Paul_Suominen

Nu varvar jag ner

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

Efter elva dagar av oavbrutet och ganska intensivt jobb är det dags att varva ner. Energi har också gått åt till diskussioner på olika sociala forum, där jag alltid försöker hålla mig saklig. Men påhoppad blir man ändå 🙂
Vissa frågor är berättigade, kritik ibland ävenså – men också sådant ska kunna framställas i vänlig och saklig ton.

Pelargoner på Saltbodans terrass.

Slutade jobba vid tvåtiden, hoppade på cykeln och åkte till bokföringsbyrån med månadens alla kvitton och fakturor. Där fick jag kasta boll åt bokförarens hund en stund 🙂

Nödvändig elektronik.

För att kunna se de tv-kanaler från Sverige som jag abonnerar på var jag tvungen att köpa en ny kortläsare. Lite surt, sa räven, då tekniken förnyas så ofta att man med jämna intervaller tvingas köpa antingen ny läsare, digibox eller tv! Men vad kan man göra?
Och min skrivare slukar bläck, den är tydligen bläckoholist 😀

Diana i blåsväder.

Ett besök på Saltbodans terrass, lite snack med goda vänner, ett glas vin och sedan ett besök i utställningsbodan där Paul Suominens konst visas just nu – det hjälpte mig att varva ner.

Diana i lugn hamn.

När jag sedan skrev datumet 4 juli 2018 kom jag på att det i dag skulle ha varit 20-års bröllopsdag för ex-gubben och mig.
Äh, säger jag numera. Ingenting att sörja. Det blev som det blev. Inte riktigt som jag hade väntat mig, men det blev slutligen riktigt bra ändå 🙂 Livet ❤

Städa hylla väcker tankar

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer


Den översta bilden är tagen i början av 1970-talet, jag är född 1962 och tjejen i brun jacka som slickar på en glass. Fotot har vi köpt av Eddie Bruce som förtjänstfullt tagit till vara en massa gamla negativ som Lovisabon Aatos Åkerblom lämnade efter sig.
Då jag städade en hylla hittade jag den här bilden men också en tavla som jag tror att jag köpt av en före detta kollega. Minns inte riktigt hur Paul Suominens teckning kom i min ägo, men har för mig att jag på något sätt understödde hans projekt som var att segla jorden runt. Han stannade ju också en längre tid bland annat i Venezuela, behövde pengar för sin familj där osv. Men det är en annan historia. Själv blev jag fascinerad av bägge bilderna och de väckte en massa tankar. Hurudan var jag som 8-12 åring, vad tänkte jag, vad drömde jag om? Jag minns inte att jag skulle ha varit modeintresserad men flera av oss tjejer har ju rätt liknande, blanka jackor. Och som man poserar också… 😀