Lovisabakelse

Tecken från skyn och statistiken blomstrar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Satt på en utecafeteria idag och hade precis ätit upp Lovisabakelsen då den här vackra skapelsen kom flygande och landade framför mig. Ett tecken från skyn! Men vad betyder det? 😀
Träffade en frilansare som behövde ett presskort och delade Lovisabakelsen med honom. Försvinnande god, lagom liten eller stor, inte för söt. Bjuder på många smakupplevelser.

Jag är inte riktigt lika ledsen nu som jag var i morse. Men känslorna ligger ändå på ytan.

Döm om min förvåning när jag såg att jag efter att ha skrivit inlägget ”var finns han?” såg att statistiken på bloggen blomstrade! Jag har vanligtvis runt 300 besökare per dag, men redan på förmiddagen hade jag över 1800!

Just så, tänkte jag. Jag hade inte ens delat inlägget med mina ledsna tankar på Facebook men ändå hade 1800 läst bloggen 🤔

Vid en närmare titt såg jag att flera gamla inlägg hade runt 14–15 besök och att över 90 procent av de lästa inläggen hade kollats i Schweiz! Har jag beundrare där? Nya läsare? Eller är det nåt slags robotattack?
Hur som helst, har inte fått skräpkommentarer och inga elaka påhopp, och om nu någon robot ”läser” så må det vara hänt.

Har någon annan av er som har WordPress varit med om något liknande? Schweiz känns väl ändå tämligen ofarligt.

Bubbel, Lovisabakelse, Semesterlista och allt möjligt annat som huvet är fullt av nu

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Eftermiddagspaus, en tanke om att det ändå finns något jag kan kalla ”semester” förde mig och min syster hit. På hennes initiativ. ”Måste ju skåla för att du har lite ledigt nu”! Javisst! Krävdes inga långa övertalningar.
Bubbel och Lovisabakelse, eller Lovisamuffins som den också kallas i folkmun 🙂

Tillbaka hemma vid 17-tiden började jag lyssna på Svenska sommarklassiker.

Tomas Ledins ”En dag på stranden” – Låt alla världens telefoner ringa, jag är inte anträffbar 😎

Ted Gärdestad ”Sol vind och vatten är det bästa jag vet – men det är på dig jag tänker i hemlighet” 😍

Ted Gärdestad Himlen är oskyldigt blå – ”Dina ögon kommer alltid att le mot mig”.

Peter Lundblads version av ”Ta mig till havet” – vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr… det var enkelt att våga, bara öppna en dörr… Galen av längtan är jaaaaaag… dofterna samlas och luften är tung, ta mig till havet – och stanna tills natten blir dag 🎹… om jag lever i morgon, spelar ingen roll alls.

För att ta mig själv ner på jorden lite så finns det en to-do-lista även för semestern.
Men se där – inga tråkiga saker förutom en – städa skåp. Det kanske jag skippar då jag väljer att göra allt det roliga först istället.

Blåsa såpbubblor.
Åka till Raseborg.
Ut på kryssning med gammalt segelfartyg på Lovisaviken.
Låta fixa naglarna sommarfina (aldrig varit i en nail-studio på sånt förr)
Ut och äta med vänner.
Säga ”ja” till allt spännande, romantiskt och roligt, om sånt dyker upp!

Och blir det regn… skulle jag gärna springa naken ut med schampo i håret.
Om jag bodde på en plats där det inte skulle väcka allmän förargelse 🤣

Jag känner mig varm och lycklig inombords. Är i balans just nu och tacksam för så mycket.