pussel

Det är dags igen!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.

Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.

Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.

Arbetsveckan avslutades med en första träff för luciakandidaterna. En givande del av mitt jobb!

Våga nytt, ta dig an utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer

Det är lätt att fastna i rutiner. Eller att inte våga göra något nytt.
Jag som trivs mest i svart, vitt och grått då det gäller plagg har börjat piffa upp helheten med scarfar i andra färger. Köpte en senapsgul i dag, som bra bryter det svarta.

Och så fick jag syn på den här kappan. Wau, tänkte jag. Sådana detaljer och sådan skärning. Och en sådan pigg färg, där även det svarta finns med.

När jag kom hem såg jag att den var ”Made in Italy” 😀

Fina detaljer längst ner!

Och så köpte jag två pussel. Det ena har producerats avWasgij. Jag tyckte motivet såg roligt ut, många detaljer att hitta. Men… när jag kom hem insåg jag att det här är ”pussla inte vad du ser”-pussel. Bilden kommer att bli helt annan än på papplådan. En sådan utmaning! Först tänkte jag ”nej, det här pusslet säljer jag till nån annan” men sedan tänkte jag om. Man måste ju göra saker man aldrig gjort förr! Så att inte hjärnan stagnerar 😀

Men jag köpte också ett annat, mer traditionellt pussel 🙂

Lummiga Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Lummiga Ankarparken.

Man kan inte klaga på vädret. Det är soligt och ganska varmt, men blåsten ger också behövlig svalka. I den här parken var det jätteskönt i dag.

Fem timmar av förmiddagen sysslade jag med mejl och textredigering. Sedan tog vikarien över för att par timmar så att jag kom i väg ut på cykeln för att göra en födelsedagsintervju.

Solen tittar fram genom trädkronorna i samma park.

Livet känns bra. Jag har inte kunnat skriva så mycket om mina innersta tankar och jag antar att det har märkts. Jag har inte kunnat vara så öppen som jag velat på bloggen och det förvånar mig inte om mina närmaste vänner inom kort säger till mig att jag ”inte varit mig själv”.

Men ibland är det så här. Vissa saker får man ha tålamod med.
Och nu ska jag pussla flitigt resten av kvällen så att det blir klart till midsommar!

Ett av många mål i livet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.

Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!

Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.

Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.

Glad måndag! 20-05-2019

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.

Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂

Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.

Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.

Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.

Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤

Det som inte dödar en, osv.

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Ibland måste man sätta ner foten. Då det blir för mycket av allt.
Jag vill inte bara ta emot skit.

Då det inte hjälper att man är vänlig och har försökt sitt allt, gett sitt allt, berömt människor omkring en, peppat och puffat och hurrat.
Kritiken kommer ändå, men inget tack och beröm, för det hör inte till vår kultur.

Ofta blir den människa som uppfattas som stark och kunnig helt utan stöd, sade en väninna till mig. Helt enkelt för att många anser att den personen inte behöver nåt stöd. Hen klarar ju sig ändå!

Förtidsröstade i EU-valet i dag. Tycker att det ALLTID är viktigt att rösta.

Hämtade sedan ut ett paket på posten. Blev mäkta förvånad och glad! ❤ Trodde att det var ett paket från ett företag som säljer borstar till eltandborsten… men det här var ju mycket roligare! Tack Ulf och Anne!

3000 bitar… gulp! Och ett sådant svårt motiv med bara grönt och blått i olika nyanser! Det här pusslet får nog vänta till regniga och långa mörka höstkvällar 😀

I kväll hejar jag på Finland i hockey-VM mot Danmark!

Pusselläget

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vaknade strax efter sju, men inte av buller och bång. Ett diskret borrande inleddes först vid halv ett-tiden. Numera vaknar jag för att det är så ljust ute och jag har också lagt mig lite tidigare om kvällarna, med avsikt, eftersom jag tror att jag ska bli  tidigt väckt av knackeliknack och buller ändå…

Pusselläget den 7 maj.

Jag har sorterat bitar och pusslat lite varje dag. Ibland har jag hittat 10 bitar, ibland 20. Men vem har bråttom?

Solen på balkongen, tidningar och min dagbok har lockat mig att sitta mera där än inne. I morse var det mulet men nu ser det ut att bli ytterligare än fin afton.

I dag har jag skrivit ganska mycket om kommunala beslut. Det är inte så sprittande men det hör till. Jag har hasat runt i tofflor och i ett kort nattlinne, vilket är lyxen med det här jobbet, att inte ens behöva kamma håret de dagar jag inte ska UT på jobb.

Yes! Äntligen!

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Pusslet klart! Hade kring 100 bitar kvar då jag började vid 18-tiden.
Förvånansvärt svårt var det, jag blev klart 20.45. Satt förvisso inte hela tiden vid pusselbordet, men en liten pärs var det onekligen. Ändå oerhört givande!

2000 bitar och ett vackert motiv krävde nästan tre månaders tålamod.

Mot nya horisonter…

Mycket har jag ändå hunnit tänka på, bearbeta i mitt stilla sinne… då jag vanligtvis efter hektiska arbetsdagar lugnat ner mig vid pusslet. Jag har ofta kombinerat pusslet med tv-program av olika slag, då jag har tv:n i samma rum. Det har blivit allt från hemska nyheter och dokumentärer om brott till mera lättsamma saker som Mandelmanns gård, Melodifestivalen, Strömsö m.m.

Detaljstudie av pusslet.

Tanken var att börja på ett nytt pussel först på hösten. Men vem vet?
Det här får stå framme ett tag, sedan plockar jag isär det och kollar om nån annan vill ta itu med utmaningen 🙂

Yes! Jag fixade det!