paus

Fem en fredag, PAUS

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I dag var det första dagen på detta års sida som jag märkte att det var tämligen ljust ute ännu vid 17-tiden. Solen hade också visat sig under dagen.

Vi vann matchen igår, fastän den inte började på bästa möjliga sätt. Skönt ändå med avkoppling, sånt som får mig bort från datorn, och att få vara tillsammans med likasinnade vänner.

Ikväll var jag ute och åt med två väninnor. När jag promenerade hem kände jag våren i luften, fastän det var minus fem grader. Men det kommer alltid den där vissa dagen/kvällen, då det här uttryckligen känns i luften ❤

Dagen i sin helhet fram tills dess var ändå späckad av jobb, mejl och mejl och åter mejl. Det är de tiderna nu då bland annat de nya skattekorten för alla medarbetare ska till bokföringsbyrån. Men då februariarvodena är utbetalda är den värsta ruljangsen över.

I dag hade jag också första träffen via Teams med en forskare. Jag har förmånen att få delta i ett nordeuropeiskt forskningsprojekt som handlar om digitala vanor. Jag vet ännu inte exakt hur allt det här utformar sig, men det fina är att jag har möjlighet att välja i hur stor utsträckning jag kan delta.

Elisamatildas Fem frågor har i dag temat PAUS.

Vad har du just nu för favoritmellis?
– Mellanmål kallas mellis i Sverige, tror jag. Ofta handlar det om en macka, men det kan också vara Elovenas mellanmålskex eller en köttpastej.

Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund?
– Spelar ett spel på datorn, eller Wordfeud på Ipaden. Ibland går jag ut på promenad.

Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk?
– Ofta nog ett par timmar, men det blir små avbrott av olika orsaker oftare än så, om vi talar om jobbet.

Vad behöver du återuppta?
– Att läsa böcker, och att ta det lugnt via dem. Att cykla på våren och att ännu oftare träffa vänner än jag gör i dag.

Vad behöver du pausa?
– Jobbet. Få ner antalet timmar i veckan, plats för lite mer egen tid. Men lättare sagt än gjort som ensamföretagare, ensam med alla utgifter och ett stort ansvar i jobbet. Jag gör ändå så gott jag kan, med att försöka pausa.

    Kritik är det bästa jag vet

    ~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

    Ska väl ändå framhålla att det är konstruktiv kritik som jag gillar bäst. Alla stavfel ska bort, finlandismer likaså. Lektören går åt ordföljden och hon ställer frågor i stil med ”vad menar du?” Här hänger läsaren kanske inte med”.

    Det som är självklart för mig själv är det nödvändigtvis inte för läsaren. I ett kapitel kan jag ha skrivit att Adrian hade vita kalsonger medan jag glömt det då jag skriver nästa kapitel där någon river de svarta kallingarna av honom.

    I dag fick jag det första paketet med respons av min lektör. Jag kastade mig över det och gladdes ärligt talat över varje tillsatt kommatecken, förslag till ändringar av ordföljd, varje eliminerad finlandism och vartenda smiltecken hon skrivit då texten roade henne.

    Vi jobbar på ett sätt som någon kan anse gammalmodigt. Jag skriver ut A4:or med text, hon läser och skriver kommenterar i marginalerna eller bak på papperet.

    Jag älskar den här formen av respons. Dels för att lektören gillar min huvudkaraktär, men också för att hon är skoningslöst ärlig i allt.

    I dag har jag jobbat från klockan 9-11 och 12.30-16. Pauser har jag haft bland annat för att göra ärenden på stan och för att besöka sommarstället där jag vattnade blommor och läste bok.

    Nu när klockan är 19.30 har jag klämt i mig en portion av makens toppengoda lasagne, så nu orkar jag skriva igen!