… och så öser regnet ner och det blåser upp till storm som på hösten.
Ja, då får man bara säga ”det är finländsk sommar det”.
Snabb test av kamerainställningar i regnet.
När jag tog mig till intervjun lyckades jag hålla paraplyet så att det inte vände sig ut och in. Men vattenmassorna forsade över fötterna och in i skorna…
Eftersom intervjun bokades förra veckan då det var soligt och varmt hade jag sett framför mig hur jag skulle fotografera killen som jag intervjuade. Det skulle finnas gott om tid att pröva sig fram, ta en massa olika bilder med teleobjektivet.
Men Moder Natur ville något annat. Det hade i och för sig nästan slutat regna då intervjun var över och fotograferingen skulle börja. Men det duggade fortfarande och droppade massor av vatten från träden 😀
Finsk sommar. Och ett intervjuobjekt som varit med om allehanda olika väder i sitt eget jobb på radio och tv. Så visst gick det bra ändå. Visar bilden sedan då artikeln har varit i tidningen.
Den här dagen har påmint om hösten. Det är plus två grader. Regnar och blåser. Himlen är jämngrå.
Det är lätt att bli deppad, hur gott man än försöker tänka att man har det mycket bättre än många andra i världen.
Isoleringen förutspås fortsätta länge till. Nylands gränser kanske öppnas den 19 april. Men jag tänker närmast på att vi inte på hela sommaren får gå ut och äta på restaurang och inte träffa våra 70-plussare.
På tisdag kanske vi blir lite klokare. Får höra vad statsrådet säger då.
Under en av pauserna på Åbo-resan köpte jag det här ljuset.
Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.
Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.
Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.
Marina trummar.
Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …
… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.
Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀
Adventsstaken har inte tagits bort än, men jag har inte tänt den, då alla grannar avlägsnat granar och stakar m.m.
Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.
I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.
Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.
Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.
Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤
Pusselläget den 14 januari 2020. Det här är ett pussel som bäst har låtit sig läggas och lösas i vågräta linjer. Stockholm i mitt ❤
Mattan, dynorna och den stora aralian är väninnans. Det lilla bonzaiträdet är mitt 😀
Black Friday – ja, det var det verkligen då regnet öste ner och sikten var urdålig på motorvägen där bilisterna ändå susade fram i högsta tillåtna hastighet eller lite mer…
Shoppa-inget-dagen. Motdraget till det kommersiella Black Friday-evenemanget. Och vad gör jag? Shoppar kärran full i Ikea. Sviker Lovisa julöppning med de lokala affärerna!
I mitt försvarstal lyfter jag ändå fram
a) en väninna har flyttat och behövde möbler, vilket man inte kan köpa i Lovisa
b) jag behövde själv ett nytt skåp till arbetsrummet (bild kommer då det har monterats)
c) jag har ingen bil (= jag är miljövän), så jag passar på då jag kan komma till Ikea i Vanda en gång per år
d) 29.11 var enda dagen som passade i kalendern för både mig och väninnan, dagen slogs fast för flera veckor sedan och ingen av oss kom ens då att tänka på att det var BF och shoppa-inget-dagen…
Mycket snyggt här! Mattan i vitt, grönt och rött är inte min stil och en vit soffa eller vita stolar skulle jag kanske inte välja.
Fint här också, men en sådär överdådigt pyntad julgran kommer jag inte att ha 😀 Skåpen i bakgrunden, ett av dem tänkte jag köpa men det blev ett annat istället.
Ikea är ju annars en finurligt uttänkt shoppingplats. Först vandrar du genom alla inredda rum, får lite försmak av prylar, möbler osv.
Sedan är du vrålhungrig då du kommer till restaurangen, innan du går ner till Pryl-Paradiset 🙂
En räkmacka kostade 3,90. Prisvärt och gott!
Och vad köpte jag? Ett Brimnes-skåp, och sedan enbart annat som jag behöver. Två vita dokumentlådor i hårdplast, fyra blockljus, en krukväxt (bara en! … bonzaiträd), värmeljus, en svartvit handhandduk, svarta galgar och från delikatessbutiken ett kit med pepparkakor där allt finns med då det gäller dekorationer.
Det här var en bra dag. Tog halva dagen ledigt från jobbet eftersom jag jobbar hela söndagen 🙂
Det är inte mycket sol tomaterna får på balkongen den här tiden på året.
De lär ska kräva +16 grader för att orka mogna. Sådana temperaturer blir det knappast mer hos oss det här året. Värmen som utlovades till helgen kommer in över Sverige, men orkar inte ta sig till Finland enligt de senaste prognoserna.
Men tomaterna lär inte dö på min inglasade balkong. Och jag kan alltid ta in de sista för att mogna på köksbordet där solen värmer ännu någon vecka 🙂
Mest grått har det varit i dag, och kallt också. Blött och bara +9 grader.
Då är det bra att det finns sommarminnen, bilder att plocka ur arkivet.
Skärgårdsvy i Lovisa.
… och att snart börja packa inför läsarresan till Italien. Under resan blir det också besök i Frankrike (vi landar där och lyfter hemåt från Nice), bland annat ska vi besöka Monaco.
Resebyråns foto av Monaco från vårt resebrev.
Dagen har gått i jobbets tecken, enligt normala rutiner med texthantering, mejl och sånt.
I går diskuterades ordet HEN i Sveriges tv. Somliga gillar det, andra inte. Det slog mig att vissa människor i Sverige förknippar ordet med sexualitet.
I Finland är ”hen” ett ypperligt ord, tycker jag (alla tycker INTE lika här)… men för mig har det mer med översättningar att göra.
I finska språket betyder ”hän” både hon och han. Om en nyhetstext om t.ex. ett rattfyllo ska översättas vet vi inte alltid om föraren var en kvinna eller en man. Då använder vi ”hen”. Ibland står det dock ”nainen ajoi ylinopeutta” (kvinnan körde för fort) eller ”mies puhalsi 2,5 promillea alkometriin” och då vet vi att det är frågan om en man (mies).
Det ösregnade nästan hela eftermiddagen och kvällen i går. Plötsligt var det svalt och mörkt ute. Vi hade levande ljus då vi såg på Allsång med gästerna.
Naturen tackade förstås, vattnet behövdes. Många gräsmattor hade hunnit bli bruna och sönderbrända.
En vägg i köpcentret Pasaati i Kotka.
Jag har inte varit ute ännu i dag. Men regnet verkar ha dragit förbi. Det höll mig annars vaken en del av natten, då det blåste så att regnet slog hårt mot sovrumsfönstret och fönsterblecket som ligger alldeles ovanför mitt huvud.
Slutspurtsdag för tidningen, det är onsdag det. Så det har varit mycket jobb vid datorn.
I kväll ska jag heja på Sveriges damer i fotbollens VM-semifinal!
Här står jag klockan 11.59 under ett träd i ösregnet och väntar på att en minut ska gå.
För det är prick klockan 12 som jag kan öppna bildörrarna till hyrbilen med hjälp av appen på telefonen.
Den här bilden tog jag med mobiltelefonen i väntan på att applikationen skulle visa att jag kan öppna bildörrarna.
Ingen idé att jag hade lockat håret i ett försök att se representativ ut på segelfestivalen dit jag skulle för att ta bilder. Regn kombinerat med hög luftfuktighet och värme gjorde frisyren spikrak på nolltid.
Men vi är glada för de skyfall vi fått nu, alla har inte fått regn.
Starten ska snart gå för allmogebåtarna och sedan göteborgsekorna.
Ja, det här var alltså ett kort arbetsuppdrag. Att fotografera segelbåtar.
Sedan tyckte jag det var kul att få det här perspektivet på Sauna Obscura som ligger på Lovisaviken.
Och barn som har bråttom till Jungfrudansen i Strandparken, för att leka i dess labyrint. Sådana bilder vågade jag inte ta tidigare, det kändes för närgånget. Jag tycker att man inte kan identifiera barnen här och det känns bra.
Jag är glad för att min syster föreslog att vi skulle ta en tur på Kymmene älv. Kryssningarna med den enkla pråmen arrangeras inte många gånger per sommar, men det blev en naturupplevelse med doft av varm skog och vatten.
Det här är farkosten, ett slags pråm.
Ingen servering ombord, inget tak som skydd mot regn – men en bra lösning fanns om det råkade komma en skur. Och det gjorde det, under en kort minut på vår tur. Scrolla neråt för att se DEN bilden 😀
Dags att kasta loss!Påväg ut på en av älvens fåror från Strömfors bruk.Några hade vågat sig ut på SUP-bräden på älven.Vi såg mycket skog och vatten, men också en holme! 🙂Här har naturen gjort sitt. Överlag var det väldigt orört och på det sättet vackert längs älven.Frodigt och grönt, nästan som sumpmark. Ingen plats att bygga stuga på vid stranden, men vackert!Och så kom den där ena skuren…
… och i samband med den skrattade jag så tårarna rann. Vi såg ju alla så fåniga ut i våra regnskydd. Men otroligt praktiska var dom!
Jag tänkte att de andra resenärerna måtte ha funderat vad jag var för en typ. Först sitter jag alldeles tyst = stum av beundran inför orörd finsk natur (men dom kunde ju inte veta vad jag tänkte). När det sedan börjar regna skrattar jag hejdlöst, för att jag tänker att vi ser ut som ett gäng aliens 😀
När vi återvände till Brukets strand sken solen igen.
