Kan jag få en taxi till AihkiNjarga?

För ett år sedan bokade jag och en vän en stuga i Kouvola. Vi var där ett par nätter och det var jätteskönt att inte se andra människor på två dygn, att få hugga lite ved, bada bastu och ta ett dopp i sjön där vattnet kanske var runt +10 grader.

Medan vi letade efter stugor på nätet hittade vi den här. 430 euro per natt kändes ändå lite väl mycket och stugan är ämnad för större sällskap så vi hade kanske tappat bort varandra och fått gå där och hoa i ekande tomma rum.

Vi skrattade också då vi tänkte hur det skulle gå till då vi behövde beställa en taxi för att kunna åka till någon restaurang för att äta. På taxicentralen hade de säkert trott att vi var jätteberusade då vi försökte uttala namnet på stugan, ”kan vi få en taxi till AihkiNjarga?” Alternativt hade de trott att vi ringde från Nordpolen och fått svaret ”nej, alldeles för lång väg dit från Helsingfors”.

Ett annat minne väckte det här också. För det hände faktiskt en gång då jag var i finska Lappland att jag slog numret till dåtida Lovisataxin. ”Joo, nog kan vi komma” svarade en släpig röst ”men du får vänta sisådär tio timmar innan vi är framme”.

Bilden har inget med ovanstående text att göra. Men här prunkar det ännu på balkongen. Visst börjar pelargonernas blad gulna, och som ni ser så har det som var kvar av tomatplantorna tagits bort. Till höger liljorna som jag köpte för två veckor sedan. Jag visste inte att det var så kallade doftlijor, vars doft faktiskt är så stark att jag inte kunde ha blommorna inne i bostaden.

Ikväll ska jag grilla korv med Pia. Grillkorv är numera en rätt sällsynt delikatess i min vardag.

Biffigt värre på balkongen!

Närmare än så här kommer jag troligen inte då det gäller att få något biffigt till balkongen 🤣 Det är INTE bifftomater, det är ampeltomater men de har faktiskt blivit jättestora! Angående andra biffar, så är det inte tillåtet att grilla på balkongen och någon biffig man som tränar bodybuilding vill jag inte ha 😀 Det skulle räcka riktigt bra med nån som har helt normala muskler, det vill säga sådana som håller ihop kroppen.
Har inte tagit så många nya foton nu när takten med produktionen av Nya Östis är hård. Mårbackapelargonen gläder mig fortfarande på balkongen och den andra pelargonen, inne i sin andra blomning, likaså. Bilder som jag visat förr men ni får nu bara hålla till godo 🙂
Varit på kyrkogården i dag, men där har blommorna vi planterade nästan torkat. Hettan är svår, borde vara där och vattna minst två gånger i veckan, men har inte hunnit / kommit ihåg. Murgrönan har överlevt, den är ett säkert kort faktiskt! Om några veckor ska vi testa med ljung och höstastrar.

Skrev jag HÖST? Den vill jag inte tänka på ännu, men den kommer. Och den må accepteras. Sedan är det väl bara en tidsfråga innan nästa PUSSEL kommer fram 😄

Första tomaten snart klar att ätas upp

Morgondagens tidning klar. Varit en intensiv arbetsdag som vanligt. Tog en paus och handlade med syrran till mamma. Annars bara varit hemma och fixat tidningen. Därför blir det också bara bilder från balkongen.

Där är den första tomaten troligen klar att plockas imorgon. Hurraaaa ❤

Stora pelargonen går in i sin andra blomning.
Och Mårbackapelargonen står sig fin på bordet.

Imorgon en intervju inritad i kalendern. Förberedelser som vanligt för följande veckas tidning. På fredag eventuellt en 100-års fest. Sånt kan man fira om en fyllt 60 och en annan 40 eller om två personer fyllt 50!

Kvällsbilder från Lovisa

Med mobiltelefonens nattinställning blir det i skymningen fina effekter till exempel av bilar som är i rörelse 🙂
Gamla posthuset, numera säte bland annat för tandläkarstation och reklambyrån Creative Peak. Här finns även bostäder.

Det har varit lite sol från och till i dag, och överlag inget regn förrän mot kvällen. Plus elva grader också. Finemang!

Vi hade redaktionsmöte för aktiva skribenter i dag. Numera har vi inte många fysiska möten. En viss försiktighet och oro finns fortfarande då det gäller coronan.

Sjuttiosex procent av befolkningen i Finland har fått två vaccin. Ett tredje kan bli aktuellt för 60-plussare och särskilt utsatta personer inom kort. Men det brådskar inte med det tredje för den som är sådär allmänt taget frisk.

Vissa arbetsplanerings- och idémöten sker på distans via Teams, men klart att det är roligt att då och då mötas ansikte mot ansikte. Den ena idén ger den andra. Personlig växelverkan behövs.

Men då vi är över trettio personer som på olika sätt hjälper till att göra Nya Östis (alla är inte skribenter) är det numera nästan omöjligt att komma samman alla på en gång. Förutom då om vi i år kan arrangera jullunch, vilket jag hoppas att vi kan. Då bjuds alla in ❤

Och samma gäller sommarens läsarfest 2022, hoppas verkligen den kan arrangeras. Det har gått två somrar utan läsarfest, så jag har inte upplevt en enda som chefredaktör 😥

Då jag sagt att mina pelargoner på balkongen står sig fina, så kan de inte tävla med dem som finns utanför Bistro Kronan på Alexandersgatan 💪🥰

Glad måndag! 04-10-2021

Glad och något förvånad över att pelargonerna på balkongen är såhär fina fortfarande i dag så här i början av oktober. Ute är det +11 grader och jag tror att blommorna trivs i den svala luften på den inglasade balkongen. Men det var nog också två praktexemplar jag köpte i våras.

I bakgrunden ser ni eken Lukas. Två löv har börjat gulna lite. Men det är säkert också helt normalt för ett träd på hösten 🙂

Med pusslet har jag avancerat så här långt. Det har varit mycket fin avkoppling om kvällarna efter layouten som krävt koncentration och kreativitet.

Vi tycker ju ofta att vi ska orka, orka och orka lite till då det gäller både privatliv och jobb. Jag brukar säga rakt ut då det är så att det blir för mycket jobb, och just nu är jag inne i en sådan period. Jag har bett om hjälp och även fått sådan från olika håll, men arbetsbördan och ansvaret är ändå fortfarande stora.

Försöker njuta av det varma höstvädret, den fina blå himlen, de vackra färgerna.

Hoppas du som läser det här får en fin måndag ❤

Glad måndag, del 2

Glad över mina pelargoner på inglasade balkongen. De har blommat hela sommaren och det kommer ännu knoppar på den rosa.

Läste häromdagen gamla blogginlägg från sommaren och hösten 2014. Det var ju mycket som handlade om skilsmässan och flytten till en annan bostad då. Jag hade en stor sorg, men ibland skrev jag en del glada och hoppfulla inlägg också.

Bloggen var en livlina då, jag ville berätta hur det kändes.

I dag har min blogg inte alls samma ”skvallervärde”. Jag har 200–300 besökare per dag, men då för sju år sedan var det inte ovanligt med 500–1000 per dygn. Troligen var många nyfikna då. Bara en bråkdel skrev kommentarer och gav sig på det sättet till känna. En del troll härjade med mig också. De har helt försvunnit nu.

I dag jobbar jag så mycket att allt annat ställts åt sidan. Jag har inte helt gett upp hoppet att träffa någon jag då och då kunde umgås med. Men… det dyker alltid upp det där ordet ”men”…

Det är ju ett faktum att jag har varit ensam en bra bit över sju år nu.

Friheten att få göra vad jag vill, när jag vill… den betyder mycket. Att ta hänsyn till andra klarar jag av.
Men att passa upp någon? Eller att dela en liten tvåa med någon?

Nej, den här bloggen kommer knappast att bjuda på något så mycket mer spännande framöver än vad jag gör på jobbet, vilka blommor jag har, vilka pussel jag lägger – och om jag lever ännu en dryg vecka blir det lite bilder från stugsemestern.

Lovisa Historiska Hus, Helgas

Systrarna Hassinen köpte det gamla resandehemmet 2008. Här kan ni läsa mer om Helgas 1 och här om Helgas 2, eftersom huset har delats upp i två hem.

Glasverandor är jag extra förtjust i och här skulle jag gärna sova om somrarna och även under mörka nätter i augusti och september, kanske till och med om vintern?
Praktiskt och vacker med blommor och växter i hänghylla.
Pelargoner på nästan alla trappsteg. Dem kan man inte ha för många av 🙂
Salen i ett av hemmen. Här satt gästerna troligen förr och åt frukost, drack kaffe och te, tillbringade kvällar tillsammans? Under den tiden som det var ett resandehem.

Jag vill bli en pelargontant

Ibland får jag höra att pelargoner är ”sådana där mormor-blommor”. Egentligen är det ju en vacker beskrivelse fastän alla kanske inte menar det så.

Jag vill bli en pelargontant! De två som finns till höger på bilden har jag fått att övervintra och blomma på nytt. Nu har jag två till på balkongen. Så jag vill ha alla fem i köket till hösten och vintern.

De tappar sedan sina blad, gulnar, kan se trista ut. Men jag vattnar dem sparsamt och tuktar dem och sedan ger de mig åter glädje följande sommar och vår ❤

Jag väntar ännu på en tredje blomning här. Ni ser ju en knopp på växten till vänster 🙂

Det är något speciellt med pelargoner. Jag älskar dem ❤