regn

Elbilar, trasmattor och regnbågsfolk

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ja, det har regnat massor i dag. Men rubriken syftar inte på det 🙂
Vi gick ner från +26 till +15, byiga vindar och regn.

Men det hindrade inte invigningen av Lovisa stads nya elbilar. Kort nämnt om dem på Nya Östis webb här.

Att hyra de här bilarna är förmånligt och smidigt via en app!

Trasmattorna på Alexandersgatan har fräschats upp! Klart att de slits med åren, men nu är de nya och fina igen.

I regnbågens alla färger.

Jag stödjer och står upp bakom alla regnbågsfamiljer och HBTIQ-personer.
Respekterar också att andra kan ha andra åsikter om saken. Jag försöker inte omvända dem, säga att jag har rätt och de har fel.

Men det oaktat antyds det åt mig på sociala medier att jag borde tänka efter, lyssna på dem som förstår bättre… Är det lika med ”dem som inte tycker som jag, dem som tycker kärlek över alla gränser är fel”? Människor säger på fullt allvar att barn inte kan förstå något om homosexualitet.

Barn förstår mer än vi nånsin tror. För barn är många saker naturliga, som för vuxna känns onaturliga.

Miljögärning

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Även om stopet är gjort av plast så är tanken med det att de som köper något att dricka på festivalen Small Ships’ Race i sommar (21–22 juli), ska köpa ett stop för en euro. Pengarna går till välgörenhet. Sedan använder man samma glas hela kvällen och undviker engångsstopen.

De här lär ska kunna diskas minst 150 gånger i diskmaskin.

Den här kommer till användning här hemma både som vattenmugg och lonkeromugg 🙂

I natt vaknade jag av vinden ylade i knutarna. När jag vaknade vid 9-tiden var det +8 grader ute.
Vid 14-tiden då pressinfot om Small Ships’ Race var slut hade det börjat regna lite. Nu vid 16-tiden kommer det mera vatten, det blåser och är grått ute. Som bäst hade vi +11, nu är det +8 igen.
Men det här vädret har ju så många längtat efter 😀
Det har varit för varmt och för torrt. Nu dröjer det inte länge innan nån åter klagar och säger att det är för kallt och för blött 😀

Jag är nöjd hurudant vädret än är, och alltid retar min förnöjsamhet någon 🙂

Fina tavlor av Kristina Elo gladde jag mig också åt i Klassiska Båtars boda!

Utställningen pågår till 31.8.2018.

Blandade bilder från arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Har en del bilder som av olika orsaker blivit kvar i mitt arkiv.
Den här från Trädgårdsföreningens utfärd passar ju bra en dag som denna. Regnat har det minsann gjort den här sommaren och även nu smattrar dropparna på fönsterrutan.
Skillnaden är bara den att den här tiden på året är det också beckmörkt ute vid 19.15-tiden.

Fotograferat den 20 juni 2017.

En trädgård som vi besökte under samma utfärd. Jag gillar de gamla äppelträden och har visat stammar av dem förr.

Och så en fin fasad som mina ögon fastnade på då väninnan Marit och jag besökte Helsingfors och satt på en uteservering i början av augusti.

Kalevagatan, Helsingfors. En superfin tegelfasad!

Och så är det bara att vänta… Efter drygt sex månader kanske man åter kan sitta ute i en trädgård, äta ostbricka och dricka vin.

Jag känner mig som en tonåring

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… för att jag sov till klockan 12 i dag 😀
Jag är glad att jag har förmågan att sova de 7–9 timmar jag behöver varje dygn.

Men annars känner jag mig som den 55-åring jag är, det vill säga lite seg efter nattsuddet med innebandyvännerna.

Alltså bara det där med att vaka tar på krafterna. Vare sig man dricker alkohol eller inte.

Det är inte jag som tömt konjaksflaskan på bilden, för jag dricker inte konjak. Men jag tyckte symbolen var fin.

Jag antar att konjaken i flaskan var god 🙂

I dag har jag tagit det väldigt lugnt. Hjälpt en senior att få i gång internet. Tycker det är tufft att 80-plussare går på datorkurser!

Cyklade i regnet. Luften är så frisk på hösten och regnvatten gör väl gott för hyn? 🙂

Jag tycker väldigt mycket om de här träden utanför Hambergska hemmet på Östra Tullgatan.

Tisdagen i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Bjuder på en liten bildkavalkad i dag. Tänker ofta på min bloggvän BP, hon vågar fotografera nästan vad och vem som helst. Jag kände mig på något sätt som en spion då jag inspirerades att göra samma sak. Hörde att någon klippte gräset i närheten av huset där jag bor.

Han kom körande längs den cementerade gången…

Jag tänkte också att den där lilla plätten behöver man väl inte sådär stor gräsklippare till att ansa. Men allt har sin förklaring.

Jobbet fortsätter.

Han bytte till en handjagare och jobbet fortsatte. Då hade det ännu inte börjat regna.

Regn och rusk men fina färger i alla fall.

Den här bilden tog jag i all hast med mobilen då jag stretade hemåt i regnet och blåsten. Det var en kamp, med kameraväskan på ena armen och varor från affären på den andra, och ett paraply som hela tiden försökte vika sig avigt.

Almska Gården, ett fint utställningsutrymme. Här är allt inte klart ännu, vernissage firas på lördag.

Ett roligt jobb har jag i alla fall. Då jag skriver för lokaltidningen kan det handla om allt från kommunalpolitik och marknader till sport och konst, om nya företag som etablerat sig, om sånt som händer på daghem och skolor eller på kärnkraftverket 🙂

En av favorittavlorna på dagens utställning, den skulle platsa och passa hemma hos mig!

Favorit i repris

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Goa Felix! Hur många gånger har jag inte fotograferat dig då du njutit här? 🙂

Ja, jag säger då bara.
Efter en jobbig och mer eller mindre deppig förmiddag med motgångar av olika slag kändes det toppen att få tillbringa en timme i en väninnas trädgård med ett glas vin innan vi strålade samman med ytterligare en vän för en årlig, traditionell träff med jättegod mat på Saltbodan.

Härliga diskussioner, roliga minnen, många goda skratt!

Det var fint väder fram till åtta på kvällen. När jag cyklade hem öste regnet ner. Men det var ett varmt sommarregn och jag tänkte positivt – regn är bra för hår och hy 😀

Känner du dig snuvad på sommaren?

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

… det är helt ofattbart, då veckoslutet kommer har halva juli gått.
Går tiden lika fort på vintern?
Jag bävar faktiskt redan lite inför den… jag gjorde det inte förr, men nu känns det som att jag inte vet hur jag ska stå ut ytterligare en lång mörk höst, en kall vinter och en sen vår. Medan jag väntar på en sommar som kanske ändå inte kommer.

Men nej… sommaren ÄR ju inte slut! Fastän den inte börjat på allvar.
Vi kan få en varm augusti och september. Så varför misströsta redan nu?
Finns det någon annan som känner sig snuvad på sommaren? Värmen som aldrig kom på riktigt? Och ändå är jag inte den som älskar en +30 graders värmebölja som håller i sig flera veckor.

Här bjuder jag på en bild av planteringar på Karlskronabulevarden i ett regnigt men ändå rätt sommarvarmt (?) Lovisa. Cirka +17!

I all hast…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… en hälsning! Fick ett brådskande översättningsjobb i dag, vilket betyder att jag sitter rätt fastnaglad vid datorn med det ett par dagar.

På förmiddagen skrev jag artiklar till Nya Östis och var ute och kollade torgpriserna, en bild blev över därifrån.

En liten del av det stora utbudet på torget.

På förmiddagen lyste solen stundvis. Men jag hade kollat regnradarn på foreca.fi och visste att det skulle komma nederbörd kring 17-tiden. Hade ett möte klockan 18 och fick lyckligtvis skjuts dit, med cykel hade jag blivit rätt blöt. Men nu är det i alla fall ett VARMT sommarregn 🙂

Nu är datorkvoten fylld för i dag. I morgon fortsätter jag översätta och hoppas jag blir klar till klockan 13.45 för då har jag massage, och jag tror den behövs efter allt statiskt jobb vid skärmen.

Dripp, dropp – humöret ej alltid på topp

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Jag brukar inte låta mig nedslås av regn och svalt väder. I dag är det helmulet, lite blåst, det regnar i ett och är +13 grader.
När humöret inte är på topp brukar jag tänka att det måste finnas sådana dagar också. Hur ska man annars kunna känna glädjen sedan när den kommer?

Samlade på mig några fina blomsterbilder från de öppna trädgårdarna. De passar bra som symbolbilder och piggar upp med sin skönhet.

En fransig tulpan vars namn jag dessvärre inte känner till. Jag såg en sådan för ett par år sedan i Keukenhof i Nederländerna men har lyckats glömma vad just den hette.

Jag försöker också lära mig förstå att det finns massor av saker jag inte kan påverka, och just de sakerna måste jag släppa. Då jag sprudlar av idéer och vill utveckla sådant jag jobbar med måste jag inse att det helt enkelt bara inte alltid går att få som man vill. Andra måste också vara med på noterna då det är frågan om teamjobb.

All den energi jag har, och glädjen som finns inom mig, vill jag nu hitta andra kanaler för. Om dörrar inte öppnas hur jag än knuffar på dem är det kanske bara dags att ge upp. Istället ska jag försöka hitta dörrar bakom vilka det finns likasinnade människor – personer som inte gör allt för att hindra mig att komma in, utan som tar emot mig med öppna armar.

Rosor är alltid vackra, men på stjälkarna finns taggar som kan sticka dig. En ros är väl ungefär som livet?