Nya_Östis

Hoppa på tåget – och dittdatt-funderingar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Temat hos lokföraren Åke i utmaningen Hoppa på tåget är Konst. Jag hittade en bild som jag inte använt, från en utställning vi besökte med syrran i maj på Galleri Theodor. Konstnären som målat denna tavla heter Heidi Heinonen. I utmaningen var önskemålet att den som deltar inte visar en tavla, men jag hade inget annat och jag tycker bäst om att delta i sådana utmaningar som ger oss bloggare frihet och inte press. Så jag hoppas att mitt bidrag duger och inte förkastas 🤣

Det har varit två rätt turbulenta dagar efter att nyheten om mig gick ut, det vill säga att jag lämnar chefredaktörskapet på Nya Östis mot slutet av september. I torsdags ringde telefonen direkt klockan nio när min ledare kom ut på Facebook. Borgåbladet hörde av sig och senare även Yle Östnyland (radio) och Loviisan Sanomat.

Det värmer mitt hjärta att många tagit kontakt via mejl och Messenger, via sms och Whatsapp, skrivit kommentarer på bloggen, på min Facebooksida och i NÖ:s FB-grupp. Det har varit många sensitiva ögonblick och minnen från tider som gått. Jag har med åren blivit allt känsligare och jag blir lätt rörd, så tårarna kommer och rösten brister många gånger. Jag har bara fått tack och lyckönskningar. Självklart vet jag att i dessa fall yttrar sig inte de som tycker det är bra att jag stiger åt sidan, eller de som tycker att jag borde ha gjort saker annorlunda. Telefonerna har säkert gått heta kring det också, men jag har sluppit negativa kommentarer.

Den här hösten och under kommande vinter får jag öva mig i vad det handlar om att ha egen tid. Tänk att med gott samvete få vara ledig då jag vill, men också att ta emot uppdrag som jag förhoppningsvis erbjuds och sedan tacka ja eller nej till dem. Jag har efter åtta år som egenföretagare nästan glömt hur det är att inte jobba hela tiden.

Ytterligare ett stort beslut fattat

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.

Nostalgitripp, nio och tjugo år tillbaka i tiden

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Av olika anledningar, som jag skriver mer om senare, städar jag mer än vanligt just nu. Jag har ett arkiv av gamla tidningar och artiklar och jag tänkte att om jag inte kollat materialet allt för ofta under sju år kanske där finns urklipp jag kan slänga.

Och ja, det finns det sannerligen. Men det finns också klipp och minnen som jag absolut varken vill eller kan kasta. Jag stannar upp och läser nyheter från tiden då Östra Nyland och Borgåbladet slaktades och då föddes regiontidningen Östnyland. I dag är Östnyland åter Borgåbladet och Östra Nyland blev Nya Östis.

Jag fick äran att skriva en kolumn i det sista numret av Östra Nyland den 10 januari 2015. Allt det här hände för nio år sedan. Men för mig känns det som att det var minst 15–20 år sedan. Jag vet inte varför, men så är det. Gulnade urklipp. Så mycket som har hänt sedan dess.

I dag tittade vi också med mamma ute på hennes gård på gamla fotografier. Vissa var från 1970- och 1980-talet. Andra från 1998–1999. Det var en nostalgitripp som hette duga. Några få foton som inte väckte några minnen hos någon av oss slängde vi. Det var okända personer på olika fester och evenemang.

Men resten sparades. Åtminstone för en tid framöver. Och samma gäller här hemma hos mig. Vissa urklipp, de som har med min livshistoria att göra, sparar jag, tillsvidare.

Mitt gamla kära gymnasium

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lovisa Gymnasium. Här blev jag student 1982. Skolan är sig ännu i mångt och mycket lik. Det är härligt att så mycket av det gamla har bevarats. Den nyare flygelbyggnaden har fått hiss, vilket passade mig bra då jag skulle ut. Klarade mig att gå upp till andra våningen genom att ta ett trappsteg i taget och vila lite halvvägs.

Men se på dessa trappor och det vackra räcket, de härliga fönstren och fina lamporna och målningarna på väggarna.

Elin, Victoria och jag var här och delade ut Nya Östis i dag. Vår praktikant Annika tog många bra bilder. Det var riktigt roligt att träffas IRL, för annars sker ju vårt jobb för det mesta på distans och kontakten är digital.

Vi intervjuade elever om deras läsvanor, papper eller digitalt och varför. Skolan hade också besök av Nordplus, det vill säga av elever och lärare från Norge, Island, Danmark och Sverige, så det blev intervjuer även med dem.

Jag tog bilder då alla elever var på lektioner 🙂 Blir krångligt annars att be om tillstånd att få publicera på bloggen.

På min tid i skolan fanns det inga myshörnor och ergonomiska gungstolar och andra fräscha möbler i den här aulan. Men tiderna förändras och här är så fint i dag, samtidigt som mycket av det gamla finns kvar, i alla fall arkitektoniskt sett.

Så här har det alltid sett ut. Höga fönster, inga gardiner tack och lov. Och den där bänken, hur många elever har inte suttit på den?

Jag glömde ta foto utifrån i dag. Den här bilden togs i januari 2021 av kollegan Pia Calenius. Så ni behöver inte förskräckt tänka ”oj, så mycket snö dom har”. För nu är snön nästan borta. Vi hade sol och cirka 10 grader i dag. Det började blåsa nyss och imorgon ska regnet komma hit från Sverige.

Mars månads bild och ny president

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det är kanske så här som vi ser på våren. Några med förväntan, blicken uppåt, solen värmer, famnen och hela världen är öppen. En annan ser lite moloken ut. Det finns ju något som kallas vårdepression. Eller så funderar Lilla My på något annat. Kunde nu inte den här snön smälta fortare så att jag slapp få den i skorna?

Men visst är det en fin vårbild med björkarna där på sidan om.

Kollar just nu på installationen av vår nye president Alexander Stubb. Tack till Sauli Niinistö och lycka till Alexander!

Tid till röntgen beställd, värkmediciner finns nu för knäet som jag har mest problem med i liggande läge. Ibland kan jag gå helt bra, men ibland är jag långsammare än den långsammaste tanten i stan. Värk tär på krafter och humör. Men gårdagen blev ändå fin då stadsdirektören hade avskedsfest. Många att mingla och prata med. Trevligt på Överstens slott! Och Nya Östis fick mycket beröm. Det känns fint att höra sådant, då det är mycket vanligare att människor på sociala medier skriver om sånt de är missnöjda med.

I Östnyland säger vi ibland att då ingen säger nåt alls, då du inte hör tack eller andra reaktioner, då betyder det att människor är nöjda. Att klaga är liksom mer naturligt.
Jag försöker komma ihåg att berömma och säga tack så ofta jag kan. Det får hellre gå inflation i mina ord än att jag upplevs som en otacksam och gnällig surpuppa 🙂

Här är det välsandat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… på trottoaren i backen utanför mitt hus. Men på många platser var det extremt halt i går. Det är ju egentligen omöjligt för många att hålla gator och trottoarer i skick. Det regnar en dag och är plusgrader och snön smälter. Till natten blir det minusgrader och fryser på.

Igår var det storm också, så det var inte särskilt lockande att gå ut, men jag knatade iväg till bokföringsbyrån som ligger granne med huset där jag bor.

Det blir lite intetsägande inlägg när jag jobbar från morgon till kväll måndag, tisdag och onsdag. Jag ger ut texter, har kontakt med ett femtontal frilansare, intervjuade en potentiell ny igår. Förbereder Teams-möten och skapar länk till dem, betalar fakturor, planerar kommande tidningar.

Nu ska posten strejka två dagar (torsdag-fredag) vilket betyder att tidningen vi jobbar hårt med just nu delas ut först nästa vecka… men det är inget vi kan göra något åt. På torsdag delar vi vår tidning på webben och i vår Facebookgrupp, och kan ju alltid hoppas att någon som inte prenumererar fattar tycke för Nya Östis.

Fenomen av växlande temperaturer

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Efter flera dagar med smällkallt väder och temperaturer mellan minus 18 och minus 25 grader gick vi igår upp till minus tre och i dag har vi plusgrader. Igår såg det ut så här på balkongen. Ingen kunde se ut och ingen kunde se in 🙂

I dag har isen smultit, men blir det kallt igen förvandlas vattendropparna till is eller kanske rentav riktigt vackra iskristaller! Inlägget får också gå under kategorin Fina Fönster 🙂

Nya Östis har varit rätt mycket på tapeten, som man säger, den senaste tiden. Länken till artikeln i tidningen Journalisten fick ni redan tidigare, och så har det skrivits mycket om vår tidning i samband med att tidningen Östnyland byter namn till Borgåbladet. Många frågar sig om vi inte ska byta till Östra Nyland. Min personliga åsikt är att vi inte ska göra det, men jag är inte ensam om att bestämma det. Länkarna till de artiklarna lägger jag inte ut här eftersom de ligger bakom betalmur.

Men på fjolårssidan blev jag också intervjuad av Emilia Jansson i London, och här finns det som hon skrev, på engelska.

Hinner som vanligt inte skriva så mycket på bloggen från måndag till onsdag, men har garderat mig med en del foton och gör redan i dag ett förhandsinställt inlägg för imorgon.

Längtan efter vår och sommar

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det här fotot tog jag den andra juni 2022 på Cafe Skeppsbron. Det är Lovisabon Kristina Elos konstverk.

Just nu har jag faktiskt lite dåligt med dagsfärska bilder eftersom det varit svinkallt över en vecka och utomhusvistelserna har inte varit långa, och inte har jag haft kameran i högsta hugg heller.

Men jag har en mapp som heter Diverse oanvända bilder, och därifrån plockar jag ibland något som känns passande. Just nu känner jag mig mycket som flickan i gungan. Blicken nånstans i framtiden. Längtan efter vår och sommarvärme, blå himmel och ulliga moln. Det är lite drömskt det hela, och bakom sig har hon förra sommaren som runnit bort.

Drömma får man alltid, och man SKA drömma.
Det kanske blir varmare på måndag och ett par dagar framöver efter det. Sedan ska det bli kallt igen. Jag är nog dessvärre ingen större vän av mörker och extrem kyla, men jag flyttar knappast bort från Lovisa och Finland nu på äldre dar.

I Nya Östis Facebookgrupp fick jag många svar då jag efterlyste vackra vinterbilder, så visst är årstiden fin på sitt sätt. Medlemmar skrev hur de klarar av kylan, och det ska bli trevligt att sammanställa allt till en artikel för tidningen den 11 januari.

Tiden gick fort, Journalisten kom ut!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den här intervjun gjordes den 24 november. Inte tycker jag att det var SÅ länge sedan. Så fort som texten kommer ut på webben lägger jag ut en länk i ett nytt inlägg här, så att den som vill läsa artikeln kan göra det.

Hanna Nordenswan som är reporter har själv jobbat på Östra Nyland för länge sedan. Hon är väl ungefär trettio år yngre än jag, och det var under den tiden då hon hade gått ut gymnasiet som vi var kolleger en tid.

Hon fick precis allt jag svamlade om helt rätt. Det blev en mycket personlig och bra artikel, jag fick läsa den innan den gick i tryck men behövde inte rätta någonting 🙂

Hanna till vänster och fotografen Linda Varoma till höger. Linda känner jag också sedan ganska länge, en superduktig fotograf men hon är också bra på att skriva kolumner både på finska och svenska.

Efter att Linda tagit bilder av mig frågade jag förstås om jag får ta en bild av henne och Hanna så att jag kan berätta om artikelpaketet de gjorde. De gjorde också en gallup med fyra personer och frågade om de känner till Nya Östis.

Annars har jag idag nästan förfrusit fingrarna då jag skrapade fram lånebilen. Minus 22 grader har vi och jag är inte den som vill stoppas av polisen, som jag faktiskt råkade möta i dag.

”Jaahas rouva, olette näköjään saaneet iglunne liikkumaan” – jaha frun, ni tycks ha fått er iglo att röra på sig…

Nej, jag kör aldrig med en rullande iglo, det vill säga en bil som är täckt med snö, särskilt högt lager på taket, och med endast en liten glugg att titta ut genom på vindrutan 🤣

Och när jag äntligen hade fått upp värmen i mig själv och bilen rullade jag in på mammas gård för att ge mat åt fåglarna, och då höll jag på att förfrysa fingrarna igen. Men, jag tinade upp!

Den blå timmen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Infaller väl där kring tre, fyra på eftermiddagen i december? Den här bilden togs då det var öppna julhem i Lovisa, på Kungsdammens gård. Där inne i gårdsbyggnaden säljs hantverk och prydnader av olika slag, tvålar, julkort och ljus och annat fint.

Idag fick vi, för några timmar sedan, vårt dubbelnummer för Nya Östis klar. Femtiosex sidor. Det är otroligt hur bra alla jobbat, gett järnet in till det sista. Planeringen började redan i oktober, vissa artiklar skrevs redan i november och layout har gjorts efterhand.

Imorgon ska jag tidigt på förmiddagen på en jordfästning.
Sedan har jag några timmar jobb på eftermiddagen och några timmar även på fredag.
På lördag ska julfriden få sänka sig hemma hos mig.