Hade en radio från förra livet, eller ska vi säga förra hushållet, innan jag blev singel igen 2014. Den var grön och vit. Passade inte in i min inredning. Men allt kunde jag inte byta ut på en gång. Nu är dock också den prylen ett minne blott. I går köpte jag en några dagar för tidig födelsedagspresent till mig själv. En internetradio!
En ny musik- och språkvärld öppnade sig 😲 Visste inte att det fanns så mycket bra musik som spelas ute i världen 😂🎸🎹, och inte nog med det – nu kan jag fräscha upp min tyska eftersom det pratas tyska mellan en del av låtarna på den kanal jag valde nyss.
Är också stolt för att jag fick allt att funka själv. Laddade ner en app och knappade in diverse lösenord för att få dator, telefon och internetradion att synka.
Orden i låten som spelades precis då som jag fick allt att funka var: ”This is going to be the best day in my life” och den var så medryckande att här satt snart 60-åringen och jammade och dansade i sin stol ❤
Hos Elisamatilda är veckans fredagstema ”Thank you for the music”. De flesta av oss vet ju nu att den svenska gruppen ABBA gör comeback och producerar ett album.
Vilken artist eller band skulle du gärna se göra en comeback? – Beatles, men det går ju inte. Så det här med ABBA är helt toppen!
Om du bara fick lyssna på en artist/ett band i ett år, vilken/vilket skulle det bli? – Supersvår fråga. Har inget svar. Skulle vara oärligt att säga namnet på ett band, för efter att ha lyssnat på bara en grupp eller en sångare två veckor i sträck skulle jag troligen inte längre gilla artisten/gruppen.
Vad spelar du mest för typ av musik? – Lugna låtar, vackra låtar med ord som berör. Låtar som ger styrka.
Har du något speciellt musikminne? – Också svår fråga. Lärde mig spela gitarr i ungdomen. Är det ett musikminne? Har träffat många kända musiker face to face tack vare jobbet och intervjuer. Är det ett musikminne? Eller ska jag nämna låtar jag gillat/gillar? Då blir listan lång 🙂
Vilken artist eller band gjort första stora intrycket när du var barn? – Kanske The Osmond Brothers, Bay City Rollers, Bonnie Tyler… med flera.
Knappt så jag täcks säga det, men i ärlighetens namn.
Jag halkade in på Victoria’s secret fashion show 2018 på Sveriges TV3.
Och en sådan färgsprakande show, med leende modeller och bra musik!
Jag försvarar inte objektifiering av trådsmala kvinnor, och inte överkonsumtion av kläder heller.
Men showen, den gjorde mig glad!
För en gångs skull – leende kvinnor, av vilka många blinkade skälmskt på ögat.
Borta var de där sorgsna zombieliknande varelserna som såg mer döende än levande ut.
På något sätt fick den här showen mig att tänka på att livet är kort. Jag vill leva, jag vill resa, jag vill njuta och ha roligt så länge jag kan. Jag vill möta nya människor, samla på upplevelser, både stora och små.
Jag ser personer i min omgivning bli äldre, sjuka, orkeslösa – människor som av olika anledningar tappar livslusten.
Vi ska finnas till också för dem.
Men vi ska inte glömma att leva själva.
… heter Juha Tapio och jag måste få tag på hans skiva. Jag vet att jag kan lyssna på honom via Youtube och Spotify, men jag tycker om gammaldags CD-skivor ändå. Köpte Daniel Sanz skiva i går också 🙂
Juha Tapio har ända sedan jag började lyssna på honom aktivt 2014 skrivit låtar som om han gjort det med just mig i åtanke. Och då man lyckas med det konststycket som artist då har man gjort något bra, tycker jag.
Den här låten råkade jag höra en tidig morgon vid bryggan i Tirmo under seglatsen. Klockan var bara lite över fem men det gick inte att sova då folk mest festade och röjde i de andra båtarna. Någonstans lyssnade någon annan på radiokanalen Suomipop och de här orden gick rakt in i mitt hjärta.
Andra av hans låtar som också talar direkt till mig är ”Sinun vuorosi loistaa” (fritt översatt Din tur att stråla) och ”Kelpaat kelle vaan” (Du duger för vem som helst).
Och när vi nu är inne på musik kan jag säga att gruppen Yö och låten ”Minne tuulet vie” (Vart vindarna bär) gav mig den slutliga styrkan att våga ta hoppet från fastanställd till egenföretagare.
Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.
Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.
Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret. Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.
Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤
Börjar så småningom åter ta systemkameran i bruk.
Kände nyss att jag ville leka lite med den. Gå runt i lägenheten och knäppa bilder utan att själv titta genom siktet.
Jag har börjat känna allt mer glädje över varje dag som jag får andas.
En sådan enkel sak som att gå ensam i livsmedelsaffären gör mig lycklig.
Ingen stress, inga tider att passa, jag kan gå där i lugn och ro och planera inköpen för söndagen.
Kort och gott, jag bestämmer själv när jag åker till affären och vilken tid jag ger mig där.
Det är snart fem månader sedan jag insåg att min make hade lurat mig, han hade hittat en ny kvinna men inte klarat av att berätta det åt mig.
Fortfarande snurrar tankarna i min skalle. Hur kunde det hända? Varför räckte jag inte till?
Samtidigt vet jag att jag förmodligen aldrig någonsin får svar på just de där frågorna.
Jag måste bara ta en dag i sänder, fortfarande.
Men jag känner att jag är starkare i dag, starkare än jag var i maj, juni, juli.
Jag är inte hel… men jag hoppas jag ska bli det en dag ❤
Bordet bredvid min säng.
Jag har min egen tro. Dit hör Gubben Gud. Och Jesusbönen som hjälpt mig genom många nätter då jag annars hade rullat runt mellan lakanen och inte kunnat sova. På bordet finns också gåvor jag fått av nära och kära, tack Inge-Maj och tack Anna i Sverige ❤
Bästa loppisfyndet ever ❤
Min älskade soffa, Barcelona, som jag hittade av en slump på lopptorgsmarknaden.
Ett bord som består av en stor korg och en skiva i glas.
Favoritmusik.
Och en del av musiken jag lyssnar på. Har städat hyllorna och det känns så bra – i nya bostaden ska det inte finnas en enda överlopps pryl. Varenda sak ska ha sin plats.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 