Undrens tid är inte förbi…

Carita som inte gillar potatis, och inte är så där överförtjust i att tillreda mat bara åt sig själv, har kockat LITE i dag.

Då jag börjar tillreda mat under en dag då jag har mycket jobb med tidningen, ska det vara något som kan fixas fort.

I går konstaterade vi att det finns potatisar i det trädgårdsland som Pia delar med några andra som bor på samma gård. Potatisen kom upp ännu i år fastän de hade såtts /lagts i jorden, eller hur man nu ska uttrycka det, sommaren innan.

Ingen aning om vad potatisen heter. Jag tyckte den hade lila blommor.

Pias löksatsning lyckades inte riktigt i år, troligen för att solrosorna drog åt sig all näring. Men de här små lökarna hade riktigt god smak.

Några potatisar såg lite misstänksamma ut, men de som såg mest normala ut tog jag med mig hem.

I dag skar jag dem i millimetertunna skivor. Jag kokade dem alltså inte, utan råstekte dem med lök och smör och grovt salt.

Och det blev riktigt himla gott!

Potatis som jag inte gillar är kokt potatis eller potatismos 😣

Som sagt, vet inget om potatissorten och kanske jag snart börjar se syner och sedan kommer polisen och säger att jag plockat/ätit nåt knark…

Får hoppas att jag hinner ha lite roligt innan dom kommer 🤪