mycket_jobb

Minutschema och vackert tisdagsträd

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det här är ju enkelt och vackert på något sätt. Trädet alltså, vi behöver inte titta på ventilationsluckan och de konstiga rören och ledningarna 🙂

I dag har jag haft minutschema och samma verkar fortgå en del av veckans resterande dagar. Men, där finns lite tid för andhämtningspauser också. Ordet andhämtningspaus… har jag skrivit det förr att det är då man ska ut och hämta änderna? 🤣

Sporttexter direkt då jag hade slagit upp mina blå ögon. Sedan första pressinfot kl. 11 och efter det hem för att skriva ut det, och sedan pila iväg till nästa pressinfo som var kl. 14. Det är fint att jag har jobb, fastän uppdragen ibland duggar lite väl tätt. Hellre så än inga uppdrag alls, och det kommer lugnare dagar.

Lätt regn, plus sju grader, mörkret faller tidigt. Eldade inte igår så jag eldar i dag. Och jag har fortfarande inte tröttnat på proceduren. Tvärtom tänker jag ”när får jag elda – oh, nu – äntligen!” Ingen vits att elda varje dag nu då det inte är särskilt kallt ute. Men de som bor i äldre trähus vet att fukten där ute gör sitt och då är det skönt med en brasa.

Och så en liten färgklick för bok-, mat- och vinmässan i fredags. Termosar som glittrar. Det här passar in i kategorin ”Hur galet som helst”, och Halloweenfärger är det ju också. En svart termos eller mugg skulle jag kunna tänka mig, men nej – jag köpte ingen av de här 🙂

Fina fönster, del 212

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett inlägg i all hast. Flyttbestyren är på målrakan, i morgon borde allt vara klart klockan 12 då flyttgubbarna kommer. När jag städade bland gamla vykort hittade jag detta och tänkte att det platsar bra en dag då jag inte hinner skriva något annat här.

Flytten kolliderade förstås med räkning av arvoden och dessutom händer det hela tiden något i Lovisa. Detta behövde webbas direkt då vi bara har EN tidning i veckan och den kommer ut om torsdagar. Bra att nyheten kom nu och inte om en timme för då hade jag inte längre varit hemma vid datorn.

Extra tacksam nu för att få jobba hemifrån

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att vakna till den här synen stressar inte nu då jag inte har en bil som ständigt måste putsas och flyttas. Och extra tacksam är jag för att inte behöva bege mig ut i trafiken. Det var ett rejält snöoväder i dag.

Skulle ha en utbildningssession här hemma hos mig, men vi beslöt att ta den på distans. Teams funkar helt förträffligt! Och varför bege sig ut på vägarna och köra tio mil när det går att göra samma sak så att vi sitter hemma och ser varandra via datorskärmen. Vi sparar tid och även miljö.

Men visst ska vi träffas IRL också, det är viktigt. Det ska ändå göras då som det är ändamålsenligt och fiffigt.

I dag är jag tacksam för mycket annat också. Jag har vågat börja lita på att saker och ting ordnar sig, och att det alltid räcker med att var och en gör sitt bästa. Förlåtelse, förståelse och empati har varit och är viktiga ord för mig.

Jag är ganska snabb och bra på att hjälpa andra. Sämre på att begära om hjälp själv, till exempel i jobbet. Jag försöker alltid fixa allt så att det går smidigt (=göra själv går fortast), och jag är mån om att alla ska må bra.

Men jag har också börjat inse att jag inte varje dag behöver vara en Superwoman 🙂

Glad måndag del 2!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det har regnat hela dagen, varit grått och trist. Mörkt blir det ju redan vid halv fem. Då piggar ett riktigt vykort från Island upp ❤ En god vän var nyligen där med sin dotter och det är SÅ roligt att få riktiga vykort!

Ibland blir det så att mycket kommer på en gång och den här dagen var lite sådan på jobbet.

När jag insåg att jag hade jobbat utan paus i sex timmar (tiden bara försvann) – så vad kändes då bättre än att ta en promenad, fastän det regnade. Regnjackan på och ut i den syrerika luften. Med min systers hem som mål. Hon hade gjort lasagne och då hon insåg att jag knappast hade ätit nåt vettigt under dagen sa hon ”Kom här via så får du mat”, och OOOH så gott det var att äta det då jag kom hem igen ❤

Ibland är det minutschema som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Den här dagen har jag nästan haft minutschema. Det är ok ibland, och i schemat måste det finnas marginal för överraskningar. Som att en råkar ställa sig i fel kö i en affär, där alla som står framför dig har krångliga ärenden som kräver tid att utföra 🙂

Då vi förlängde ansökningstiden för luciakandidaterna i årets val innebar det att sånt som jag hade planerat för länge sedan för just den här veckan krockade med lucia-arrangemanget. Men, sånt händer och då får jag bara se till att allt som finns på to-do-listan har strikt struktur.

Röstningslådorna hämtades från ett ställe och fördes till ett annat. Planering av affischer, röstsedlar, annonser, presentationstexter… check! Fotografering, kandidatträff, check!

Nya magneter till planeringstavlan i layoutlokalen, nya sidor med idéer för snygg layout på plats.

Jobbet är krävande men för det mesta roligt. Är det inte det ska man inte hålla på.
Det känns sedan extra bra att få spontan uppskattning ibland, som igår inför ett möte, en blomsterbukett! Tack ❤

Imorgon ska jag vila. Eller i alla fall ha telefonerna avstängda och jobbmejlen likaså. No check för dem!

Lovisabilder efter en bråd dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Natten mot i dag har det kommit en centimeter snö och det är minus sju grader. Så de här bilderna som jag tog i fredags berättar inte hela sanningen om hur marken ser ut 🙂

Har varit en väldigt bråd dag i dag. Vissa dagar bara väller mejlen in till redaktionen och vi var tre personer som kämpade med alla texter i dag. Två och en halv timme av min tid gick också till att gå igenom tolv sidor med direktiv, 26 olika steg, på elektroniska ”blanketter” för att vi ska få utgivningsdagarna för 2022 klara med Posten och tryckeriet. Då jag äntligen kom till sista sidan och trodde jag kunde skicka beställningen dök en röd ruta upp ”Virheviesti/Felmeddelande”… Men jag redde ut det också efter tjugo minuters svettande vid tangentbordet.

Samma park på bägge bilderna. Den ena med utsikt mot R-kiosken, den andra mot torget och kyrkan.

Gången i parken har i år fått fina stenkanter.

Trees on Tuesdays, del 34

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Ytterligare några träd som jag fotograferade för en tid sådan då vi var vid kärnkraftverket och tog höstliga arkivbilder till Nya Östis.

I dag var det frost då jag vaknade runt halv nio. Jag hade haft en underbar dröm. Tackar ofta Gubben Gud för att han ger mig stunder med kramar och fina ord av någon trevlig man ens i drömmen. Och nu vill jag påpeka att det sällan handlar om sex.

Det fanns mycket symbolik i drömmen och den handlade om en man jag känner men som jag inte träffat på år och dar. När jag vaknade var jag förstås LITE besviken för att det bara var en dröm. Men att få allt det där i drömmen som jag inte längre får på riktigt är jag oerhört tacksam för ❤

Solen skiner, det är +4 grader. Jag har suttit inne hela dagen vid datorn, såsom det ofta blir måndag, tisdag och onsdag då det ska vara raketfart på att få ut texter till tidningen, svar på mejl, planering av framtida tidningar.

Så ja… att träffa någon trevlig person är ju nästan omöjligt, så mycket som jag jobbar 🤔😱🤣

Glad måndag! 18-10-2021

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Mycket pusselbilder blir det här, men pusslen ger mig sådan avkoppling och glädje.

Kanske kring hundra bitar kvar att lägga. Pusslet KAN bli klart i dag, få se!

Har varit en hektisk dag. Ofta då jag förbereder mig för att gå ut, ta en paus helt enkelt, börjar telefonerna ringa och Messenger plinga. Det där med att bara låta allt vara, inte svara, kan ibland vara lösningen men oftast inte. Allt finns ju kvar ändå, på ett eller annat sätt. Att lämna saker ogjorda betyder inte att de går upp i rök.

Människor förväntar sig att jag ringer tillbaka på missade samtal.
Frågor som ställs via olika kanaler behöver svar, annars avancerar inte jobbet med tidningen.

Att hela tiden ha saker på hög, långa to-do-listor som aldrig blir kortare, mejl som väntar på svar, olika åtgärder som måste vidtas för att produktionen inte ska stanna upp… det är stundvis tärande och frustrerande. Men jag brukar tänka att det är så här bara tre dagar i veckan.

Varje dag delegerar jag numera något, prioriterar eller skippar. Ingen ska tro att jag ensam vill panta på allt, för det vill jag verkligen inte. Jag vill att allt fler lär sig hur tidningen kommer till och inser att det är ett enormt jobb att vecka ut och vecka in ge ut 32 sidor med lokalt material.

Är jobbet ändå roligt? Ja! Är det krävande? Ja! Är det belönande? Ja!
Sedan då jag svarar Nej på första eller sista frågan, då slutar jag 🙂

Ljung hör hösten till

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Ska snart städa lite på balkongen, jag hoppas jag har tid och ork för det på söndag. I dag kom nämligen den stora tröttheten över mig. Inte konstigt alls då jag jobbat nästan två veckor i ett sträck, utan någon längre ledighet.

Luktärterna har snart gjort sitt så de åker ut. Men pelargonerna är ännu otroligt fina och en gräsväxt likaså. Eken Lukas blad börjar gulna, men det är ju naturligt till hösten så han får stå kvar och så ser vi om han återhämtar sig på våren ❤

Ljung hör hösten till, så igår köpte jag den växt som syns på bilden.

Snart väntar nittio minuters massage. Behöver den och även annars massören Bettans omsorg.

Och bilen den VAR svart!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Pias bil, även Hiivatti kallad, står på P-platsen under träd från vilka det droppar ner klidd och kladd. Nu på hösten var det äntligen dags för en dusch. Frågar vi Hiivatti var det i grevens tid. Hen hade ju stått där och skämts en aning, oduschad under flera veckor, med andra bilar på parkeringen.
– Hur skulle det kännas för er själva om ni inte fick gå i duschen på tre månader, frågade Hiivatti.

Ja, hmmm… det vet vi precis. Kul hade det inte varit.

Bilen som hade sett närmast grå eller gråbrun ut visade sig vara svart! Och den sken i kapp med solen som visade sig mitt på dagen.

För mig var det nästan en märklig känsla att kunna gå till affärer efter att under en veckas tid ha varit låst till två jobb. De senaste sju dagarna har jag vaknat, ätit frukost, duschat, börjat jobba… jobbat och jobbat och jobbat… kommit hem, pusslat lite, sett på tv. Inte hunnit med att sköta varken eget utseende eller med att till exempel städa hemma.

Riktigt lika smutsig som Hiivatti var har jag inte varit, men om ni tyckt att ni sett ett troll ute i Lovisa kan det mycket väl ha varit jag 😱🤣