Pussel och sanaselityspeli = ordförklaringsspel direkt översatt, alltså ett spel där deltagarna får olika ord på sina kort och sedan ska förklara dem med andra ord för dem de spelar med.
Grännapusslet köpte jag i maj 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa som gick till Sverige, Danmark och Tyskland. Min mamma fick det som gåva, och då hon hade pusslat klart fick jag det. Nu har det legat i ett skåp över ett år.
Det har åter varit mycket grått och blött i dag. Slutade kanske regna för en stund sedan, men solen syns inte och mer regn är att vänta. Så det blir säkert lagom nu så småningom att börja sysselsätta sig med pussel och brädspel.
Så här långt har jag avancerat med pusslet i dag. Inte så mycket kvar, men jag har inte direkt haft bråttom heller 🙂 I god tid före jul ska pusslet ändå vara klart, för då tömmer jag bordet och bakar kanske – märk väl kanske – pepparkakor 🙂
I dag har jag haft en födelsedagsintervju. Imorgon, på torsdag och på söndag också personintervjuer. På lördag är det julöppning med program och karusell på torget. Då ska jag vara där. Roligt att skriva igen. Det hann jag sällan med då jag hade det administrativa ansvaret för tidningen Nya Östis, planering osv.
Det går lite upp och ner i livet. Känner mig låg för att jag är ensam. Samtidigt tacksam för alla vänner jag har. Vintermörkret, fukten eller kylan och blåsten… sänker humöret. Men sedan kommer det åter dagar då allt känns bättre. Det är väl det här som kallas Livet?
Några ”S”-bokstäver att börja med från igår och i dag. Det blev en superskön seger för Tor med 5–3 mot ”ärkerivalen” PSS (Porvoon Salibandyseura från Borgå) igår.
Högt tempo, tajt hela tiden, mot slutet nerverna på ytan. PSS trodde de hade reducerat till 4–4 i slutsekunderna, men det var inte mål och istället kunde Tor, genom min gudson och systerson Conny, i kalabaliken som uppstod efter det underkända målet, göra 5–3 i tom bur. Dramatik saknades således inte 😀
För att varva ner då jag kom hem vid 21-tiden satte jag mig vid pusselbordet och hittade åter några bitar som passade in här och där.
Jag avstod från teve och valde efter pusslet istället ett datorspel och innan jag lade mig, Christian Lehmannns bok ”Med en lapp om min hals”, som är en sann bladvändare.
I morse tittade jag ut genom fönstret och såg att det snöat massor under natten eller morgontimmarna. På en av grannarnas postlådor fanns det så här mycket snö.
Jag gjorde LITE snöarbete. Pia hade redan börjat med en del av trappan. Vi tar bort snön framför våra dörrar, vi sköter INTE hela gården. Här finns en stor parkeringsplats och fastighetsskötare kommer, tids nog, och tar bort snön där och gör de gångar som behövs för att vi ska kunna röra oss på gården. Men då de även sköter andra gårdar i stan får var och en som hinner och kan ta bort snö som är i vägen till exempel utanför egen dörr.
Vad är du hungrig på? Just nu frukost, ska börja inta den och sedan skriva en artikel efter att jag skrivit detta.
Vad är du trött på? Kanske redan snökaoset efter två ynka dar 🙂 Nej men allvarligt talat är jag trött på all ondska i världen och framför allt på kriget i Ukraina 😦
Vad är du skyldig? Kanske är jag skyldig mitt hushåll att dammsuga nån dag 🙂
Vad är du sen med? Ingenting just i dag.
Vad är du på för humör? Utvilad och som vanligt på gott humör, nöjd med livet.
Eller egentligen, glad söndagskväll, där jag satt vid pusslet. Men så här långt har jag nu kommit och det blir mitt Glad måndag-bidrag 😀
Glad också för att knäet nu är i så pass bra skick att jag kan gå ganska raskt. Inte väldigt långa promenader men runt några kvarter går det bra. Den här bilden togs också igår. Jag går i gränden mellan Alexandersgatan och Drottninggatan.
Det var sol, lite blåst och klarblå himmel, +6 grader. Förutspås snö till onsdag, i värsta fall 20 centimeter. Vill inte ha, men vem frågar mig?
Betyder att jag ska bära in lite ved imorgon och lite till på tisdag så att jag har det väl förberett här hemma om jag skulle bli insnöad!
Bloggaren LillaSyster har på gång utmaningen Färgsprakande november. Den deltar rätt många i. Hon har också kört med temat Färgsprakande fredag om jag inte minns fel. Men nu frossar vi i färger hela november och vad är bättre än det, då månaden annars mest är brun, svart och grå.
Jag pusslade nästan två timmar igår och kom då på att här sprakar det ju av färger 😀
Det dröjde ett tag innan jag kom i rätt mood för att sitta vid stora köksbordet och pussla en längre stund. Det är samma bord som jag hade i vardagsrummet på förra adressen, men på något sätt har det tagit sin tid att få rätt känsla i köket.
Nu har jag det mysigt där, med en lampa som lyser bra över pusselbitarna och med levande ljus på betryggande avstånd. Med växter omkring mig och trevlig utsikt, också då det blivit mörkt ute.
I dag har jag en del ärenden på stan, har en lånebil då och då. Underlättar mycket och jag är tacksam för den. När jag kommer hem sen eftermiddag är det åter dags att elda lite.
Mina artiklar för morgondagens Nya Östis var klara redan i söndags. Den här veckan har jag jobbat med sådant som ska publiceras senare. Förhandsplaneringen funkar, jag skriver och förbereder redan sådant som ska ut först den 19 december och i första tidningen efter nyåret.
En skylt utanför ett antikvariat i Dubrovnik får förgylla denna soliga söndag, då vi också firar fars dag.
Skyltsöndag är en utmaning som många är med i. Länkar till andra bloggare hittas hos bloggkompisen BP, hon förvaltar den här utmaningen med bravur!
Igår kände jag stor glädje, ett lugn och tacksamhet då jag satt vid pusselbordet. Jag är kanske inte hundra procent frisk än men jag mår mycket bättre nu än förra veckan och veckorna därförinnan. Hela oktober gick ju på något sätt som i en dimma.
De här sorteringslådorna är fantastiska. I en del av dem ligger bitar av olika färger, eller bitar som jag vet att hör ihop på något sätt. I en del lådor har jag redan kunnat skapa små färdiga delar, som inte ännu läggs ut på bordet.
Jag hade yllepläden som jag fick av mamma runt mina ben. Mest för att det höjer mysfaktorn. Har arton grader i köket och den temperaturen räcker bra för mig 🙂
Då solen lyser in i köket på förmiddagen kan jag ibland inte se mig mätt på de sticklingar och andra växter som jag har vid fönstret. Det enkla är ofta det vackra.
Den här vasen tycker jag också mycket om. De krackelerade glaset, och det faktum att jag har fått kinarosens stickling att rota sig ❤
Känner att jag inte har varit så personlig här på bloggen som jag velat vara. En orsak är att orken var som bortblåst nästan hela oktober. Men nu tror jag att antibiotikakuren hjälpt och att jag borde komma tillbaka på banan igen.
Jag läser Allers jultidning. Bilden av granen har jag fotat från tidningen.
Jag läser långsamt, en sida i taget, och jag läser ALLT. Det här är något jag uppskattar med mitt långsamma liv i Äppelviken.
Ska jag ha en julgran här eller inte? Ska jag pynta? Svaret lutar mot nej för bägge frågorna, men jag kanske ska baka pepparkakor 🙂
Om två veckor ska jag delta i en kranskurs. Jag har aldrig gjort en krans förr så det här är också något nytt jag ser fram emot. Härligt att ha tid att gå på en kurs och en del av det blir också material för Nya Östis närmare jul.
Också jobbet med pusslet framskrider långsamt. Men vem har bråttom? Inte jag.
I ärlighetens namn ska jag säga att det ibland har känts lite väl svalt att sitta i köket och pussla. Men nu har jag fått upp lagom värme där och ibland har jag en yllepläd på benen. Alla stickade strumpor har också kommit till heders och fin användning här.
Det gäller att lära sig nytt. Att anpassa sig. Att göra det bästa av varje dag som livet ger mig. Vaknar jag på morgonen, och kan jag stiga upp från sängen, då har jag ju fått en gåva. En ny dag ❤
Med yllepläden svept runt benen satt jag igår och pusslade på eftermiddagen. Fick ramen klar 🙂
Den här utsikten har jag i köket från bordet.
Igår såg vi med grannen på nyheterna här hos mig i tv. Då kommande väderlek presenterades kunde vi läsa prognoser om att Mellersta Finland kan vänta sig 5–10 mm snö. Millimeter? Är det en nyhet eller nåt slags varning?
Nä, vi tror att det skulle stå METER 🤣 Det om nånting skulle vara en nyhet och något att varna för. Men kanske vi inte ska skämta så mycket om klimatförändringarna. Om Golfströmmen slutar funka som hittills kanske vi snart är insnöade här på riktigt.
Igår hade jag kommit så här långt med pusslet. Det har gått långsamt så här i början, men då jag köpte sorteringslådor till blev det roligare 🙂
Orken har det ju också varit si och så med. I dag hade vi redaktionsmöte via nätet och det var jättetrevligt. Dels att se kollegor jag inte sett på länge, dels för att det alltid känns bra att vädra idéer och tankar med andra skribenter.
Jag hann inte vara med på hela mötet eftersom jag redan tidigt i morse insåg att jag måste beställa tid till företagshälsovården. Fanns några lediga tider på eftermiddagen och jag tog en klockan 15.
Min förkylning har nämligen pågått över tre veckor. Men nu kom inte längre snor via näsan. Hostan kändes torr och hård. Vet att kikhosta är i svang och tänkte att om jag inte kollar upp det här finns risken för följdsjukdomar. Jag har inte haft feber, så jag uteslöt lunginflammation, såsom den amatörläkare jag är. Men ville förstås att en erfaren specialist skulle lyssna på lungorna.
Lungorna ok. Öronen ok. Svalget ok. Kanske även huvet ok? Ordinerades till en början slemlösande receptlagd medicin för tio dagar. Hoppas att den hjälper.
Imorgon hoppas jag orka åka på bokmässa i Helsingfors. Såsom jag längtat! Ifjol blev jag sjuk precis natten innan vi skulle åka till mässan 😦
Måndag igen, och här hittar du en lista på andra som brukar vara med och sprida måndagsglädje på olika sätt. Jag startade den här utmaningen för många år sedan då jag tyckte att måndagen kanske ha lite oförtjänt dålig rykte som en jobbig dag. Den är ju en dag bland alla andra och kan ses som en god start på en ny vecka. För mig är måndagen veckans första dag, till exempel är det så i min bordskalender. Men det finns de som ser söndagen som veckans första dag. Känner någon till fakta bakom det får ni gärna berätta.
Pussel ger mig glädje och nu har jag långsamt kommit igång med ett nytt van Haasteren-pussel. Jag sorterar kantbitar och en del andra bitar i sakta mak. Såsom allt annat just nu går i mitt liv, i långsamt tempo.
Det långsamma tempot behövs då jag fortfarande inte är frisk. Tjugoen dagar har jag varit sjuk på olika sätt, men då jag inte har feber räknar jag den här hostan och snuvan till kategorin ”envisa influensor som kräver 4–6 veckor” såsom en läkare sade till en väninna som hade samma symptom.
För två veckor sedan hade jag frissatid men då var jag i så eländig form att jag inte kunde gå dit och smitta ner andra. Nu mår jag bättre, smittar inte längre någon och ser fram emot att få håret fixat efter NIO veckors paus!
