… det har bara krävt tre veckor 😀
Men jag har äntligen hittat alla. Och fastän det inte ser ut som om jag kommit särskilt långt så känner jag nu att det här pusslet klarar jag, med tid och tålamod. Om det blir klart först till påsk så gör det inget. Men det går bättre undan hela tiden och jag har lärt mig se nyansskillnaderna i bitarna som ska bilda himmel, hav och solnedgång.
Alla lådor och brickor som är fyllda av sorterade bitar syns inte ens här 😀
Jag har redan en blågul halsduk som min mamma stickat, en blågul mössa som en annan supporter stickat, en supporterflagga och nu då även denna handduk. Spelarna i laget har också sådana prydligt radade på sina stolar vid sargen. Jag vill ju inte vara sämre 😀
Fyra timmar vid datorn får räcka på en söndag. Skrev om gårdagens match, det blev tyvärr förlust i förlängningen. Men vi kvitterade till 4–4 sju sekunder före fulltid och fick således med oss en poäng.
Ett par översättningsarbeten slutfördes också i dag.
Nu ska jag ge några timmar åt pusslet som jag i går avancerade rätt bra med.
Pusslet avancerar, bit för bit. Såsom jag tidigare sagt. Bakåt går det ju inte 😀
Det som är intressant med större pussel (detta är 2000 bitar) och ganska krävande motiv är att nya nivåer uppstår i sorteringsjobbet.
Kanske jag ska skriva en doktorsavhandling om vad allt detta handlar om.
För pusslandet utgör en hel vetenskap 🙂
Nu känns det som att arbetet med pusslet kommer att löpa bättre.
Jag hade mätt fel. Bordet är över en meter brett på kortsidan, så jag kan lägga pusslet på det led jag gjort innan!
Jag som trodde att det inte gick, och då blev belysningen fel, hur jag än vände mig och flyttade lampan. Men NU känns det rätt ❤
På en knapp vecka har jag inte kommit särskilt långt. Dels beror det på att jag inte har haft många timmar tid att pussla och sortera varje kväll, det har blivit en timme här och en halvtimme där. Dels beror det på att pusslet är ganska svårt. Det har 2000 bitar och kräver ett utrymme på 98 cm x 67 cm.
Att sortera bitarna tar sin tid. Förvånansvärt många går i samma nyans, bland annat de som ska utgöra solnedgång, vatten och himmel. Men det går att hitta detaljer att utgå från, för att få en början.
Jag tyckte jag var noggrann, men jag har ännu inte ens hittat alla kantbitar!
Det här med pusselbitar får en metafor att uppstå i min skalle.
Livet är ju också ett pussel där många bitar ska fås på plats.
I går berättade en bekant till mig att hon varit med på en dejtsajt. Hon kände sig lättad då hon fick höra att också jag har varit det för några år sedan. Vi var överens om att det inte är så lätt att prata om kontaktsökandet.
Vi var också överens om att det är hur lätt som helst för en kvinna att få sexsällskap i alla åldrar, om hon vill ha det. Men då man inte är ute efter äventyr och tillfälliga förbindelser är det oerhört svårt att hitta den där pusselbiten som man ibland känner att saknas i livet.
Har dammsugaren tagit dem alla? 😀
I dag är det innebandy i Jyväskylä som gäller. I morgon kanske jag visar bilder från den resan.
Började grovsorteringen av pusselbitarna i går kväll.
I dag har jag hittat de fyra som utgör pusslets hörn, 1996 stycken gör inte det 🙂
Kantbitarna sorteras i en låda separat för sig. Andra enligt färg och om jag kan urskilja något speciellt att ta fasta på, allt från blommor till skylttexter.
När jag plockade sönder det förra pusslet, vilket är ett kapitel för sig, funderade jag OM det kunde finnas personer särskild läggning för att förstöra pussel. Då skulle de gärna få komma till mig och pilla sönder det gamla pusslet innan jag startar ett nytt 🙂
Dessutom tänkte jag då jag lät rasera gatorna, byggnaderna och Eiffeltornet som fanns på förra pusslet att det var som en jordbävning… Har jag för mycket fantasi, eller?
Mjukstart på nya året alltså!
Även en del frilanskontakter har det blivit. Underbart att känna att många vill hjälpa till då det gäller att producera Lovisas ultralokala tidning.
Ensam är ju ingen stark, att få bolla idéer med andra skribenter ger mig väldigt mycket ❤
I går kväll vid sjutiden blev pusslet äntligen klart. Den som har god syn ser att EN bit fattas. Vart den tagit vägen vet jag inte. Hittills har jag alltid på något vis och vänster hittat saknade bitar men den här är, och förblir troligen, borta.
Nu är jag ju inte den som retar upp mig över detaljer 🙂 Då skulle jag bli galen med mindre.
Men i dag ska jag flytta pusslet på mitt stora bord, så att jag får plats för gäster och levande ljus på en stor bricka som jag köpt enkom för ljus.
Önskar er alla, mina fina bloggvänner – och även alla jag känner och har träffat IRL, en fridfull julhelg. Låt oss ge varandra en kram då vi ses ❤
Jobbade nästan tolv timmar i går. Skrev ut fullmäktigeartiklarna i dag och hade ett möte, men efter det har jag inte gjort så mycket annat än pusslat och sett på tv.
Tar sovmorgon i morgon, har massage på eftermiddagen – skönt!
En del små jobb på veckoslutet, men julkortspyssel ska det också bli.
Just nu är det mörkt nästan hela dagen, nästan ingen snö, ganska halt på sina ställen – inte undra på att orken tryter.
… men pussel fortsätter ge mig frid i sinnet. Det skingrar allehanda tankar.
Det här pusslet kräver, på grund av större bitar, ett utrymme på 85 x 60 centimeter. Pusslet jag färdigställde för en tid sedan var bara 80 x 48 stort. Bägge har 1500 bitar.
Men det här pusslet är kul, på grund av annorlunda formade bitar och för att man i en stor del av dem får syn på små avgörande detaljer 🙂
Som sagt, det ser vilt ut här hos mig nu. En massa olika brickor och lådor är utspridda i sorteringssyfte.
Jag har sett på Nobelfesten med ett öga. Nu kommer alltid så gripande ”Kalla fakta”.
I går vann Finland VM-guld i innebandy! Två av målen pangades in av Juha Kivilehto, som säsongen 2012-2013 spelade i Lovisa Tor. Grattis ”Juhis” och grattis Finland ❤
Hade tänkt riva upp pusslet med Frankrikemotivet först i morgon. Men jag kunde inte bärga mig 😀
Att riva upp gör inte alls ont, men det dammar en hel del… och tar sina 15–20 minuter. Helt enkelt av den orsaken att jag vill att varje pusselbit ska ligga lös i kartongen som jag ger vidare till någon annan. Jag tycker inte själv om att få pussel där rätta bitar redan sitter fast i varandra. Fusk, säger jag, och river upp dem!
Det här pusslet består av 1500 bitar, lite större, stadigare och glansigare än i förra pusslet. Jag tror att det här är betydligt lättare att lägga än motivet från den franska idylliska byn. Men ibland får det gärna vara så.
Den här dagen började med mötesförberedelser. Sedan körde jag tillsammans med en kollega från Nya Östis ut 400 tidningar till olika platser i bygden. Vi kallar det vår egen storspridning och sådan sker ungefär ett par gånger per år. Läsare som ännu inte prenumererar på ultralokala Nya Östis får chans att bekanta sig med den och tar förhoppningsvis en testprenumeration.
I morgon ger jag mig själv en ledig dag. Jag ska pussla, kanske baka och på kvällen absolut titta på sändningen från balen på presidentens slott. Jag ska skåla för att självständiga Finland fyller 101 år!
Självständighet är inget vi kan ta för givet i dag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 