Det här är faktiskt en av de bästa essäerna jag har läst på länge. Publicerad i Kyrkpressen och kan läsas digitalt här.

Det är en konst att skriva så engagerande som Janne Saarikivi gör. Vi kan se ämnet som allvarligt, men han lyckas vara rolig på rätta ställen och även väcka till eftertanke så här inför påsk. Vad är egentligen viktigt? Att vi motionerar, presterar, är vackra, smala och bär fina kläder?

Om Navalnyi skriver han bland annat: ”Varför välja döden i ett fångläger och inte applåderna som oppositionsman inför seminarier i väst? Därför att tron förflyttar hjärtan och berg.”

Översättningen av Jan-Erik Andelin sitter också som pricken på i:et. Texten ingick ursprungligen i Helsingin Sanomat på finska redan den tredje mars.