Mumin

Månadsbild, svar på frågor och Hoppa på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Bilden i Muminkalendern för juli månad. My har bus på gång ser det ut som. De andra beundrar naturen, skogens alla hemligheter. Sommaren är ett äventyr!
Jag läser just nu Tove Janssons ”Sommarboken”. Den firar 50 år i år, och den är helt underbar. Bättre än ”Pappan och havet” enligt min åsikt.

Temat hos Elisamatilda är Till ända, och mina svar på frågorna denna vecka är:

Vad var sist på din senaste inköpslista?
– Har sällan inköpslistor, men råkar minnas att jag skrev nyligen upp ”sköljmedel”, använder ett slags ättikablandning.

Vad sa du senast att du aldrig kommer göra igen?
– Ska inte klaga på sommarvärmen. Varje gång som det känns kämpigt åkallar jag vintern 2022–2023 då vi flera dagar fick över en halv meter snö och många timmar gick åt till att skotta fram bilen, flytta den, köra den varm osv. Aldrig klaga på sommaren mer.

Vilken tv-serie eller film såg du senast klart?
– Karl Fredrik på Österlen visade fjärde och sista avsnittet för i sommar nyligen. Saknar honom och Petter redan.

Vad tog senast slut hos dig?
– Smöret. Men köpte förstås nytt.

Hur avslutar du ett samtal?
– Hej då :-), eller Bra, vi hörs!

Karin sitter denna vecka vid spakarna mot orddestinationen Eld. Jag hade ingen eldbild på lager och gör inte upp någon eld i dessa kruttorra tider heller 🙂 Så det blev en bildbank, för jag vill vara med på tåget. Känns lite fuskigt, men ibland måste det duga.

Mumin for till USA

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det här kortet skickade jag för några dagar sedan inom postcrossingen till USA. Skogen är stor och Mumin med vänner verkar lite fundersamma. Men bilden är också somrig.

Snusmumriken bolmar på sin pipa. Råder det inte varning för skogsbrand? Är det lågor vi ser i skogen?

Här har vi det snustorrt i terrängen och ett par markbränder har vi fått info om enbart i dag.

Själv hade jag på förmiddagen besök av en trevlig man som å LVI Nystedts vägnar fixade en ny duschslang till mig då den gamla började säga upp kontraktet.

I köket hade också en del av kranen, en liten sil, gått sönder. Men att bara byta den gick inte, problemet var större än så. Hela kransystemet som hörde ihop med diskmaskinen behövde bytas.

Jobbet krävde sina timmar, men snyggt blev det och servicen var perfekt. Tio poäng och papegojamärke som vi säger här hos oss (Kymmenen pistettä ja papukaijamerkki) 😀

Glad onsdag med Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Har under en kort period fått två postcrossingkort med Muminmotiv från Japan. Många där är ju såsom jag, hängivna fans av Moomin Characters ❤

Skickade själv det här kortet till en Mumin-vän i Holland. I postcrossingen får man ju ha önskemål om vilka motiv man vill ta emot. Det hör inte till att ha så kallade ”demands”, det vill säga krav. Ändå skriver en del medlemmar vilka kort de INTE vill ha, och det må vara okay.

De mest hektiska arbetsdagarna, måndag-tisdag-onsdag, som brukar bli minst nio timmar långa, börjar nu lida mot sitt slut. Slutspurt ännu i värmen och sedan hade jag tänkt ta en cykeltur, men kanske måste vänta tills det blir svalare än de 25–27 grader vi har nu.

Jag fyller numera alltid fyra år!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är bra att gratulationer och presenter sprider sig över flera dagar. Att det inte väller in så mycket på en gång att man drunknar i allt och inte hinner tacka och ta in det fina 🙂

Fick grattiskort och klisterbilder av min syster och på kortet står det Grattis på 61-års dagen 🙂
Nej men vadå? Fyller jag 61? Jag känner mig som en 4-åring. Härefter fyller jag aldrig mer än fyra år och jag tänker ha det barnasinnet i behåll 😍 Och det har väl inte undgått någon att denna fyraåring älskar allt som har med Mumin att göra?

Jag fick också ett gåvokort till bokhandeln av min syster och ”rusade” dit redan i dag. Jag ”rusar” i sinnet där jag är fyra år, men i min riktiga ålder går jag långsamt med cykeln.

2800+ klistermärken. Det ni! Tar inte slut i första taget. Och Utuliinis häften är mina favoriter som dagböcker, bästa tänkbara papperet och sånt är viktigt.

Glad tisdag till er alla och njut av denna härliga årstid!

Jag känner igen mig, i Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Mumin och jag. Vi kan ta varandra i handen och vandra mot solnedgången tillsammans ❤
Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.

”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.

Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂

Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.

Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂

Min arbetsvy i dag. Klockan var 16.25 och jag satt och väntade på en person jag skulle intervjua och äta tillsammans med. Det hade regnat hela förmiddagen men efter klockan fyra blev det sol och hur fint som helst.

Svar på frågor och ett Tove-citat

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Jag skulle svara på Fem en fredag i dag hos Elisamatilda men kom inte in där. Fick ett varningsmeddelande om att sajten inte är säker. Har det hänt nån annan av er som brukat vara med i hennes utmaningar?

Istället svarar jag nu på Orsakullans första fråga / påstående i juli månad.

Då brände jag mig rejält, är utmaningen.
Kommer att tänka på att bränna sig i solen, vilket jag gjort ett antal gånger, till exempel som ung och oförsiktig vindsurfare på Kanarieöarna. Men jag har bränt mig i livet också, och fått smärre brännskador som förorsakat blåsor på kroppen, en gång fick jag stekflott på näsan!

I går var En fråga om dagen ”Vad skulle du kunna leva utan just nu?” och jag svarade ”den extrema hettan och kriget i Ukraina”.

Varje dag läser jag några sidor i den härliga Tove Jansson-boken, ”Ordets gåva”. Där finns så många underbara citat att jag i princip kunde välja ett för varje dag.

”Ska vi leka? sa Snorkfröken. Ska vi leka att jag är underbart skön och att du rövar bort mig?
Jag vet inte riktigt om jag är på humör sa Mumintrollet.
Snorkfröken slokade med öronen, och han strök hastigt sin nos mot hennes och sa: Att du är underbart skön behöver vi inte leka, för det är du redan. Kanske jag rövar bort dig imorgon istället.”
Farlig midsommar (Tove Jansson)

Liten shoppingtur, länge sedan sist

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

På grund av pandemin har jag inte många gånger åkt utanför stadens gränser, men i dag gjorde jag det tillsammans med min syster. Gammelby Tokmanni ligger i och för sig i Lovisa, men det är ungefär 1,5 mil dit och Gammelby ligger i det som förr var Pernå kommun.

Man vet att jag har vår i sinnet då jag köper nya krukväxter. På det här bordet får rätt många plats, och en del av dem kan flytta ut på balkongen till sommaren, om där inte blir för varmt. Jag köpte mycket sådant som jag behöver i vardagen, men visst slank det ner en del ”inte så nödvändigt” i köpvagnen också. Jag är ju en stor supporter av Muminfamiljen, och det här är nu min tredje tallrik.

Krukväxten heter Callalicious Zantedeschia, och här finns lite skötseltips. Jag visste inte att det var en knölväxt som vissnar ner till vintern men som kan planteras om. Nu lärde jag mig det 🙂

Blev också en ny badrumsmatta från serien Kotikulta. Den jag hade förr var brunvit. Den har redan hittat ett nytt hem där den får tjäna vidare kanske i en farstu, få se – tills den är så sliten att den kan kastas.

Resten av kvällen stannar jag hemma. Läser tidningar och pusslar, ser på teve, läser bloggar och skriver dagbok. Vet att Lets Dance börjar i dag, men jag är inget stort fan av programmet. Jag kan titta då och då, men bryr mig inte om jag missar nåt avsnitt.. Just nu är jag mest intresserad av naturprogram, dokumentärer, reseskildringar och program där man utreder brott som begåtts i Finland och Sverige, speciellt de som går in på psykologiska aspekter.

Födelsedagsfest nummer två

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Såsom tidigare sagt. Då man varken får eller vill träffas i större grupper nu under pandemin passar det utmärkt att skåla för födelsedagar och annat längs med hela sommaren 😀

I går blev jag bjuden på pizza på restaurang Locale som ligger ett par hundra meter från mitt hem. Jag har nära till så gott som allt i Lovisa 🙂

Vi beställde två pizzor, lät dem skäras i lagom stora portionsbitar och delade dem på tre personer. Ena med parmaskinka, jordgubbar och rucola (bilden), och den andra med mozzarella, körsbärstomat och basilika.
Glass á la Borgå till efterrätt.
Blev lite kallt efter klassen där vi satt under ett parasoll i skuggan. Solen kom sedan fram rejält mot halvsextiden på kvällen och då blev det så här härligt. Vi tog ett annat bord och kunde njuta av värmande strålar.
En av presenterna jag fått. Allt behöver inte vara svart, vitt och grått – speciellt inte då det har Mumin som motiv 🙂
Ett anteckningsblock och en bordduk som jag fick av min syster förra veckan.

I dag är det Lovisa Open-evenemang. En del affärer har öppet lite längre än vanligt och specialerbjudanden. I morgon är det dags för Öppna Trädgårdar-evenemanget, det första av tre under sommaren.

Glad måndag! 15-03-2021

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Muminmotiv från Finland, kort med bilder av Barcelona-affärer från Litauen och ett kort från Schwarzwald i Tyskland.

Visst blir det en glad måndag då man får så här många kort genom brevinkastet. Även fastän Mumin ser arg ut 😀

Nu ska jag skärpa mig och skicka kort till vänner den här våren och även få iväg några postcrossingkort. Systemet där bygger ju på att då man sänder pc-kort själv får man också kort tillbaka. Det är inte som gamla tidernas kedjebrev – det här funkar faktiskt.

Hej – här går det undan!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Tjohooo!

Den här bilden hade jag ännu kvar i Muminkalendern från 2020. Den fanns på kalenderns baksida 🙂

Bilden är ju helt underbar. Mumintrollet far iväg lite sådär att han nog inte riktigt vet hur det hela ska sluta. Var backen SÅ hög och glidet SÅ gott?

Det är ju lite så här som livet är. Farten kan bli hög ibland och man vet inte hur det hela ska sluta. Man kan ju alltid slänga sig omkull innan man brakar in i en vägg. Jag ser det INTE som att livet är en nedförsbacke och att allt barkar åt fanders 😀
Nej, här bjuder livet och backen på lagom skräckblandad förtjusning.