Nyårskvällen i BILDER

Vi gled in i det nya året så att säga på en räkmacka :-D
Vi gled in i det nya året så att säga på en räkmacka 😀

Gubben är expert på att göra goda räkmackor med ägg och majonnäs. Dem åt vi på nyårskvällen medan vi såg på en dokumentär om a capella gruppen Fork, där Mia Hafrén från Lovisa är den vi känner bäst.

Svårt att fotografera i mörkret. En blåsig kväll och ett par minusgrader efter regnet hade förvandlat marken till iskana.
Svårt att fotografera i mörkret. En blåsig kväll och ett par minusgrader efter regnet hade förvandlat marken till iskana.

Gubben förbereder vårt lilla fyrverkeri. Några snälla smällare och ett par eldfontäner för sammanlagt fjorton euro var allt vi satsade på. Vid lyktan står det mousserade vinet och väntar.
Vi har tagit oss ner genom snön i skogsbacken till sommarstället. Tänk om man kunde bo där på vintern också…

Svårfångat på bild var det här också, men en liten sprakande fontän blev det.
Svårfångat på bild var det här också, men en liten sprakande fontän blev det.
Hann inte ställa in kameran rätt för den här bilden heller :-D
Hann inte ställa in kameran rätt för den här bilden heller 😀
Några minuter över midnatt, det nya året skålas snart in.
Några minuter över midnatt, det nya året skålas snart in.

Känns alltid lika spännande, roligt och utmanande att ta sig an ett nytt år. Det är som ett dagbokshäfte fullt av oskrivna blad.
Jag ger inga nyårslöften mer än sådana som jag i stort sett vet att jag kan hålla.
Så jag säger bara:
– jag ska fortsätta följa och heja på Lovisa Tor i innebandyligan
– jag ska försöka blogga flitigt samt besöka och kommentera på de tusentals fina intressanta bloggar som finns ute i cybervärlden

Vilka förväntningar har du på 2013? Har du gett nyårslöften?

Fina minnen från Åbo

Snart ska Melli få mat och då ska hon ut från akvariet en stund.
Snart ska Melli få mat och då ska hon ut från akvariet en stund.
"Ska jag eller ska jag inte bekanta mig med den där figuren på andra sidan glaset" verkar Melli tänka.
”Ska jag eller ska jag inte bekanta mig med den där figuren på andra sidan glaset” verkar Melli tänka.

I Åbo lärde jag mig känna Melli. En vattensköldpadda som äter var tredje dag. På sommaren är hon mer snabbfotad än man kan tro då hon får vara ute i trädgården en stund. Hon kan övervintra i grönsakslådan i ett kylskåp men behöver inte göra det i den här familjen.
Då hon har ätit kryper hon upp på en terrass i akvariet för att sola under en lampa.

Tor har gjort ett av sina åtta mål. I mitten Juha Kivilehto. De övriga är bröderna Niklas och Joni Niiranen. Till höger kapten Peik Salminen.
Tor har gjort ett av sina åtta mål. I mitten Juha Kivilehto. De övriga är bröderna Niklas och Joni Niiranen. Till höger kapten Peik Salminen.

I lördags mötte Tor Åbolaget TPS i innebandyligan. TPS låg sexa i tabellen och Tor sjua tre poäng efter. Det blev seger för oss med siffrorna 8-5. Så skönt efter den där hemska 10-1 förlusten i Uleåborg.

En god bit över sextio personer hade kommit till Åbo för att heja på Lovisa Tor.
En god bit över sextio personer hade kommit till Åbo för att heja på Lovisa Tor.
Lätt att le efter segern.
Lätt att le efter segern.

Visst kan man stå här och posera efter en seger med 8-5! Hemresan på fyra timmar i bussen gick också lekande lätt.

God sallad med nötter, ostbitar och grönsaker.
God sallad med nötter, ostbitar och grönsaker.

Idén till den här salladen fick jag av min barndomsvän Eivor. Den har Guuben och jag ätit hemma i dag.

Det var Eivor och hennes man jag besökte i Åbo. Åkte dit på fredag kväll och så hade vi hela lördagen på oss innan vi gick på matchen TPS-Tor på kvällen.
I salladen finns en mix av nötter, fruktbitar och russin, gul paprika, grönsallad, gurka och olika ostar (svart Koskenlaskija, rödstämplad edamerorst och brie).

Salt tilltugg.
Salt tilltugg.

Med salladen åt vi nachos som toppats med köttfärs och en blandning av salsa och creme fraiche samt riven ost.

Lovisa-Uleåborg-Lovisa

ServiceStation.

Saligen ovetande om att man inte får fotografera på ABC-stationerna i Finland tog jag den här bilden då vi stannade för att äta lunch. Fortfarande vet jag inte om förbudet gäller på alla stationer, och inte heller varför man inte får fotografera där. Men senare på resan påpekade Eero, som fotograferar mycket på våra supporterresor, att det fanns en förbudsskylt på dörren till en av de här stationerna (och antalet ABC-stationer är MÅNGA i Finland).

SAMSUNG

Jag fotograferade alltså hejvilt utan att be om lov, vilket Eero sedan började göra. Likt en papegoja ställde han samma fråga varje gång åt killen i kassan: ”Är det okay att jag tar en bild av mina vänner när de äter” … 🙂 Hahaa! Har dom sagt att det är förbud får dom stå ut med tjatet. Man undrar ju vad det är för skum business på gång då man inte får ta bilder på en servicestation…

Portionen på bilden var dagens lunch och man fick äta så mycket man orkade för tio euro. Portionen är dock inte min, utan makens.

LapsktLjus.

Här har vi kommit fram till Linnanmaan liikuntahalli i Uleåborg. Jag tycker hallen är ganska vacker med sin glasvägg. Och ljuset är på något sätt lapskt trolskt. Klockan är bara femton men det börjar skymma.

Att vi sedan förlorade 10-1… känn på det ni… ger ju inte bästa minnet från den här platsen. Men i den här hallen har vi också besegrat OLS och tagit oss till ligan för snart tre år sedan 😀 Och just DET minns vi ju så gärna.

PimeäPubi.

I väntan på att matchen skulle börja gick ett stort gäng av supportrarna till en lokal pub. Här ser det lite mörkt ut, men det beror nog mest på kameran och fotografen. Stämningsfullt var det och krogen fick på nolltid många kunder då vi störtade in.

Några av oss tog taxi tillbaka till hallen. Och man ska inte tro att man kan tala svenska så att ingen förstår då man är i Uleåborg… När taxichaffisen hörde vårt språk sa han nåt i stil med ”tjena, tjena, jag har jobbat på andra sidan gränsen i Sverige” – tur att vi inte hann säga nåt plumpt i naiv tro om att han inte skulle fatta ett ord.

SannaSupporters.

Så här är vår buss skyltad vart vi än åker i Finland för att heja på Lovisa Tor. Den här resan var 585 kilometer i en riktning. Eftersom vi hade lagets klubbor och speldräkter med oss (spelarna tog flyget), startade vi fem på morgonen. Matchen började fem på eftermiddagen och hemma var vi åter fem på söndagsmorgonen. Så resan blev tjugofyra timmar lång.

Även om vi förlorar ibland, och nu gjorde vi ju det verkligen stort, är stämningen i bussen alltid god. Vi ältar inga förluster. Det kommer nya matcher.

Heja_Tor!

Och här ser ni en del av oss samlade. Oftast blir vi väl emottagna. Motståndarna tycker om att det är liv på läktarna, och inget annat innebandylag i finska ligan har supportrar som kan jämföras med oss.

Tjohoo, två luckor öppnade!

Varje lucka ger möjlighet att vinna olika saker.
Varje lucka ger möjlighet att vinna olika saker.

Just det, ja! Kom på att vi är inne i december och det betyder att man får öppna luckor i kalendern!
Det här är föreningen Lovisa Tors traditionella kalender. I varje lucka finns ett nummer och man kan vinna allt från presentkort till konfektaskar och annat spännande!

Det var tack var den här bloggen jag kom på att också jag har adventskalendrar, fastän jag inte råkar ha en med Muminmotiv.

Julmånaden är här!

Signerar böcker på lokala bokhandeln.
Signerar böcker på lokala bokhandeln.

I går öppnades julgatorna i stan och många affärer höll öppet till tio på kvällen. Evenemanget Lovisa city shopping by night har arrangerats några år nu, en gång på våren och en gång kring första advent.

Träffade i går många trevliga människor i bokhandeln och signerade några böcker.

Spektakulär show med eld i olika färger.
Spektakulär show med eld i olika färger.

På Drottninggatan gavs en fin eldshow, som Adrian och jag missade då vi var i bokhandeln men Maken tog några bilder som vi fick kolla efteråt.

Tomten kom med brandbilen till torget och de här barnen hann först fram.
Tomten kom med brandbilen till torget och de här barnen hann först fram.

Jultomten kom med brandbilen och efter att de här barnen överräckt teckningar och önskelistor flockades både barn och vuxna runt gubben med det vita skägget. Kanske för att han bjöd på godis.

I kväll blir det julfest med Lovisa Tors innebandysupporters. Kanske jag kan visa några bilder från den festen i morgon. Om de klarar sedlighetströskeln till denna blogg, vill säga 🙂

Jag ska vinna matchen!

Förkylningen brukar komma som ett brev på posten i november. I fredags var det åter dags. På söndag steg kroppstemperaturen och på måndag eftermiddag satt jag hos farbror doktorn.

Blodprovet visade på infektion i kroppen, lungorna gav ifrån sig rossel.

Det blev tre dagars stark antibiotikakur med biverkningar som smärtor i magen, sedan diarré, yrsel, allmän konstig känsla i hela kroppen m.m.
Det hade nog varit lättare att lista vilka biverkningar man INTE får.

Men jag tänkte försöka ta mig genom det är med humor.
Leker att en innebandymatch pågår inne i min kropp. Första perioden spelades i går. Lovisa Tor brukar inte alltid vara så bra då. I andra perioden börjar vi kämpa mer, vi kan nå oavgjort i dag. I morgon går tredje perioden och den SKA vi vinna stort!

Funderade också på om jag skulle be maken hänga en lapp i ändan av min säng. Ni vet sådan där som finns på en del sjukhussängar. Där skulle noteras allt vad patienten äter, vilka mediciner hon tar, kurvor som visar vilket humör hon varit på osv.

Vila, vila, vila.
Får man inte ha nåt roligt alls då man är sjuk?
Jag kände mig som lillasyster Elisabeth i Madicken i går. Minns ni då Madicken försökte flyga och hoppade med paraplyet från ett tak? När hon låg i sängen och vilade fick hon paket och post.
– Jag vill också ha hjärnskakning, sa Elisabeth då.

Dagen efter

Missförstå inte rubriken – det här inlägget handlar inte om dagen-efter-fenomenet krabbis. Jag visar bara var vi var i går. På något sätt får jag känslan av jul när jag ser ett lätt snötäcke och Finlands största arena, byggd i trä, på den här bilden.
Det var här Tor mötte Josba i innebandyligan och vi vann den jämna och ganska tuffa matchen 8-6.

Där borta, med bästa utsikten från sidan av planen, satt hemmalagets supporters. De må ha haft bästa platserna, men det var som vanligt vi tjugo hängivna Torfans som hördes bäst med våra trummor och brandsirenen.

Vi var dock ”förvisade” till den ena kortändan och vi vaktades av flera ordningsmän. Väntade dom sig värsta huliganupploppet? Vi gör ju inget annat än väsnas.

I dag är jag hes av allt hojtande, så få se hur jag ska klara mig på Elevförbundets höstfest där jag ska berätta några ord om mina böcker i kväll.

10 timmar i buss, två timmar på match

I morgon bär det av från Lovisa till Joensuu. 374 kilometer och uppskattningsvis 4 timmar 55 minuter på vägen. Med pauser blir resan sisådär sex timmar lång, i en riktning.

Jag älskar att åka buss så det blir inga problem. Och den här resan är ganska kort om vi jämför med vad som komma skall lördagen den 15 december då vi siktar på att åka och heja på Lovisa Tor i Uleåborg. Då kräver resan 10-12 timmar i en riktning.

Är man supporter så är man. Det är alltså innebandy i Finlands högsta serie vi talar om. Tor möter Josba på bortaplan. Start för supportrarna klockan 12.30 från Lovisa, match 18.30-20.30 i Joensuu, tillbaka i Lovisa cirka 02 på natten.

Försökte måla naglarna blågula men det var inte så lätt, så det blir nog att fixa om det där i morgon. Det är Tors färger men kan i vissa fall också stå för Heja Sverige 🙂
Och så ska jag faktiskt få två slingor av blått och gult i håret också. Det är löshår som sätts fast med en ring. Har jag sagt att jag fyllde femtio i somras?

Bröööl… jag missar en match!

I dag spelar Lovisa Tor i innebandyligan på bortaplan mot Nokian Krp. Jag hade så gärna åkt med, men efter att ha varit fyra månader ledig från jobbet har jag inte riktigt mage att be att mina arbetsturer ska arrangeras så att jag också kan åka på bortamatcherna.

Men att det känns tråkigt att inte få vara med kommer jag inte ifrån. Vi har ett härligt supportergäng och alltid lika roligt på resorna vare sig laget vi hejar på vinner eller förlorar.

Tack Hedda för att du lät mig ta ett foto av dig och hoppas den magiska mössan hjälper Tor att vinna i kväll.
Jag får nöja mig med att sitta och titta på förbundets resultatservice på nätet. Och så får jag förstås rapport via telefon under periodpauserna, och då kan ni som vill följa matchen här (efter klockan 19 finsk tid i dag).

Första presskonferensen

Nåja,  så var den första presskonferensen på hemmaplan avklarad. Finska innebandyligan vill att alla lag efter matcherna arrangerar sådana. På så sätt får alla spelare – förutom de som valts till lagens bästa lirare, i lugn och ro varva ner. Förr sprang vi reportrar ut på den fina matchmattan i våra smutsiga skor och ryckte allt från spelare till tränare och lagledare i ärmen. Men nu är det slut på det.

Först tänkte vi samlade reporterligister måste vi faktiskt finna oss i detta? Våra frågor bandas dessutom och läggs ut på nätet.
Så i min fantasi tänkte jag att ett sätt att spoliera hela presskonferensen kunde vara att säga: – Carita från skvallerblaskan Seiska, hej. Jag undrar om du Ray Backman och Mika Ahonen använder samma frisör? Jag menar, det ser lite så ut.
Efter det skulle jag knappast få vara med på någon presskonferens mer.

(måste kanske förtydliga här att detta är min HUMORblogg, här odlar jag min satiriska och ironiska sida)