Vansinne? Envis kvinna? Kanske både och!

Solen skiner från en klarblå himmel, det är dripp och dropp och ett par plusgrader. Jag får för mig att jag ska gå till trappan som tar mig från Backgränd upp över stock och sten till Östra Åsvägen. Där började mina promenader den första oktober.

Jag tar stavarna med mig och knatar iväg längs Alexandersgatan ner till Drottninggatan. I mitt stilla sinne tänker jag att trapporna nog varken sopas, skottas eller sandas under vintern. Mellan lördag och söndag fick vi också tio centimeter snö till.

Mycket riktigt. Jag har startat från gränden där nere vid det gula huset. Här finns ännu inga trappor men några typer har ändå gått här före mig eftersom det finns en stig. Har dom klarat det ska väl även jag göra det?

Jättebra att jag här inte visste, och inte ens tänkte på, vad som väntade mig högre upp. Med stavarna som stöd, och stundvis även med räckets hjälp, hasar jag mig uppåt steg för steg. Jag borde ha räknat trappstegen, men å ena sidan såg man dem knappt, och å andra sidan krävdes full koncentration för att hålla sig på benen.

Viloplats? Ja, kanske på våren, sommaren och hösten, men nu fanns här 30–50 centimeter snö.

Halvvägs upp hade jag ändå den här utsikten, och det var värt besväret att ta sig hit.

De tre sista avsatserna uppåt. Här finns ännu räcken på bägge sidorna, men det var nog inga trappor att tala om, de hade snöat igen.

Riktigt sista biten upp fanns ett räckte endast på vänstra sidan. Det var brant och det var halt. Jag vågade inte hurra för mig själv innan jag på darrande ben hade kommit över snövallen vid gatukanten och ut på Östra Åsvägen.

På ganska svaga ben tog jag mig långsamt ner för Östra Åsvägen där det ställvis var så mycket snö att bara en bil får plats.

Jag tänkte att det nog var ett slags vansinne att göra det jag gjorde. Men jag klarade det, med lite styrka och mycket envishet. Kanske snart sex månaders daglig träning gjort sitt, även fastän jag inte tränat som en elitidrottare.

Totalt 3693 steg i dag, 21 procents aktivitet på klockan och min 163:e promenaddag på raken sedan starten i höstas 💪😎☀

Mera Lovisa by night

Den här dagen skulle jag inte ha så mycket att göra. Det visade sig ändå att den blev ganska späckad med jobb. Allt från korrekturläsning till webbartiklar med mera.
Men då jag har privilegiet att kunna jobba hemifrån, sitta här i nattsärken om jag så vill, kändes det bra.

Efter massagen på sen eftermiddag gick jag på 2-års kalas. Det var kompanjonskapshuset Hörnan, en plats som används flitigt bland annat av föreningar, som firade. Jag gav ett litet ljus som gåva. Trevligt var det också att sitta och prata om ditt och datt med andra gäster.

På väg från massagen till kalaset tog jag några bilder av kvälls-Lovisa.

Alexandersgatan med bland annat Café Vaherkylä på gatunivå i det stora trähuset.
Alexandersgatan med bland annat Café Vaherkylä på gatunivå i det stora trähuset.

Korsningen av Alexandersgatan, Karlskronabulevarden ner mot vänster och Östra Åsvägen upp för backen.
Korsningen av Alexandersgatan, Karlskronabulevarden ner mot vänster och Östra Åsvägen upp för backen.

... och så 2-årskakan förstås :-D
… och så 2-årskakan förstås 😀