Få se vilka figurer som föds!

Jag har alltid tyckt om att rita och måla, men anser mig inte vara så bra på det. Varför jag då inte gett det mera tid vet jag inte. Jag gick en kurs för några år sedan och lärde mig lite om akvarellmålning och oljemålning, men den sistnämnda var rätt avancerad. Det blev en del abstrakta verk som jag också visade här på bloggen, jag tror det var hösten 2014 eller våren 2015. Det var i alla fall efter smärtsamma skilsmässan och jag bearbetade känslor då.

Nu är de tiderna förbi och inspirationen till att rita fick jag egentligen då jag såg ”Lerin på äldreboendet”. Där satt en dam och pillade med teckningar, medan andra svepte stora drag med penslar och färger.

Jag köpte nu två blyertspennor, mörka och mjuka, och en tuschpenna, och ett block med lagom mjukt papper. De tar ingen plats här hos mig såsom målarattiraljerna en gång genom tiderna gjorde, så det här passar mig bättre.

Jag ska inte börja plagiera Mumin men det kan bli figurer i den formen och egna Mumisar eller änglar eller nåt annat. Jag vet inte.

Det här kortet for idag iväg till Schweiz i postcrossingen.

Vackert och enkelt, men inte är det förstås så enkelt att rita som det kanske ser ut.
Vi får se vad jag åstadkommer framöver 🙂

Karriären som serietecknare fortsätter

Såväl kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare :-)
Kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare 🙂

Nu är det så här – jag ser ofta saker framför mig i bilder, som seriestrippar. Jag skrattar själv åt mina idéer men skrattet fastnar i halsen då jag på papper försöker rita det jag sett i mitt inre.
Kanske dags att gå en kurs?

Då första rutan blev så ful slarvade jag medvetet med den andra och riktigt mycket med den tredje.

Vad det handlar om är kort sagt det här:
1) Min kollega Anna går till affären och köper ett berg med salladshuvuden.
2) Kassatanten tänker för sig själv ”Sådana hälsosamma vanor tjejen har”.
3) Anna kommer hem, fullkomligt slutkörd och där väntar hennes kaniner som glupska kastar sig över grönsakerna medan Anna stönar i soffan ”Mina kaniner ruinerar mig!”.

Förlåt Anna. Du har inte så där ful mössa! Du ser inte ut som en tomte eller en lodare på riktigt heller!
Förlåååååt! 😀

Tomtarna började leva sitt eget liv

Hjälp! Hur ska detta sluta?
Hjälp! Hur ska detta sluta?

Man ska ju inte få ångest då man pysslar med julkort. För min del började det ändå trögt. Tomtar, änglar och snögubbar såg elaka och arga ut. Jag klippte, klistrade, ritade och ratade.

Men plötsligt föll alla bitar på plats. Speciellt tomtarna började leva sitt eget liv. De tittade på mig och sa ”nähä du, den där julsången vill vi INTE sjunga”. Och så hittade de på egna ord till gamla, hederliga julevisor… Men de korten kan jag ju inte visa här för då blir de inga överraskningar för släkt och vänner 🙂

Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.
Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.

Så det gick som med så mycket annat här i livet. När det blev som roligast i pysselverkstaden tog tiden slut. I morgon ska alla kort ut!