När jag skriver det här inlägget är jag ledsen, det är fredag kväll och jag har tvingats fatta svåra beslut för att se till att jag själv ska må bra.

Den här veckans torsdag ska jag på andra provtagningen, den stereotaktiska biopsin, som en uppföljning av mammografin som gjordes i februari, och första provbiten som togs efter det.

Även om jag inte är jätteorolig, så finns vissa tankar där – vävnadsprovet kan visa vad som helst och jag vill inte bli utarbetad i det här skedet. Ja, eller utarbetad vill jag aldrig bli.

Så jag skriver det här inlägget på förhand, för att ingjuta mod i mig själv.

På en lapp har jag skrivit till mig själv ”Frukta inte. Tro på det du kan. Tro på dig själv. Du vet vad som är rätt.”