… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.
Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀

Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.
I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.
Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.
Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.
Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤






























