Måndag 16 juni 1986
Storslagen natur
med berg och dalar
i Österrike. Vi funderade om palmer och sandstränder var bättre eller om vi ännu skulle ta en sväng till Monaco innan interrail-
månaden var slut.
München kändes som en okay stad men vi stannade bara för att köpa chips och choklad (åt vi aldrig nån mat?). Klockan 15.33 packade vi oss in i ett InterCity-tåg och betalade 6 tyska mark för sittplatserna. Åkte genom Ingolst, såg Donaufloden. – – – När jag läser dagböckerna nu 25 år senare tycker jag att vi bara åkte hit och dit, tillbringade massor av tid på tågen. Förutom tiden
i Monaco då vi stannade upp.  – – –

En medpassagerare tyckte vi spelade musik för högt, fastän vi hade hörlurar. Es ist zu laut, sa han. Vi tyckte han hade en skruv lös.
I Hannover hittade vi en pub där vi fick billig vodka. Vi försökte hitta en hamburgerbar men inga matställen var öppna.

Tisdag 17 juni 1986
Vi hade försökt sova bland annat på en bänk vid tågbanorna och i en väntesal. Siktade på att ta 5.16-tåget till Bielefeld men det kom aldrig. Anne dagdrömde om hamburgare, vi hade ju inte fått i oss annat än lite kex och Coca-Cola.
Vi hade som mål att nå Detmold för att få träffa Moly som var på en militärförläggning där. Vi blev aldrig kloka på systemet med engelsmän ”i armén” i Tyskland.
7.07-tåget till Minden och vidare mot Herfurt och till Detmold kom vi, men där var inga matställen öppna. Det var nåt slags helgdag. Det enda vi hittade att äta och dricka var glass och en Martini!

Lyckades på något sätt komma in på militärförläggningen och sov där tre timmar. Sedan blev vi utslängda. – – – Helt sorglös, för att inte säga totalt tanklös var man väl som ung. Överlag tänker jag i dag att skyddsänglarna nog jobbade övertid i min ungdom. – – –

Kvällen tillbringades på olika pubar. ”Brösel” var en skojig plats med toalettstol och en såg i taket samt flaggor, skyltar och t-shirts som inredning. Men få nu tyskar att blanda ordentliga drinkar… dom vet ju bara vad öl är…

Onsdag 18 juni 1986
Borde ha vaknat klockan 6 för att lämna militärförläggningen dit vi likt terrorister i nattens mörker hade smugit oss in. Men vi vaknade först 8.30. Dock hade vi tur och ingen av killarnas chefer visste att två damer hade sovit över på förläggningen.
Morgonmål på Mc Donalds. Sedan hoppade vi på ett tåg som skulle föra oss tillbaka söderut. Engelsmännen skulle nämligen hem till England och vi tog oss via Herford och Münster mot Frankfurt. Där köpte vi lite mat, faktiskt salami och bröd, samt skickade vykort till vänner.

Vi var precis hela tiden på resande fot, för 23.34 avgick följande tåg på vår resa, med destination Ancona, Italien. Vi ockuperade en hel vagn, fällde ner sätena så de blev som sängar. Planerade stiga av i Verona följande dag klockan 11.30.

Torsdag 19 juni 1986
Trodde att vi hoppade på ett expresståg från Verona till Milano. Men i stället för en 25 minuter kort resa blev det en två timmar lång resa med ståplats vi en toalett där det var tryckande hett. Bredvid oss stod en tjock gubbe som luktade svett. Vi visste inte om det var svett eller snor han hade under näsan.
Vi hittade inga platser där vi kunde växla till italienska pengar. Anne hade 40 frang som vi fick lov att klara oss med.
16.05-tåget till Ventimiglia i Italien, fortfarande tryckande hett. Framme 20.33, ringde och gratulerade mor på hennes 52-års dag.

Sedan tog vi oss ännu till Monaco. Sista bussen hade gått så vi promenerade genom hela det lilla landet till stranden vi kände igen. Smutsiga, svettiga och trötta var vi – men vi välkomnades ändå av alla våra vänner.