller något annat gott.
Jag kom hem från Jyväskylä natten mellan söndag och måndag. På förmiddagen hittade jag de här gåvorna som kom med Guuben från Sverige. Ett par sköna vantar, jättegod choklad som jag hittills inte hittat i Finland och pås-klämmor (inte påsk-lämmor) som jag hade beställt 🙂
Specialtidningen Skriva finns också bara att köpa i Sverige så vitt jag vet. Jag kunde ju prenumerera på den men har både släkt och vänner som kan fixa tidningen åt mig eftersom den bara kommer ut med sju nummer per år. Den här gången hade Magnus kirrat Skriva åt mig – stort tack till honom för det!
Innebandy är, särskilt på elitnivå, en fartfylld sport. Inte så lätt alla gånger att fånga på bild. Och då kortet knäpps på bråkdelen av en sekund kan det ibland bli småroliga bilder. Här kan man ju undra vad vår Andy (i gul blus) håller på med. Tänker ha slå motståndaren i skallen? 😀
Och här då. Vad håller dom på med egentligen?
Igår spelade Lovisa Tor mot NST i innebandyligan och den stundvis riktigt ruffiga matchen slutade 4-4 efter förlängning.
I morgon åker vi till Jyväskylä för ett möta ett av ligans topplag, Happee. Kanske jag får roliga bilder där också.
Hoppade till vid frukostbordet i dag då jag såg min egen nuna i Borgåbladet. En av tidningens frilansare har läst min bok. Det lutade väl lite mer åt att hon inte gillade precis allt i boken, men en recension är en recension och man får vara beredd på allt.
Personligen tycker jag inte att jag fixerat vid sex i de två senaste böckerna. Men allt är ju relativt. Och det kan ju hända att någon som läser den här recensionen tänker så här: Va häftigt, en massa sex! Den boken måste jag läsa!
Dessvärre kan den läsaren också bli besviken, för som sagt – jag tycker inte att jag frossar i sex… 🙂
Igår kom FasterAster, som egentligen heter Ingegerd, på besök. Vi såg först Tor-NST och sedan hade vi ostfest. Den kom i gång först klockan 22 och då vi båda är pratkvarnar insåg vi att klockan plötsligt var 2.30!
Men vi var pigga i dag och promenerade till Kretsgången där vi skulle tända ljus i lyktorna. De hade dock frusit fast. Vädret har ju växlat mellan regn och +2 grader och några minusgrader som det var i dag.
Äntligen slut på de ensamma kvällarna. I kväll kommer FasterAster på besök. Jippiii! Gästbädden är klar och vinskåpet har hon inom räckhåll 😀
Ett tränat öga ser också tre små snapsflaskor på rad.
Lite upp och ner är det tyvärr i hushållet då jag var tvungen att tömma garderoben för ventilationsarbetenas skull. Men vi låter oss inte störas av det.
Först ska vi på innebandymatch, Lovisa Tor möter Villmanstrandslaget NST. Efter matchen bullar vi upp med ost, kex och vin. Återkommer kanske med bilder från de här evenemangen i morgon.
Gubben är expert på att göra goda räkmackor med ägg och majonnäs. Dem åt vi på nyårskvällen medan vi såg på en dokumentär om a capella gruppen Fork, där Mia Hafrén från Lovisa är den vi känner bäst.
Gubben förbereder vårt lilla fyrverkeri. Några snälla smällare och ett par eldfontäner för sammanlagt fjorton euro var allt vi satsade på. Vid lyktan står det mousserade vinet och väntar.
Vi har tagit oss ner genom snön i skogsbacken till sommarstället. Tänk om man kunde bo där på vintern också…
Känns alltid lika spännande, roligt och utmanande att ta sig an ett nytt år. Det är som ett dagbokshäfte fullt av oskrivna blad.
Jag ger inga nyårslöften mer än sådana som jag i stort sett vet att jag kan hålla.
Så jag säger bara:
– jag ska fortsätta följa och heja på Lovisa Tor i innebandyligan
– jag ska försöka blogga flitigt samt besöka och kommentera på de tusentals fina intressanta bloggar som finns ute i cybervärlden
Vilka förväntningar har du på 2013? Har du gett nyårslöften?
I Åbo lärde jag mig känna Melli. En vattensköldpadda som äter var tredje dag. På sommaren är hon mer snabbfotad än man kan tro då hon får vara ute i trädgården en stund. Hon kan övervintra i grönsakslådan i ett kylskåp men behöver inte göra det i den här familjen.
Då hon har ätit kryper hon upp på en terrass i akvariet för att sola under en lampa.
I lördags mötte Tor Åbolaget TPS i innebandyligan. TPS låg sexa i tabellen och Tor sjua tre poäng efter. Det blev seger för oss med siffrorna 8-5. Så skönt efter den där hemska 10-1 förlusten i Uleåborg.
Visst kan man stå här och posera efter en seger med 8-5! Hemresan på fyra timmar i bussen gick också lekande lätt.
Idén till den här salladen fick jag av min barndomsvän Eivor. Den har Guuben och jag ätit hemma i dag.
Det var Eivor och hennes man jag besökte i Åbo. Åkte dit på fredag kväll och så hade vi hela lördagen på oss innan vi gick på matchen TPS-Tor på kvällen.
I salladen finns en mix av nötter, fruktbitar och russin, gul paprika, grönsallad, gurka och olika ostar (svart Koskenlaskija, rödstämplad edamerorst och brie).
Med salladen åt vi nachos som toppats med köttfärs och en blandning av salsa och creme fraiche samt riven ost.
Saligen ovetande om att man inte får fotografera på ABC-stationerna i Finland tog jag den här bilden då vi stannade för att äta lunch. Fortfarande vet jag inte om förbudet gäller på alla stationer, och inte heller varför man inte får fotografera där. Men senare på resan påpekade Eero, som fotograferar mycket på våra supporterresor, att det fanns en förbudsskylt på dörren till en av de här stationerna (och antalet ABC-stationer är MÅNGA i Finland).
Jag fotograferade alltså hejvilt utan att be om lov, vilket Eero sedan började göra. Likt en papegoja ställde han samma fråga varje gång åt killen i kassan: ”Är det okay att jag tar en bild av mina vänner när de äter” … 🙂 Hahaa! Har dom sagt att det är förbud får dom stå ut med tjatet. Man undrar ju vad det är för skum business på gång då man inte får ta bilder på en servicestation…
Portionen på bilden var dagens lunch och man fick äta så mycket man orkade för tio euro. Portionen är dock inte min, utan makens.
Här har vi kommit fram till Linnanmaan liikuntahalli i Uleåborg. Jag tycker hallen är ganska vacker med sin glasvägg. Och ljuset är på något sätt lapskt trolskt. Klockan är bara femton men det börjar skymma.
Att vi sedan förlorade 10-1… känn på det ni… ger ju inte bästa minnet från den här platsen. Men i den här hallen har vi också besegrat OLS och tagit oss till ligan för snart tre år sedan 😀 Och just DET minns vi ju så gärna.
I väntan på att matchen skulle börja gick ett stort gäng av supportrarna till en lokal pub. Här ser det lite mörkt ut, men det beror nog mest på kameran och fotografen. Stämningsfullt var det och krogen fick på nolltid många kunder då vi störtade in.
Några av oss tog taxi tillbaka till hallen. Och man ska inte tro att man kan tala svenska så att ingen förstår då man är i Uleåborg… När taxichaffisen hörde vårt språk sa han nåt i stil med ”tjena, tjena, jag har jobbat på andra sidan gränsen i Sverige” – tur att vi inte hann säga nåt plumpt i naiv tro om att han inte skulle fatta ett ord.
Så här är vår buss skyltad vart vi än åker i Finland för att heja på Lovisa Tor. Den här resan var 585 kilometer i en riktning. Eftersom vi hade lagets klubbor och speldräkter med oss (spelarna tog flyget), startade vi fem på morgonen. Matchen började fem på eftermiddagen och hemma var vi åter fem på söndagsmorgonen. Så resan blev tjugofyra timmar lång.
Även om vi förlorar ibland, och nu gjorde vi ju det verkligen stort, är stämningen i bussen alltid god. Vi ältar inga förluster. Det kommer nya matcher.
Och här ser ni en del av oss samlade. Oftast blir vi väl emottagna. Motståndarna tycker om att det är liv på läktarna, och inget annat innebandylag i finska ligan har supportrar som kan jämföras med oss.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 