Långsamt går det

… men vem har bråttom?
Jag vill inte ge sken av att jag är en hurtbulle då det gäller att städa. Jag vill inte heller skapa dåligt samvete åt andra fastän jag konstant håller på att röja och städa, flytta och inventera saker jag har hemma.

Det bor säkert en liten hamster i oss alla. Hamstern tänker ”det här kan vara bra att ha nån gång”. Men hamstern i mig blir hela tiden mindre aktiv.

Växter på tillfällig plats.

Om jag kan inspirera någon att göra sig av med onödiga prylar är det bra. Men tanken bakom mitt ”evighetsprojekt” är inte det. Jag tänker enbart på mitt eget välbefinnande. Vad behöver jag i vardagen? Vad klarar jag mig utan?

Jag vill trivas i mitt hem. Här ska vara lätt att städa. Men just nu, då jag köpt en ny möbel, tömt skåp och lådor… är här lite stökigt.

En sådan här procedur måste dock få ta tid. Den som röjer ska inte tänka ”den här helgen ska jag…”, eller om du tänker så ska du räkna med att du glad i hågen orkar städa kanske 3-4 timmar på två dagar. Du hinner inte med hela hushållet, alla skåp, källarförråd, vindsutrymmen etc. på en helg.

Mitt röjande började sommaren 2014 i samband med skilsmässan. Efter den har jag flyttat tre gånger. Det i sig hjälpte förstås då det gällde att röja med rätt hård hand.

På den här adressen hoppas jag få stanna länge, har bott här snart två och ett halvt år.

Att städa, röja, avstå från saker, köpa nya men få ut något gammalt – det är en process som pågår hela livet. Ibland vill man möblera om, och den som flyttar vet att nya möbler kan behövas för att passa in och gamla måste ut.

Allt går inte i ett nafs, men så småningom känner jag att jag får ett slags harmoni av färger och material.