prosecco

Skumpa och sachertårta

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

62-årsdagen gick i arbetets tecken men vid halvfemtiden kunde jag ta mig till Café Favorit och firade där med min syster som hade bil. Jag tog en prosecco och en bit sachertårta.

Grattis Carita, sa jag till mig själv i morse. Det här ska bli en bra dag. Och så hade jag min korta meditationsstund. En årsring till, om inte annars så runt midjan och där hör den hemma. Att må och äta gott kostar och sånt ska inte bantas bort 😂 Har jag blivit klokare eller inte med åren, det kan jag inte själv avgöra men jag är mycket tacksam för var dag som livet ger mig.

Kakan syns knappt på bilden, men hakan gör det 😀 Och så ska det också vara. En gång lät jag operera ögonlocken som hängde, men nu får nog det som hänger göra det bäst det vill. De pengar jag har sätter jag på annat än kroppskorrigeringar.

Äppelträd i blom, och löv som ännu inte slagit ut på alla träd, och som bildar just den skira grönska jag älskar mest så här i maj månad, som är är MIN månad.

Det här är gamla apoteksgården, och en del av den får Cafe Favorit ha som uteterrass.

Imorgon blir det spännande med hockey-VM då Finland möter Sverige.
Mycket annat spännande på gång i mitt liv också och några har redan gissat vad som är på gång men bilder visar jag först vid månadsskiftet.

Tålamodet tryter just nu, men…

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… det finns de som har det värre. Så försöker jag tänka de dagar jag knappt kan gå på benet. Många sitter i rullstol, somliga har inga ben alls. Folk lider i krig och annat elände.

Men jag har också fått mig sagt att det är tillåtet att sörja ett ont knä, ett tillfälligt ”förlorat ben”, eller i alla fall förlorad normal rörelseförmåga. Jag får gråta över det, på samma sätt som vem som helst annan får sörja och gråta över olika förluster i livet.

Sedan har jag min egen speciella humor. Här kommer jag med flottigt hår ut från massören. Således inte till min fördel på bilden, men sånt vill jag sluta tänka på. Det är som det är. Livet och utseendet.

Mottagningen ligger i ett servicehus där det bor många äldre personer. Ledstången passade mig perfekt i dag. Jag sa ”hit flyttar jag, då har jag nära till allt, kanske jag också skulle få en plats i vattengymnastiken som mitt ben skulle behöva”.

Att handla till mamma blev en pärs. Kundvagnen utgör ganska bra stöd, men leder till att jag nog inte rör mig på korrekt sätt.

I dag var alltså en dag då knäet knappt höll alls. Det går att leva här hemma, men ska jag ut och gå 50–100 meter är det kört – just nu.

Efter att vi hade handlat till mamma funderade vi med syrran var vi kunde ta en behövlig paus. Var kommer jag in, där det inte finns trappor. Dörren från trädgården till Café Favorit var öppen och jag klarade 50 meter från bilen. En liten prosecco hägrade framför mina ögon och då gick det ju att kämpa för den. Den lilla bakelsen är en muffins med fantastisk smak av citron.

Och långt inlägg blir det men jag vill också svara på Elisamatildas fredagsfrågor.
Temat är Roliga frågor.

Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
– Känns nu som att hälsan är viktigast. Ben som bär, huvud som funkar.

Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
– Det har säkert hänt, men inte varit medvetet drag.

Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig?
– Ber numera rätt ofta om hjälp, men kan fixa rätt mycket själv också om jag orkar och vill.

Vad var din favoritleksak som barn?
– Troligen min första nallebjörn.

Vilket är det konstigaste djuret?
– Dyngbaggen. Såg ett intressant program om den en gång. Ett sånt liv den har 😱🤣 Men allt har en mening. Livet för den fullt av viktigt arbete!

    Eftermiddags-skumppa

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Konst i en vacker omgivning på Restaurang Kapellet. Trevliga vänner samlade till skumppa, kaffe, te, paj och kaka. Intressanta diskussioner.

    Och ett knä som inte värker då jag går, sitter eller står. Fasar dock för natten… Tar nu värkmedicin invärtes och smetar ett par gånger per dag Burana Gel utvärtes på knäet. Har fått många tips och råd av vänner och bekanta. Jag är inte ensam kring det här med värk i knäet. Ibland kan det vara väderleksrelaterat, men det finns ju så många olika orsaker som kan ligga bakom, så en läkare ska få titta på det, så fort som jag får tid till en sådan.

    Vi skålade i prosecco. För vänskap, för att våren kommer så småningom, och för att Carita och Väinö har namnsdag i Finland i dag 🙂

    Annorlunda men bra LHH-start

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Det här var den ungefärliga utsikten för mig under Lovisa Historiska Hus-dagarnas första dag. Jag hade lopptorgsförsäljning på en gård vid Mariegatan med några vänner. Direkt då vi lade fram borden och skyltarna om att här fanns ett loppis (jag tror det finns hundratals loppisbord i Lovisa under dessa LHH-dagar), kom kunderna.

    Jag hade prissatt varor igår, men hade en del kvar att fixa i dag. Ena kompisens sambo hade fixat stora fina bord. Hos Pia hade jag fått ha mellanlager för mina grejor och hon hjälpte också att bära ut och fixa allt möjligt. Tack till dem för det ❤

    Så fort som sakerna kom fram började folk strömma till och försäljningen gick riktigt bra. Men som sagt, jag hann inte se annat på LHH den här dagen.

    Från min egen lopptorgsförsäljning rusade jag till Delikatessparken vid 16-tiden. Gubben Gud hade hörsammat min önskan om att det skulle finnas ens ETT jästbröd kvar i Gunnevi Rinnes försäljningsstånd, och det fanns det 🙏 Exakt ETT! Imorgon köper jag fler och fryser in.

    Sedan köpte jag Hot Jelly marmelad av Märtha och Bernt.

    Lovisa Historiska Hus har arrangerats sedan 2005. Evenemanget lockar säkert mer än 10 000 personer, men det är svårt att räkna exakt hur många eftersom antalet inträdesbiljetter till de gamla husen inte säger hela sanningen. Många kommer bara för att gå på utställningar och marknader och för att se sig runt i stan och ta del av sådant som inte kostar något.

    På väg hem från Mariegatan stannade jag upp vid köpcenter Galleria där Kronan sålde Lexingtons produkter till specialpris. Jag köpte inget men drack en prosecco 🙂

    Imorgon ska jag köpa biljett och gå runt och titta i några hus, i alla fall i de nya som är med i år. Eller att tala om nya är ju fel, men nya objekt kan jag säga. För husen som är med i LHH ska vara minst hundra år gamla och de som bor där öppnar dörrarna för allmänheten och visar bland annat hur de renoverat sina hem.