Det blir en glad måndag då det kommer ett kort på posten från en vän i Sverige med en stor kram ritad på baksidan. Dessa fina fönster kvalar ju också in i serien Fina fönster fastän jag inte fotat dem själv och det ”bara” finns på ett kort.
Fler bloggare som är med i denna utmaning hittas via BP:s blogg.
Att laget ligger under så gott som hela matchen, och sedan gör tre avgörande mål på tjugo sekunder, som gör att man kommer ikapp och går förbi – det är oförglömligt. Likaså att gästerna åter kvitterar, det blir en mållös förlängning på 20 minuter då alla är trötta, både på planen och på läktaren. Och sedan en nervpirrande straffslagstävling som slutar med ett jubel som nästan får taket i Lovisahallen att lätta.
Vår kvalresa fortsätter 💙💛
Kosken Dynamo som stod för motståndet hade blåvit dräkt. Det har tidigare ofta också varit så, att motståndaren haft blåvita kläder. Och då blir det lite Sverige-Finland stämning 😀 Men nu kändes det också som att vi spelade i Ukrainas färger.
Det var jätteroligt att träffas med supportervännerna igen. Hoppas det blir åtminstone en resa till som jag kan åka med på. Mitt i veckan har jag inga möjligheter att åka iväg, men en av vårens bortamatcher är på en lördag så hoppas vi får ihop gäng till en bussresa då.
Bilden är från öppningen av matchen då vår lokala förmåga Sarita Pihtsalmi sjöng solo bägge ländernas nationalsånger, utan musik – det var vackert. Kanadensarna höll om varandra och sjöng med, jag tror dom blev överraskade och glada av initiativet med sångerna.
Tor ledde efter första perioden 4–0. Sedan knappade Canada in, kanske för att Tor lät hela truppen spela och inte hela tiden satsade på att ha sina starkaste femmor på planen. Eller också lade gästerna bara i en ny växel 🙂 I fulltid var ställningen 6–6 och i förlängningen var det Canada som gjorde mål.
Bästa spelaren i Canadas lag, Matthew Smith, och bästa spelaren i Tors lag, Arttu Vuorela, fick halsdukar och mössor med Tors emblem som pris. De delades ut av innebandysektionens ordförande Mikael Forstén.
Det blev en riktig nagelbitare, eller ska vi säga rysare, då Tor tog sig an Sudet i Kouvola i torsdags. Tor ledde med siffrorna 1–6, men sedan lade Sudet i en ny växel och knappade på kort tid in försprånget. Hemmalaget kom till och med i kapp till 6–6! Sedan fick Tor lyckligtvis ordning i sina led och kunde göra tre mål och vinna matchen 6–9.
Det där med att heja, skrika och applådera har ju också varit lagt på undantag under pandemin. Lite ont i armarna blev det stundvis 🤣 och klockan på handleden registrerade en fantastisk aktivitet av allt applåderande. Blev knappast av med många kalorier, men skojigt är det att åter då och då komma iväg på matcher. Ganska många använder ännu ansiktsskydd då sådana rekommenderas, och det tycker jag är bra.
Ja, det blev ett par hyfsade bilder trots att jag känner mig ringrostig efter en lång paus. Har inte fotograferat innebandy på över ett halvår!
Lovisa Tor har inlett spelet i Finlandsserien bra, seger borta för en vecka sedan och seger hemma även i dag med siffrorna 9–3 över Sudet från Kouvola.
Det var strongt av Tor att stå tillbaka och inte släppa in ett enda mål fastän laget råkade på tre utvisningar efter varandra och stundvis spelade med bara tre utespelare mot gästernas fem.
Det är helt klart klasskillnad mellan lagen i division ett, där Tor höll till förra säsongen, och Finlandsseriens lag. Tor har inte heller direkt tappat spelare, vilket fansen kanske fasade för då vi degraderades i våras. Tvärtom. Vi har många rutinerade spelare, även med kompetens från ligan (Elitserien i Sverige). Dessutom massor av hungriga och duktiga juniorer som fostrats i Tor.
Så jag ser med glädje fram mot kommande säsong. Det enda spöket nu heter Corona… och det är tyvärr inget litet spöke.
Men Tor har skött sina plikter bra. Handsprit finns. Ansiktsskydd rekommenderas. Nere vid planens nivå får man inte vara alls om man inte bär mask. Distans mellan människor är också stark rekommendation. Hoppas att allt fler börja inse allvaret med reglerna.
Sällan jag har två fester på samma kväll, men igår blev det så.
Elevförbundets vårfest och innebandyfamiljens säsongsavslutning.
Jag var med en kort stund som styrelsemedlem på den första och hälsade tillsammans med en annan styrelsemedlem de över sextio gästerna välkomna.
Sedan förflyttade jag mig till festen med innebandyfamiljen. Där kan jag vara mig själv, med likasinnade. Fick en fråga här under veckan – finns det nu nåt att fira då laget degraderades?
Hmm… hur skulle det se ut, och framför allt – hur skulle det kännas för LAGET och för Tor som förening – om vi bara fanns där då allt gick bra, då alla segrar kom?
I går spelades den sista, betydelselösa matchen i grundserien. Vi var en liten busslast med supportrar som åkte med för att heja på och tacka vårt lag.
Det blev förlust och det har varit en tung säsong för många av oss.
Men vi ska komma igen och gå upp tillbaka till division ett nästa vår.
En gång Lovisa Tor, alltid Lovisa Tor ❤
Länkar till fler söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP.
Vid 17-tiden i går nådde solen min balkong. Det blir bättre för var dag som går.
Annars var det en tung kväll. Lovisa Tor har spelat innebandy antingen i elitserien eller som nu senast, i division ett, sedan 1998. Samma år som min gudson Conny föddes, han som nu är lagkapten i Tor.
I går blev det klart att Tor degraderas till Finlandsserien, division två. En av konkurrenterna vann sin match och vi kan inte längre komma i kapp.
I dag spelar Tor sin sista match i division ett denna säsong i Tammerfors. Jag hade först inte tänkt åka med då jag har så mycket jobb. Men jag planerade om mitt schema. Jag vill stödja laget i alla lägen, även då det är tungt och har gått riktigt risigt som i år.
Vi vinner tillsammans, vi förlorar tillsammans.
En gång Tor – alltid Tor ❤
Nu tar vi ny fart och återvänder till ettan våren 2021!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 