pappas_grav

Bildkavalkad från veckan som gått

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Dags för Veckans foton, Skyltsöndag och Färgsprakande november.

Här sprakade det ännu av färger, i onsdags med mycket gult. Nu regnar det och blåser också så jag tror att de flesta löven har kommit ner.

Lite färg på vita glassen serverad hos Ajuri i torsdags. Chokladsås och en ätbar blomma.
Tapastallriken som jag delade med Moa glömde jag ta foto av.

Skyltbidraget är från en innebandyresa till Tammerfors tidigare i i år.
Ladda din bil med ABC-mobilen. Genom att ladda samlar du S-Bonus.

Ljus till kära pappas grav igår på alla helgons dag. Nytt här är också ljungen som är gulfärgad och lyser upp tillsammans med blommorna och löven i höstfärger, gjorda av tyg.

Regnig måndagskväll utanför mitt hem.
Mycket man ser genom linsen på en vecka. Blev foton överstående också.

Även idag är det blött ute så nu är det åter dags att elda. En kär sysselsättning.

Utmaningen Veckans foton basar Nacka-Åke för.
Färgsprakande november-foton inspireras vi till av LillaSyster.
Skyltar i massor fanns förr och ibland även ännu hos BP-Konst eller Konstigt, och traditionen lever vidare hos Professordeutsch-Christian.

Veckans foton och söndagsskylten

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Åke Nacka 144 välkomnar oss till att visa bilder vi tagit under veckan. Han skriver ”kort och koncist, vad har du fångat med kameran under veckan”. Vi får visa 1–5 foton.

En del av lummiga Kapellparken som ligger mycket centralt i Lovisa.
Solen håller på att gå ner. Den här kullen är en populär plats på vintern för familjer, barnen åker pulka och skidor där.

Imorgon är det pappas 101-års dag. Vi tog bort sommarblommorna och planterade en hortensia. Tyvärr såg jag då jag tog bort plasten som omgav krukan att växten inte var i sitt bästa skick. Den kanske inte tål frost heller.

Murgrönan däremot brukar till och med klara vintern. Inte så att den är lika fin året om, men den har kommit igen på våren. Sedan finns det nuförtiden mycket vackra växter av tyg och de kräver ingen skötsel. Så vi har lite blandat här. Ett ljus lade vi också ner för att hedra minnet av pappa som gick bort alldeles för tidigt, bara 53 år gammal.

Favoritkonstnären Inge Löök som bor i Lovisa. Hennes tokiga och glada gummor sprider glädje över hela världen. Det här vykortet skickade jag i postcrossingen till Tyskland.

Det här var ju inget foto av mig, men jag skannar in korten jag skickar iväg och laddar upp dem på postcrossingens sajt. Där finns de kort som jag har fått och de jag har skickat under min profil.

En skylt ute på landet i Hopom, Liljendal. Jag besökte gården för att göra ett reportage till Kuriren. Det kommer ut i september och jag kan senare visa hur det blev. Hoppas alltid också att den här finlandssvenska veckotidningen ska hitta nya läsare.

Det finns mycket jag kunde säga om finlandssvenska tidningar och tidskrifter. Vare sig vi läser dem på papper eller digitalt så måste vi värna om dem. Läggs de ner på grund av olönsamhet är det osannolikt att någon startar upp dem igen.

Detsamma gäller bondgårdar och lantbruk. Lägger någon ner produktionen, säljer djuren och alla redskap – ja då är det kört. En gård med produktion startas inte upp igen så där bara över en natt.

Grattis pappa ❤ på 100-årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Börje Bertel Ernfrid Lindblom, i dag skulle du, min pappa, ha fyllt 100 år. Det är få förunnat att få leva så länge, så du kanske inte hade blivit 100 år ändå.

För tidigt lämnade du oss då du var bara femtiofyra år gammal. Jag skulle fylla sexton den våren.

Det är många frågor vi aldrig fått svar på. Var du sjuk på något sätt, varför ville du inte fortsätta leva? Jag har för länge sedan accepterat att det finns många frågor som aldrig får svar, angående ditt beslut men även angående mycket annat i livet. Men sorgen och saknaden finns alltid där. Sorgen ändrar skepnad med tiden, men saknad är du kära pappa, alla dagar sedan den nionde april 1978.

Lovisadagen firar vi den 25 augusti. Vår mamma, din hustru som fyllde 90 nu i somras, sätter alltid ut Finlands flagga vid sin trappa den dagen. I dag blev det blommor vid ditt foto på ett bord hemma hos henne och du fick tre buketter till graven. En av din hustru och en av dina två döttrar.

Tagetesen och murgrönan som vi hade planterat tidigare i våras stod sig fortfarande fina. Några violer från fjolåret hade också stuckit sig upp ❤

Grattis på 100-årsdagen i dag den 25 augusti 2024! Alltid älskad, alltid saknad ❤

Utsikt från nya kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Åh, du härliga försommargrönska! Den här vyn har jag nog visat förr.
Vi trodde att vi skulle hitta penséerna på pappas grav helt uttorkade efter den varma veckan, lika väl som vi för några veckor sedan trodde de skulle ha dött av snö och kyla. Men fina var de efter kylan, och även solgasset hade de klarat. Vi plockade bort några torra blommor och det var allt.

Benet, knäet, en historia för sig själv. Tar jag en Burana 600 mg som jag ännu har recept för, då kan jag gå ganska bra. Men lämnar jag bort värkmedicinen, som jag inte vill ta egentligen för att jag inte har värk, då blir det problem… då kan jag inte gå så bra. Vilket frestar på höft och rygg.

Har nu telefontid till min läkare en bit in i juni, då har drygt tre månader gått efter smällen i knäet.

Räknar nu dagarna till det datum då jag ska kunna berätta lite mer om vad som sysselsatt mig de senaste veckorna. Jobbet tar ju sin tid förstås, och mycket tid egentligen – men här är även annat på gång.

Lyssnar på mitt hjärta ❤ Vill uppfylla drömmar, så länge jag orkar och kan ❤

Halva veckan har nästan gått

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… och snart känns det att jag kan pusta ut lite. Besök hos fysioterapeut imorgon, massage på fredag efter fem veckors paus. Behövs verkligen. Ibland blir det paus av olika orsaker, nu grasserar jag influensor, bland annat.

Isande kallt i dag då vi planterade ljung på gravarna. Men skönt att få det gjort. Det är ju bara jag själv som måste gräva fram en varmare tjock tröja, klä mig i högskaftade vinterstövlar, skaffa en ny varm vinterjacka (har bara en kappa).

Kära pappa. Nästa år fyller du 100 år. Saknad har du varit länge ❤ Att du själv valde att lämna jordelivet, utan att lämna en förklaring har satt spår i mig.

Jag förstår nu som äldre varför jag skapat ett pansar kring mig. Jag blev övergiven då som 15-åring utan att veta varför.

Då jag blev övergiven för tio år sedan i samband med skilsmässan sa terapeuten att jag har all anledning att gråta. Jag undrade nämligen då varför jag grät så mycket. Varför tårarna aldrig tog slut. För i grund och botten hade jag ju det det bra ändå. Med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb att gå till. Fastanställning på den tiden.

Terapeuten fick mig att förstå att jag tappert hade kämpat på, troligen inte sörjt färdigt, inte fått sorgen bearbetad efter pappas bortgång. Sedan ploppade allt upp på nytt då skilsmässan kom som en blixt från en klar himmel.

Efter det har jag troligen byggt ett skyddspansar för att inget och ingen ska kunna såra mig igen. Jag har varit ensam snart tio år och det har blivit naturligt att jobbet fyller min vardag från morgon till kväll.

Jag har ofta velat skriva om djupare saker än en massa ytligt tjafs. Men jag har tagit hänsyn till andra människor, och jag gör det fortfarande från fall till fall.

Men nu fick jag ur mig det här.

Höstmarknad och kyrkogårdsbesök

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det arrangerades för första gången en höstmarknad på parkeringen utanför Hardom Bröd vid västra infarten till Lovisa. Ett tiotal försäljare fanns på plats. En sålde rostat kaffe, en annan dörrkransar och prydnadspumpor. Stickade strumpor och vävda mattor, honung och sylt, hembakade och inlagda delikatesser. Trevligt!
Jag köpte en krans, men den hänger inte ännu på en dörr.
Blomsterbuketterna som vi förde till pappas födelsedag för en månad sedan hade förstås vissnat och byttes nu ut till ljung och en höstblomma. Murgrönan har hållit sig fin sedan sommaren och några gröna kvistar kunde vi plocka ut från de vissnade buketterna. Hälsningar till pappa ❤

Nu behöver jag lugn och ro

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… ja, alltså resten av sena eftermiddagen och kvällen. Rubriken kanske kan upplevas som makaber då den är från en grav. Det är inte riktigt det lugnet och den ron jag ännu är ute efter. Å andra sidan vet vi aldrig när våra timmar är räknade.

Har haft en extremt intensiv dag med massor av mejl och annan konversation som har med jobbet på tidningen att göra. Om jag inte hade jobbat sex timmar i går vet jag inte hur jag skulle ha rott i land den här dagen.

Min paus för att komma bort från datorn i dag och för att få en nypa frisk luft var ett besök på kyrkogården. Där planterade min syster ljung och jag lade ner en krans med ett ljus och en ängladekoration.

Se så fint tagetesen blommar fortfarande!

Det är ingen speciell minnesdag i dag. Vi har varit rätt ofta till pappas grav den här sommaren och hösten. Tidigare i somras behövde vi vattna där ofta då det var så varmt. Nu har vi gått dit för att se att allt är skick och bytt ut en del växter.

Kanske snart dags att plocka fram ett nytt pussel? Då kan jag varva ner.

Det vackra är det enkla

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Det finns inte så många blommor till salu nu – och då talar jag inte om snittblommor, utan växter som klarar sig på kyrkogården utan att man vattnar dem varje dag. Jag köpte idag från Dream Flower ett hjärta som är gjort av mossa och halm. Bad Nina sticka in något slag av blommor i dem och den här brudslöjan är ju vacker även efter att den har torkat.

Jag skulle så gärna ha gett det här hjärtat till min pappa på riktigt. Hade han funnits kvar bland oss skulle han den 25 augusti uppnå den aktningsvärda åldern 97 år ❤ Men nu är det olika blomsterarrangemang och ibland ljus som pryder hans grav och tankar som går till min ungdom och de femton år jag fick tillsammans med honom.

Hjärtat lade jag ner vid stenen där det sedan tidigare finns en murgröna och några tagetes som tillsvidare överlevt hettan och angrepp av nåt slags insekter som ätit delar av deras blad.

Midsommarkransen har jag låtit torka och jag tycker att även den är vacker. Den passade helt perfekt på en ytterkruka, ett slags gallerkruka.

Det vackra utgörs ofta av ganska enkla ting.

Det nyckfulla aprilvädret fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Hämtade cykeln från verkstaden i dag, har den på service varje vår. Då jag trampade hemåt var det sådan motvind att cykeln stannade, hur jag än försökte komma framåt!

Besökte pappas grav. Vi lade ner två krukor med påskliljor och en bukett med tulpaner i en vas. I går var det 43 år sedan han gick bort. Jag var femton år gammal då. Hans bortgång har satt sina spår i mig och givetvis djupt påverkat även andra nära och kära. Det fanns fortfarande snö på kyrkogården, ställvis rätt mycket. Marken var också frusen. Det har varit väldigt olika från år till år just den här tiden i början av april.

Ett par gånger har jag lyckats gå förbi krukorna med buxbom på Tokmannis uteförsäljningsplats. Men i dag lyckades jag inte. Växten ropade ju till mig! ”Köp mig! Jag vill komma och bo hos dig!”
Hade i kylskåpet ett paket med chicken + dip och datumet gick ut i dag så det blev lite sådan ”snabbmat” i dag 🙂

Vackert och lugnt på kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi var kanske ute i extra god tid då vi planterade ljung på familjegravarna redan nu. Men det var skönt att vara ute där då blåsten var varm och då det inte regnade just den timme som vi tillbringade där.

Gamla kyrkogården är en fin plats i Lovisa.

Kyrkogården omgärdas av en stenmur, på många ställen klädd med mossa och ormbunkar.

På pappas grav planterade vi den här och en annan ljungväxt. Den kom alltså ner i jorden men var lättare att fotografera så här.