… befinner jag mig då jag pusslar i dag.
Ledig dag från jobbet, har bara svarat på två mejl och två frågor på Messenger.
Ber i så gott som alla jobbrelaterade ärenden att få återkomma på måndag.
I kväll Tors innebandymatch i Kyrkslätt och före det träff med en väninna som jag inte sett på snart två månader ❤
Man snurrar ju på som i en karusell i livet ibland 🙂 Den här karusellen finns i en park i närheten av strandpromenaden i Nice, Frankrike.
Det har varit en bra dag i dag med ett par möten som bägge hade med tidningen att göra. Vi har ett bra gäng. Ibland känns hela systemet sårbart, men för det mesta är det allt det unika i vårt arbetssätt som känns bra. Vi gör tidningshistoria. Ingen annan i Finland ger ut en tidning enligt samma koncept som Nya Östis.
Men nu ska jag koppla av med pussel. Läget innan jag fortsätter den här kvällen ser ut så här.
… eller något slag av gatuarbetare 🙂 För då jag pusslar brukar jag lyckas med de bitarna rätt fort.
Jobbade från åtta till halv sex i dag. Besökte ett superintressant företag i Lovisa.
Boomeranger Boats gör affärer ute i stora världen. Deras ribbåtar är eftertraktade av försvarsmakten, polisen, gränsbevakningen och nyligen fick företaget en storbeställning från Australien.
Det ni! Export från lilla Lovisa ❤
Tänkte visa hur pusslet framskrider, de dagar som jag har jobbat med det.
Nu är ramen nästan klar. Det är ett numera, för en pusselentusiast, helt klart att hur noga du än sorterar 1500 bitar missar du några av kantbitarna. Tre saknas ännu 🙂 Men jag vet ju att de finns i någon av lådorna där jag börjat sortera bitar.
Men nu ska jag snart iväg till en fest med innebandyfansen. Vi brukar träffas två gånger per år. Laget har den här helgen matcher långt uppe i norr, i Limingo på lördag och i Seinäjoki i morgon.
Jag har nu för andra veckan i ordningen hållit mitt löfte om att inte jobba på en lördag.
Men i morgon är det åter dags att ge tidningsarbetet några timmar.
Regnet har öst ner här nästan hela dagen. I natt övergår vi till normaltid och flyttar visarna en timme bakåt.
Jag skulle vilja ha sommartid konstant och hoppas vi slipper visflyttningseländet senast 2021, men få se!
Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.
Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.
Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.
Arbetsveckan avslutades med en första träff för luciakandidaterna. En givande del av mitt jobb!
Det är lätt att fastna i rutiner. Eller att inte våga göra något nytt.
Jag som trivs mest i svart, vitt och grått då det gäller plagg har börjat piffa upp helheten med scarfar i andra färger. Köpte en senapsgul i dag, som bra bryter det svarta.
Och så fick jag syn på den här kappan. Wau, tänkte jag. Sådana detaljer och sådan skärning. Och en sådan pigg färg, där även det svarta finns med.
När jag kom hem såg jag att den var ”Made in Italy” 😀
Och så köpte jag två pussel. Det ena har producerats avWasgij. Jag tyckte motivet såg roligt ut, många detaljer att hitta. Men… när jag kom hem insåg jag att det här är ”pussla inte vad du ser”-pussel. Bilden kommer att bli helt annan än på papplådan. En sådan utmaning! Först tänkte jag ”nej, det här pusslet säljer jag till nån annan” men sedan tänkte jag om. Man måste ju göra saker man aldrig gjort förr! Så att inte hjärnan stagnerar 😀
Mitt mål var att bli klar med pusslet till midsommar, och i går kväll fick jag de sista bitarna på plats. Under dagens lopp ska jag göra bordet midsommarfint för att fira mig själv 🙂
Solen skiner, det var över +20 redan i morse. Vi ser ut att få ett fint midsommarväder, vilket vi inte haft på många år. Härligt ❤
Man kan inte klaga på vädret. Det är soligt och ganska varmt, men blåsten ger också behövlig svalka. I den här parken var det jätteskönt i dag.
Fem timmar av förmiddagen sysslade jag med mejl och textredigering. Sedan tog vikarien över för att par timmar så att jag kom i väg ut på cykeln för att göra en födelsedagsintervju.
Livet känns bra. Jag har inte kunnat skriva så mycket om mina innersta tankar och jag antar att det har märkts. Jag har inte kunnat vara så öppen som jag velat på bloggen och det förvånar mig inte om mina närmaste vänner inom kort säger till mig att jag ”inte varit mig själv”.
Men ibland är det så här. Vissa saker får man ha tålamod med.
Och nu ska jag pussla flitigt resten av kvällen så att det blir klart till midsommar!
… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.
Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!
Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.
Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.
Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.
Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂
Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.
Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.
Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.
Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 