… eller framåt, mot sommaren!
Den här sommaren har jag tänkt upptäcka mer av min näromgivning, liksom leka lite turist, eller kanske guide?
Jag tror också jag ska ta och upptäcka andra delar av Finland. Till exempel Åland, västra Finland och Österbotten 🙂
… men ännu i dag tisdagen den 29 december hade vi ingen snö.
Kallare hade det ändå blivit, minus tio i morse.
I samband med ett jobb knäppte jag i all hast en bild för att testa kamerans inställningar.
Tyckte bilden av Lovisaviken en vinterdag blev så fin att jag kunde visa den för mina läsare 🙂
Villa Engel är med för första gången i LHH och huset bjuder på många positiva överraskningar. Tapetseringen är vågad, här har man inte sparat på det romantiska och på färgerna.
Men i huset finns också ett lugn, en harmoni, en känsla av kärlek – säkert mycket tack vare alla änglar som vakar där.
… eller från vägen in dit och från vägen ut 🙂
Tog bilderna på trettondagspromenaden då det var sol och minus tio grader. Gäller att passa på, man vet aldrig när det blir regn, blåst och slask.
Gatan heter Smedsgränd och huset till höger är från modern tid fastän det inte är nytt. Det är en del av daghemmet Villekulla.
Jag tycker om att fotografera hus, det finns många vackra sådana i vår stad, till exempel i närheten av det här finns ett ståtligt stenhus i två våningar. Men på något sätt känner man sig som en inkräktare, som en skum mäklare då man fotograferar hus… speciellt om någon boende står i fönstret och tittar ut på en 🙂
Vandrar längs Smedsgränd ner mot Gamla strand. I bakgrunden skymtar Lovisaviken. Men den is som syns närmast är inte havet, det är en liten skridskoplan eller också blev där is efter förra veckans storm och högvatten.
Det är min syster som har tagit bilderna. Jag tycker hon borde starta en egen fotoblogg. Tror den skulle hitta sin publik.
Men jag tackar för att jag fick lov att publicera bilderna, och kanske jag i morgon själv går ut med kameran.
Meteorologen har lovat många minusgrader, så få se…
för mig i alla fall 🙂
Solen sken över Lovisaviken och värmde faktiskt en del också.
Tur att jag inte behövde göra jobbet om muddringen i går, då blåste det och regnade småspik.
Muddringsprojektet är på slutrakan. Ni kan läsa mer om det senare på Östra Nylands webb och i papperstidningen den 11 december.
Jag skulle ta systemkameran med på dagens promenad. Laddade batterierna och gjorde allt klart för utfärden.
Tur var det väl att jag kollade om det fanns ett minneskort i kameran, för det fanns det inte 🙂
Har lite krafs kvar i gamla lägenheten ännu. Och bland det krafset finns bland annat mina minneskort. Så systemkameran fick vänta. Att fotografera med mobilen är inte riktigt samma sak, det blir ju rätt platta bilder. Men å andra sidan, den vägde nästan inget i fickan heller 🙂
Å-vyerna är från stadsdelen Garnison där jag växte upp.
Badade för första gången den här sommaren. Juni månad var ju så extremt kall att knappt någon simmade då. Och när det sedan blev varmt hade vi rätt mycket jobb i kiosken. Men i morse klockan åtta kastade jag vinterpälsen som om ni ser något som flyter ute på viken kan det vara den 🙂
Efter badet satt jag en stund på kioskens terrass och värmde mig i solen. Osökt kom tankarna på sommaren innan. Då jag inte hade en aning om att sommaren 2014 skulle bli den hittills tyngsta i mitt liv. På kioskens altan har min man och jag ätit otaliga tidiga frukostar innan vi öppnat kiosken. Genom åren har vi till och med övernattat i den några gånger, för att det kändes som ett litet äventyr.
Den här sommaren blir den sista i kiosken, åtminstone för min del. Det känns vemodigt. Men jag försöker tänka att nya dörrar öppnas för mig. Nästa sommar kan jag göra något helt annat.
I går firades Small Ships Race i Lovisa. Massor av folk var i rörelse. Jag hade kameran med mig men kom inte för mig att ta några bilder!
Väninnan och jag träffade många bekanta och jag fick en del spontana kramar av människor som känner till det som hänt. Och ganska många sa att de följer min blogg och att de tycker om den fastän de inte hör till personerna som skriver kommentarer.
Svårt var det att se mannen jag älskat sjutton år hålla om en annan människa. Någon gång gjorde ju också han och jag sådär, smekte varandras ryggar och pussades förälskat.
Men… sådant är livet. Vi vet aldrig vad det för med sig och mitt liv går vidare, en timme i taget.
Kramar till er alla ❤
ha en bra kamera med sig. Men mest har man bara mobilen på sig och då går det så här:
Klockan var sisådär nio på kvällen och det låg dimma över Lovisaviken.
Strandpromenadens träd avtecknade sig som svarta siluetter mot den grå bakgrunden. Hade blivit otroligt snyggt med ett bra objektiv på en riktig kamera.
Men nu blev det så här och jag får minnas hur det var 🙂
Kände mig lycklig som ett litet barn – ja, så som jag antar att ett barn känner sig då han eller hon fått en ny cykel. Det är ett slags frihetskänsla som förstärktes av det fina vårvädret och av det faktum att Saga är lättrampad.
Solen sken från klarblå himmel och isen försvinner snart från Lovisaviken.
Strandvägen syns inte på bilden men går förbi husen i bakgrunden. Vägen i förgrunden är en utmärkt cykelled som löper längs Lovisaviken. I parken kan man ha picknick, här ligger museibåten Onni, här finns en jungfrudans av stenar och här ska byggas en lekpark. Ytterligare stenformationer kanske också placeras ut. På bilden syns också Lovisa kyrka som jag visat bilder på i tidigare inlägg.
För ungefär ett år sedan, den 30 mars, fanns det så här mycket snö på Kretsgången! Det kändes så vårligt på stan i dag att jag undrade var glasskiosken fanns – men den brukar dyka upp vid torget först till valborg.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 