nostalgi

Fjärde vaccinet och bästa väntrummet

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Här ser det ju inte så väldans vackert eller välkomnande ut. Gamla busstationen, här lastades varor in och ut. Sedan snart ett par år tillbaka får vi våra coronavaccin här, antingen på bokad tid eller ibland på walk-in. Jag fick mitt fjärde i dag, Moderna, halv dos.
Men sedan gott folk. Det här var väntrum på busstationen även då den var en busstation. Här såldes dessutom biljetter. Visst är det nostalgiskt. Som taget ur någon finsk film på 1960-talet.

Här sitter vi nu och väntar de 10–15 minuter som vi förväntas vänta efter att vi fått vaccinet, för att vara säkra på att vi inte får en snabb allergisk reaktion eller andra problem.

Stolarna har inte alltid hört till interiören, de finns här nu för att det är coronavaccinationsplatsens väntrum. Men här fanns en blomkiosk då jag var barn. Jag är nu i den åldern att jag ofta drömmer om, eller önskar, att en del av det som fanns förr skulle komma tillbaka.
Och genom den här dörren gick jag ut då jag hade suttit mina tio minuter efter vaccineringen.

Jag hade en febertopp i natt. Stressrelaterat, har jag nu lärt mig. Febern försvinner till morgonen.
Det blev lite för mycket igår då min tidtabell sprack när mamma behövde akut hjälp.
Hoppas nu slippa biverkningar av vaccinet. Att vakna ensam mitt i natten och känna sig dålig är jobbigt. Det hjälper ju alltid att ha någon att prata med men steget till att ringa någon mitt i natten känns långt.

Min näromgivning

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Har lovat visa bilder från min näromgivning och här kommer två.

Svenska lågstadiet, Generalshagens skola.
Svenska lågstadiet, Generalshagens skola. Ligger ett par hundra meter från mitt nya hem.

När jag var yngre kallade man skolan fängelset, och lite som ett sådant kanske det också ser ut. Bara gallren saknas 🙂
Det här är en del av fasaden, från andra håll ser skolan annorlunda ut.

Alldeles intill skolan finns en stor park, Kapellparken. Där finns stora stenar, många träd och buskar, kullar, stigar, gångar, en damm och en sommarrestaurang.

Om barnen från skolan får gå till parken hittar de många spännande ställen att utforska.
Om barnen från skolan får gå till parken hittar de många spännande ställen att utforska.

Jag cyklar till matcherna i idrottshallen via skolan, längs Dragongatan och Ågatan mot busstationen.

Undrade i går varför det kändes så trevligt, på något sätt tryggt och mysigt och hemvant att ta den vägen.

Tills det slog mig att här rörde jag ju mig dagligen åren 1969-1973 då jag gick i det som på den tiden hette folkskolan. Jag cyklade eller promenerade längs Dragongatan och Ågatan, vände till vänster på Östra Tullgatan och hade därifrån bara några hundra meter till barndomshemmet på Kuhlefeltsgatan.

Alltså var det nostalgi jag kände ❤