Slutspurt alltid på onsdagar

De tre första dagarna i veckan är hektiska och följer ofta rätt samma mönster. Tillsammans med biträdande redaktionschefen och redaktionssekreteraren läser vi texter och stiliserar dem innan de går vidare till layout. Jag planerar kommande tidningar och vi bollar en massa frågor och idéer via olika kanaler, mest Messenger och mejl.

I dag är det så kallad slutspurtsdag då allt ska bli klart så att tidningen kan gå i tryck i kväll.

Ibland går det så att jag inte kommer ut under dygnets ljusa timmar och då har jag inte så många fotoalternativ. Men det går ju att drömma sig bort till Orange County i Californien, varifrån jag fått detta postcrossingkort. I dessa tider då jag ogärna reser på riktigt blir det lite så där som förr i tiden, då man inte heller hade möjlighet eller råd att resa. Då kanske man såg på bilder i tidningar eller i böcker, innan teven och datorerna kom.

Orsakullans utmaning igår var ”Ett organ” och jag kom att tänka på hörsel, syn, känsel med mera. Plus det faktum att huden är kroppens största organ.

I dag ber hon oss fylla i meningen ”I skolan var jag den som…”.
Ja, åtminstone var jag den som gjorde rektorn orolig då fick dåliga betyg i många ämnen och inte brydde mig. Det var viktigare att räkna dagarna till 18-års födelsedagen 😀 Men jag tog studenten sedan ändå, och det blev en helt hyfsad människa av mig.

Postkort – det finns en värld utanför Finland

Ute viner en iskall blåst. Det slutade snöa men mycket av den snö som fanns på bilen blåste rakt i ansiktet på mig då jag putsade den. Ser ofta själv ut som en snögubbe – efter att jag borstat bilen ren måste jag borsta mig själv. Och silikonet till trots hade en dörr isat igen. Det blir så då det växlar mellan +5 grader och minus fem och snöfall.

I dag har mesta delen av min tid gått vid datorn. Mängder av mejl och meddelanden via Messenger, det är så vi håller kontakt med varandra då vi gör tidningen och alla sitter hemma hos sig. Så vore det inte för bilen, att den ska putsas och flyttas, så hade jag kanske inte gått ut i dag.

Var till affären och bytte ficklampan. Hoppas den nya inte har samma fel som den första. Lämnade in tomflaskor, tankade bilen och körde sedan längs lugna och isiga gator så att bilen blev varm.

Fick tre kort via postcrossingen. Ett från Italien, ett från Frankrike och ett från Tyskland. Enda kontakten till länder utanför Finland just nu. Har inte varit utanför hemlandets gränser på två år. Börjar kännas konstigt 😀

Glad måndag! 16-08-2021

Muminfamiljen är en av mina stora favoriter. Mumin gör mig alltid glad, och ävenså Lilla My och hela det övriga i gänget. De här korten har jag fått via postcrossing från Ryssland. Har aldrig sett de här motiven säljas i Finland. Troligen finns de till salu även här? Men som sagt, jag har inte hittat dessa kort tidigare.

Vem som helst kan vara med i min utmaning Glad Måndag! Måndagen har oförtjänt dåligt rykte som dag, anser jag. Därför startade jag för många år sedan Glad Måndag!

Glad måndag! 15-03-2021

Muminmotiv från Finland, kort med bilder av Barcelona-affärer från Litauen och ett kort från Schwarzwald i Tyskland.

Visst blir det en glad måndag då man får så här många kort genom brevinkastet. Även fastän Mumin ser arg ut 😀

Nu ska jag skärpa mig och skicka kort till vänner den här våren och även få iväg några postcrossingkort. Systemet där bygger ju på att då man sänder pc-kort själv får man också kort tillbaka. Det är inte som gamla tidernas kedjebrev – det här funkar faktiskt.

Glad måndag! 04-05-2020

För en tid sedan skickade jag det här kortet inom postcrossingen till en samlare i Tyskland. Man erhåller ju slumpmässiga adresser då man vill sända kort, och mottagaren skriver vilka önskemål han eller hon har.
Mottagaren får ändå inte komma med regelrätta krav då det gäller korten, avsändaren får skicka vilket hen vill.

Inge Löök är en känd konstnär som bor och verkar i Lovisa. Hennes glada gummor har blivit kända också utomlands. Därför var det extra roligt att mottagaren i Tyskland önskade sig ett kort som Inge Löök målat. Hon berättade också vilka kort hon har (de är numrerade), och jag råkade hemma ha ett av de kort kvinnan i Tyskland saknade i sin samling 🙂

Inge Lööks kort nummer 68.

Månadsbilden i april

Det känns nästan som om den som valde den här bilden till kalendern för april månad kände till coronakrisen!

Lilla My småler eller grimaserar nog åt något, men hon är ju också känd för att vara full i bilder 😀

De två mumintrollen ser däremot såväl fundersamma som arga ut. Något har hänt med huset? Solen tittar fram, blommorna blommar – precis såsom de gör nu också hur mycket corona än härjar. Men ändå… färgerna och mycket annat får mig att tänka på att vi nog får kämpa mot corona ännu hela april och kanske längre än så.

Fick det här postcrossing-kortet i dag. Det hör inte till vanligheterna att den som ber om en adress får en i sitt eget hemland dit kortet ska postas. Av cirka 110 kort som jag har fått tror jag att tre kommit från Finland. Själv har jag av över hundra postade fått skicka ett till mitt hemland.

Det här var såtillvida intressant att Postcrossingen skulle ha haft en av sina Meetups i Rovaniemi nu i mars, men det blev förstås inte av. De som hade tänkt åka dit höll istället ett videomöte skriver Seija som skickade mig detta kort 🙂

Glad måndag! 24-02-2020

Fick det här kortet från Ryssland i postcrossingen i dag. Klart att det ”made my day”! Dessutom lyser solen, jag har sovit gott två nätter på raken.

Jag försöker också lära mig tänka att jag inte har ”ansvar för hela världen”. Ibland ligger jag och grubblar om kvällarna innan jag somnar, på allehanda problem. Ni vet, då man är ensam och då natten kommer, då förstorar man lätt en massa saker.

Andra som är med i Glad måndag i dag:
En jordemors liv och lustar, Anki, Geddfish, Konst eller Konstigt, Tomtan, Kajsalisa

Dagarna går…

… i arbetets tecken. Har haft en telefonintervju i dag, bokat in möten, skrivit paradpuffar (korta texter som berättar om innehållet i tidningen), svarat på mejl, planerat kommande tidningar, haft kontakt med medarbetare via olika kanaler…

Resten av veckan ser inte lugnare ut 🙂 I morgon andra besöket hos osteopaten, presentation av Nya Östis på ett möte, redaktionsmöte, besök hos optiker. Halva fredagen också bokad, vernissage på lördag…

Dagen får därför illustreras med ett postcrossingkort jag fick från Taiwan 😀

Mörka ringar under ögonen?

I anslutning till Systembolaget och mataffären står ibland försäljare av olika slag. Här kan man köpa säsongsblommor, handskar och vantar, ibland telefonabonnemang, eller som i dag skönhetsprodukter.

En av försäljarna, en grundligt sminkad tjej, stoppade mig och sa ”Hej, jag ser att du har couperosa”. (Jasså? Det har jag inte vetat själv, inte tänkt på, inte reflekterat över och även om jag hade vetat så WHO CARES?)

Jag hade händerna fulla med kassar och plötsligt fann jag henne smeta in en väldoftande kräm i mitt ansikte. Okay, jag protesterade inte högljutt, det fick ske. Hon tillade att jag hade mörka ringar under ögonen också… Jag som tycker att jag sovit så gott de senaste nätterna…

Krämen var mycket dyr och jag sa att jag har andra bra krämer hemma. Då drämde hon till med ett ”superspecialerbjudande” – ni vet, så där som man åtminstone förr fick höra i södern – ”only for you madame”.

Det slutade med att jag köpte krämen. Men inte för att den ska göra mig vackrare, för vackrare kan jag ju inte bli 😀 Nej, bara för att den doftade himmelskt gott.

I dag pysslar (och pusslar) jag hemma. Jag har sorterat papper och håller nu på att lägga in det som ska vara i ”arbetsskåpet” och annat som ska vara i andra lådor och skåp. Mycket slängs förstås bort. Sådant som jag av nån anledning sparat ett år eller två 🙂

Efter att ha haft paus i postcrossingen skickade jag i dag iväg tre kort. Ett till Ryssland, ett till Tyskland och ett till USA.

Trollstenen i Danmark

Fick ett intressant kort via postcrossingen i dag av en 85 år gammal herreman. Han berättade om den historiska bakgrunden till den här stenen som väger tjugo ton. Det är ett minnesmärke som som har släpats upp med hjälp av människors och hästars krafter.

Man lär sig mycket via postcrossingen. Alla skriver inte lika personligt och initierat som den här mannen gjorde, men det är ändå så som han säger. ”I see postcrossing as means of understanding and friendship among ordinary people all over the world”. Han hade kunnat skriva på danska och jag hade förstått det där, men då jag i min presentation uppger att jag kan svenska, finska och engelska samt lite tyska och spanska var ju varken norska eller danska språken nämnda 🙂