lugn

Nya vinklar och lyckans tår i ögat

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Häromdan när jag var med syrran på stan på olika ärenden tog hon ett foto via sidospegeln till sin bil. Så nu gjorde jag samma sak 🙂 Detta är Östra Tullgatan i spegelversion.

Jag hade kört runt på olika ärenden och blev sedan sittande en stund i bilen. På något sätt fick jag lust att gråta där. Inte alls för att jag skulle ha varit ledsen. Tvärtom. Solens strålar värmde så gott. Jag såg en ekorre skutta över skaren i Kapellparken. Jag kände något jag vill definiera som vemod och lugn, även tacksamhet, då jag tänker på hur gator och hus ser ut i ett annat land i Europa 😥

Det här huset i korsningen av Östra Tullgatan och Mariegatan kallades en gång Holmströms hus. I byggnaden som skymtar till höger fanns ett bussgarage. Ingången till den syns inte, men där fanns bolaget Holmströms bussar.

I det här huset har också mina kusiner, min morbror och hans fru bott. Bostäder finns här än i denna dag. Olika affärer har kommit och gått på markplan. Nu finns här en köksinredningsaffär.

Väggen är som gjord för att få en muralmålning. Undrar varför det inte satsas på sådana i Lovisa? Kan mycket väl hända att de som bor i huset skulle motsätta sig min idé.

Fem en fredag – HÖST och Flowers on Fridays

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Hos Elisamatilda finns varje fredag fem frågor. Det är roligt att svara på dem, och trevligt att läsa andra bloggares svar. Man lär känna sina bloggvänner bättre och det är också kul att se hur lika, eller totalt olika, svar vi kan ge 🙂

Jag tycker att vi ännu har sommar kvar, men visst känns det i luften också att hösten står bakom hörnet. Frågorna har med den annalkande hösten att göra.

Vad ser du fram emot i höst?
– Att lägga pussel, kanske promenera lite mera då det är svalare ute, ha det mysigt med tända ljus.

När kommer höstkläderna fram?
– Kanske inom någon vecka. Inte för att jag har specifika höstkläder, men lite varmare gäller det förstås att klä sig med en tröja eller en tunn jacka.

När är det på riktigt höst?
– Då löven på träden blir orange och gula, och sedan börjar falla och täcka marken.

Gör du något under hösten du inte gör någon annan säsong?
– Kommer inte på något specifikt. Jag bränner ljus också på sommaren. På jobbet börjar vi redan nu planera luciavalet, det är något jag inte gör under vinter, vår och sommar 🙂

Vad tar du med dig från sommaren?
– Varje sommar skapas nya minnen. Den här sommaren har varit annorlunda på grund av corona, men inte direkt sämre än andra, den har varit lugnare. Lugnet vill jag ta med mig, lugnet får gärna fortsätta.

Utmaningen Flowers on Fridays har uppfunnits av Photo by Susan.

Att vara nöjd och lycklig i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

Äntligen åter balans

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Har två röriga veckor bakom mig med överraskningar som kullkastat mina planer och olika konflikter som kommit upp till ytan. Men det som inte dödar en ger nya erfarenheter och styrka, och det är såsom jag ser på läget nu.

Mitt i allt detta genomgick jag den andra biopsin = vävnadsprov togs från bröstet. Inte konstigt alls att jag har känt mig både otillräcklig och trött.
Jag vill ju så mycket och brinner speciellt för lokaltidningen.

Fint resereportage i dagens Hufvudstadsbladet.

I går morse och i dag hade jag ingen väckarklocka på ringning. Jag sade flera gånger till mig själv, ”du måste inte stiga upp, du har nästan inga jobb-måsten heller”.

Det har funkat bra. Jag har levt i nuet. Stökat undan ett par översättningar, stuckit mig in på ”redaktionen” och haft bra samarbete där.

Tog för en tid sedan den så kallade 2+5 prenumerationen. Två dagar Östnyland, fem dagar Hufvudstadsbladet. Ska nog ha den åtminstone över sommaren. Speciellt söndags-HBL bjuder på bra läsning. Då har jag också tid att läsa, liksom det underbara resereportaget (bilden), som gick över tre sidor.

I kväll blir det rätt mycket hockey. Mest hejar jag ju på Finlands U18-landslag ❤ som är i VM-final mot USA.

Buddha, buddha, buddha

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Då jag blir stressad försöker jag komma
i håg vår semester
i Thailand december 2008-januari 2009.
Det var där jag lärde mig tänka buddha-buddha-buddha, vilket för mig betyder dra några djupa andetag, bli inte arg, stressa inte – för då mister du ditt ansikte.
Thailändarna är bra på att le och de kan ta lugnt. Ett leende och en lugn approach får nästan vilka aggressiva människor som helst att bli som tama lejon.
Men det är inte alltid så lätt i vår västerländska värld att minnas den österländska livsfilosofin.
Jag köpte några av de där vackra tvålarna då vi var i Thailand. De var egentligen hutlöst billiga. Där har någon suttit i timmar och karvat fram den vackraste blomman eller lilla miniatyrelefanten och så begär de inte mer än 150-200 baht för konstverket med hölje och allt.
Jag brukar öppna locket och sätta näsan fast i tvålen då och då. Jag tror nämligen att det bor en liten Buddha där inne. Om jag är ledsen, stressad eller arg – då ler han bara och tar det lugnt.