… bakom nästa hörn! I dag fick jag medborgarinstitutets kurskatalog i postlådan. Jag ser fram emot att börja botanisera i den. Ska nämligen börja tänka lite mer på mig själv och hur jag kunde hitta tillbaka till det sociala umgänget, upplevelserna utanför hemmets väggar, så att jag inte är klistrad vid datorn precis hela tiden.
I dag har det som vanligt varit hektiskt och mycket jobb. Allt har börjat komma igång efter olika instansers semestertider. Men än har vi sommar kvar, den slutar inte fastän skolorna börjar.
Och så ett litet Hur galet som helst-bidrag. Parkering på landet 🙂
Den sista skyltsöndagen i september 2022 till ära lägger jag ut två skyltar. Jag har nämligen ganska många på lager. Den här första är från gamla stan i Borgå där det finns många fina, enhetliga skyltar. I bakgrunden syns förvisso några inte riktigt lika vackra 😀 … men trafikskyltar behövs också i de trånga gränderna.
Tänk att det är oktober nästa gång som vi skyltar. Hej och hå, tiden den gå. Eller närmast kanske det ska sägas att tiden rusar! Många äldre och kanske ensamma eller sjuka människor säger att dagarna blir långa, enahanda och trista. Jag är inte riktigt där, men kanske den dagen kommer också för mig då timmarna sniglar sig fram.
Ett sammelsurium av skyltar och samtidigt en lektion i finska. Här tycks inte vid varje skylt ha funnits plats för översättningar till vårt andra nationalspråk svenska. Men jo, lite svenska och även engelska finns här.
På den gula skylten uppe till höger sägs det att parkering är tillåten enbart för dem som reserverat plats. Inte ens en P-skiva berättigar till att parkera här. På den blå skylten under informeras det om att det på området finns kameraövervakning.
Det fanns också en tid då mycket var skyltat till ryska, speciellt nära gränsen mot öst och längs leden från gränsstationerna in mot huvudstaden. Turisterna som kom i strida strömmar skulle ju se var det fanns fisk och andra delikatesser till salu. De strömmar av ryska medborgare som under de senaste dagarna passerat våra gränser har inte enbart bestått av turister. Många flyr ju nu sitt hemland av alla möjliga olika orsaker 😦
Jag fick ingen bild av andfågeln på den mörka parkeringen, så detta är en bild från en bildbank. Foto: Pixabay
Nej, nu handlar det inte om en ande, men desto mera om en and.
En and, flera änder. Inte ändor 😀
En ensam and hade förirrat in sig på K-Supermarkets parkering i dag. Plötsligt var vi tre personer som, reflexförsedda där i mörkret, försökte rädda livet på andfågeln. Vi, en man och väninnan Pia och jag, skulle se till att den inte blev en platt anka.
Anden irrade hit och dit. Som en osalig ande.
Irrandet kom sig inte av att den var rädd för oss. Den bara kutade hit och dit.
Så vi utgick från att den inte kunde flyga.
Pia har jobbat som djurskötare så hon visste hur hon skulle fånga fågeln. Hon hade handskar på händerna och mannen som också ville hjälpa fågeln hade kommit med en stor papplåda till platsen.
När Pia nästan fick grepp om fågeln började den flaxa hejvilt och gapa ännu vildare. Sedan visade den att den visst kan flyga. Under argt bjäbbande flög den ner till gatan under parkeringen. Det arga lätet pågick medan fågeln spatserade där på en ännu farligare plats än förr.
Många bilister tvärnitade då deras ljuskäglor träffade anden. Fågeln höll sig vid liv.
Vi hade redan börjat tänka att den var osedvanligt otacksam och till och med lite dum. Förstod den inte sitt bästa? Att vi ville hjälpa den.
Några minuter senare flög den, fortfarande under ilsket ”kraxande” in i Kapellparken, varifrån vi tror att den kommit.
Där sitter den troligen nu och ruvar. Inte på ägg, utan på hämnd.
Varför fick den inte gå där ifred på K-hallens P-plats? Det var ju SÅ roligt. En annorlunda, spännande vardag.
Tills de där fåniga människorna kom. De ringde till brandkårer och fågelskyddshem och Gud-vet-vart… ”De trodde att jag inte kunde flyga… pyttsan… jag ska nog visa dem en vacker dag vad allt jag kan… vänta bara!”
Det hade snöat under natten. Vår parkering såg ut så här i morse.
Dagen började med att vi såg starten i svenska Vasaloppet på tv. Sådant myller av människor! Alltid en upplevelse värd att kolla år efter år. Längsta skidsträckan jag har åkt i mitt liv var två mil. Minns inte hur gammal jag var, tolv eller tretton? Men det jag minns var att det a) var ett Stefan Löfving lopp, och b) att då jag hade åkt tre kilometer och såg skylten att det var 17 km kvar tänkte jag ge upp 🙂
Under natten hade det kommit snö så Guuben fick putsa bilen innan han åkte på jobb för att kolla B-juniorernas hemmaturnering i innebandy.
Inte en riktig Dagobertsmacka, men god tvåa kanske?
Ett berg av sallad varvat med några ostskivor på ett bröd utan margarin tycker JAG är jättegott. Under mackan ligger Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic 🙂
Före detta presidenten Mauno Koivisto intervjuas i Hufvudstadsbladet.
Det bästa med lediga dagar är att få ägna timmar vid frukostbordet och hinna läsa mer än bara rubriker och ingresser. Ett välskrivet, intressant och stundom humoristiskt personporträtt av snart 90 år gamla Mauno Koivisto ingick i Husis.
Lite kuriosa så här på slutet. I går fick jag den 65:e flaggan på min FlagCounter och besöket var från Burma. Tänk att någon så långt borta läser min blogg.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 