Lucia – en fin tradition

Hoppa på tåget har lucia som tema i dag.

Här har vi tjejer från Lovisavikens skola som uppträder med sång i vår fina kyrka. Tillställningen kallas ljusfest och betoningen ligger på julinspirerade sånger av en kör och av detta luciafölje. Tillsammans sjöng alla, också publiken, ”Nu tändas tusen juleljus”.

Traditionen är fin och jag tycker att det inte ens är nödvändigt med ett lucia-val där någon ska utses till lucia. Det behöver inte vara traditionell kröning av lucia heller. Det räcker med att en bär en krona, och att alla är överens om vem hon är, eller att det sker genom lottning.

Huvudsaken är ju sångerna och musiken, och det att ett följe sprider ljus i en mörk tid. Förr besökte Lovisanejdens lucia eller tidningen Östra Nylands lucia äldreboenden och sjukhus, men så sker inte mer. Däremot kunde vem som helst ta del av en direktsändning och även se på ljusfesten efteråt, via denna länk.

Spionen ute på rekognoseringstur

Jag är ingen ornitolog, men jag gissar att detta är en vitkindad gås. Inte så omtyckt av alla, men det oaktat skapad av Gud. I ensam majestät simmade den mellan vassen och gångbron, på det som jag kallar insidan, alltså inte på den sida där viken och havet ligger öppnare.

En zoomad bild av samma fågel. Jag tror att den var på spaningstur. Hundratals, kanske tusentals gäss, brukar landa här i vassen och de utgör senare på hösten en mäktig syn då de i flockar beger sig söderut. Eller var de nu tar vägen. Jag vet ju inte 🙂

Jag tror att agenten, fågeln, lite surt undrar när trafiken av människor som vallfärdar över gångbron ska ta slut. Är friden i Lovisaviken nu ett minne blott?

En massa små fiskar simmade också på norra sidan av bron. Tror att det var mört, men även andra fiskar. Och en abborre såg jag 🙂 På den södra blåste det nämligen och gångbron gungade faktiskt en hel del.

Gångbron, Kronobron, är ett populärt utflyktsmål och vi får se hur långt in på hösten vi kan promenera här. Till höger ser ni det jag kallar ”insidan”, den lugnare sidan, mot norr. I bakgrunden Lovisavikens skola.

Skolstart i dag

Tog de här bilderna tidigare i somras och tänkte att det passar bra att lägga ut dem till skolstarten som sker i dag. Det här är Lovisa Gymnasium och härifrån tog jag studenten 1982. Det har kommit planteringar sedan dess och gräsmattan är mycket vacker nuförtiden. Träden måtte ha vuxit på fyrtio år, men annars är mycket sig likt.

Det här är vår tämligen nya högstadieskola byggd i trä, Lovisavikens skola heter den. Här fanns förr ett par tegelbyggnader och i dem gick jag mina högstadieår. För riktigt länge sedan fanns här en skola som också var byggd i trä, skulle den ha rivits på 1950-1960-talet?

Svenska gymnasiet och högstadiet ligger intill varandra och i bakgrunden till vänster skymtar idrottshallen.

Hälsostegen, dag 23, rekordantal steg

Första bilden togs i Kapellparken som ligger ett par hundra meter från mitt hem.
Här är jag nere vid Lovisavikens skola och idrottshallen, snart på väg längs gång- och cykelbanan mot Rosenparken.
Och vad händer här? Ett lass med stenar, inte de som syns på bilden, men en stor hög med andra finns till vänster om bilden. Där ska troligen fundamentet för gångbron komma, den bro som ska gå över viken från bostadsmässans område till denna park. Mudderverket får jobba på. Bron borde vara klar våren 2023.
Jag gick en del kringelikrokar och tog till och med en kort tempoträning i en backe, dock inte här.

Totalt blev det månadens rekordantal steg i dag, 5735 💪🚶‍♀️

Språk är bland det intressantaste jag vet!

Börjar med att lägga ut en detaljbild på kvällens pusselläge. Då jag länkar till mina inlägg på FB är det alltid sista bilden som kommer med. Har jag då rubriken SPRÅK ÄR… osv. blir det missvisande med en pusselbild 🙂

Har avancerat en hel del på vänsterkanten 🙂

I dag hade vi språkvårdskurs med Nya Östis. Elva medarbetare hade möjlighet att delta. Alla använde munskydd och vi hade hyrt en del av Lovisavikens skola. Där är högt till tak bokstavligt sett och vi kunde hålla rejäl distans då nästan alla hade ett eget bord att sitta vid.

Språk är intressant. Språk lever och utvecklas. Men vi som hör till en minoritet i Finland, alltså vi som lever och skriver på svenska har hela tiden mycket att kämpa med. Influenserna från finskan är stora, och engelskan trycker på.

Den fyra timmar långa kursen leddes av Anna Maria Gustafsson som jobbar på Institutet för de inhemska språken. Där är hon ledande språkvårdare för den svenska avdelningen med arbetsuppgifter inom mediespråkvård och nordiskt samarbete.

Det blev en givande dag. De fyra timmarna flög iväg. Såsom kanadagässen utanför fönstret då de lättade från Lovisaviken och flög in mot landet. Gässen syns inte på bilden, men visst är utsikten från Lovisavikens skolas matsal formidabel! Här syns bara en del av den.

Vår fina nya skola!

Lovisavikens skola heter den. En splitterny skola byggd huvudsakligen i trä och med sluttande tak. Den gamla skolan, där inomhusluften blev ett problem, revs.
I början av detta år kunde lärare, övrig personal och elever äntligen flytta in i den fina nya skolan.
Det här är matsalen, även restaurangen kallad, med utsikt över Lovisaviken (där man kunde röja bort lite vass).

Jag tog mig hit, nerförsbacke, med cykel. Därför är jag innerligt tacksam för att vi inte har snö och is på marken just nu. Jag hade en intervju med vår prao-elev på skolan.
När jag sedan skulle ta mig hem var det en annan femma… Vänstra benet domnade nästan bort.

Råkade på en person som haft liknande symptom. Han sa att cortisonspruta hjälpte. Han kunde också utan problem sitta och ligga, han kunde sova och hade ingen ihållande värk. Men så fort som han skulle ta ett steg fick han fundera, håller benet att stå på eller inte. Och det onda satt i ljumsken.

Man får pigga upp sig med följande lilla vits.

Våra skolprojekt

Visste inte vad jag skulle fotografera i dag.
Så i samband med att jag var på ett pressinfo i idrottshallen passade jag på att ta bilder av våra skolor. Eller den ena håller på att byggas för att ersätta den gamla (Lovisanejdens högstadium) som hade problem med inomhusluften.

Till vänster skymtar en del av idrottshallen. Under byggställningarna och skyddsplasten tar Lovisavikens skola form. Den byggs huvudsakligen i trä och får ett nytt namn.

Lovisa Gymnasium ska också saneras inom kort. Här har jag tagit studenten. Skolan är en gedigen stenbyggnad, så där finns inte samma problem som i byggena från 60- och 70-talen. Då jag var ung elev öppnade vi fönstren alla raster för att vädra, inte fanns det maskinell luftkonditionering då och jag tror att det var bäst så.

Den gula delen är den äldsta,från 1909, och den ljusare har byggts senare.

I dag har det varit svinkallt… blåst, lätt snöfall, minus två grader. Våren kom verkligen av sig, men jag tror den försöker mota bort Kung Bore inom loppet av en vecka. Och kanske vi får en solig och varm påsk? Hoppas kan man alltid!

Våren är här!

Med klarblå himmel och blåsten som river i trädkronorna, och gatudammet som yr.
Men då jag äntligen hittade hyacinter, som är mer än bara en julblomma, blev jag glad. Gula hyacinter, det är vår!

Många växter har flyttat in hos mig denna vår ❤

I dag hade jag också nöjet att få hur ett av våra stora nya skolbyggen avancerar i Lovisa. Lovisavikens skola, ett svenskspråkigt högstadium, ska vara inflyttningsklart i januari 2020. Då slipper eleverna studera i baracker såsom de gjort de senaste åren.

Västen kändes för liten och hjälmen för stor. Betyder det att jag har för stor överkropp och för litet huvud? 😀

Here we go! Foto: Mia Heijnsbroek-Wirén

Och så utvecklade vi med stadsdirektören ett litet aprilskämt till Nya Östis Facebookgrupp. Skämt ska vara roliga, inte elaka. Dessutom ska aprilskämten vara sådana att alla har en chans att förstå att det som skrivs inte är sant.

Det är alltså april månad och i morgon får ni se månadens bild från Muminkalendern.