rosor

Halvt år till påsk

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
En suckulent jag köpte i går. På något sätt färgad, antar jag. I alla fall en glad färgklick i höstmörkret.
En suckulent jag köpte i går. På något sätt färgad, antar jag.
I alla fall en glad färgklick i höstmörkret.
Gårdagens gäster hämtade ett fång rosor med sig. Också en välkommen färgklick nu då vi snart övergår till november månad.
Gårdagens gäster hämtade ett fång rosor med sig. Också en välkommen färgklick nu då vi snart övergår till november månad.

Ibland är det svårt med rubriker. Men då jag hittade ett påskägg i kylskåpet tänkte jag att det är ett halvt år till påsk. Och det är roligt att vara Gumman-Tvärtemot. Så till påsk ska jag försöka komma i håg att äta en chokladtomte och att påminna er om att julförberedelserna borde påbörjas 😀

I dag ska jag kanske delta i Fototriss som har temat ”låt”. Tyvärr hann jag redan avverka Kentas ”Just i dag är jag stark” i förra inlägget så jag måste komma på en annan låt att beskriva i bild.

Födelsedag och båtutfärd – bilder!

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Den här goda kakan bakade makens dotter åt sin far på hans födelsedag i går.

Av sin mor fick maken de här blommorna. Direkt från naturen med blåbär och allt.

Från Selma Lagerlöfs gård i Sverige lär man ha räddat den här sortens pelargon som kallas Mårbacka. Jag köpte ett exemplar för att glädja maken på hans dag.

Rosorna från bröllopsdagen 4 juli står sig än. Det samma gäller rosen som vi fick på rosenbröllopet under evenemanget Rosornas charm 7 juli.

Helsingfors 12 juli cirka 9.30. Kryssningen med 100 år gamla m/s J.L. Runeberg mot Pellinge och Kabböle med slutdestination Lovisa ska snart börja.

Så här vacker är vår finländska skärgård när den är som bäst. Mellan Helsingfors och Pellinge blåste det rätt mycket och var mulet men från Pellinge, via Kabböle till Lovisa var det här så superfint!

Vi anländer till Lovisa med m/s J.L. Runeberg. Farleden är smal och inte särdeles djup. Mer om problemen där har jag skrivit här.
Jag glömde liksom bort att jag har semester och är tjänstledig…

Bröllopsdag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går, den fjärde juli, firade vi vår fjortonde bröllopsdag. Det var då också på dagen femton år sedan vi träffades.
Kioskdörren pryddes av det lilla pappershjärtat och inne på bordet ståtade rosorna och ett vitt hjärta vi fått av min syster för något år sedan. Jordgubbarna hämtade min mor dagen till ära.

Och på kvällen firade vi ostfest på Kretsgången med min svärmor och svärfar samt makens faster, kusin med make och syster med två barn. Så här fint hade värdarna dukat, det låg till och med riktiga blommor mellan ostarna.

Alla har vi väl hört talas om bordsvin 🙂 Så här hade de dukats fram.
Kvällen var ljum och ljus, precis så som sommarkvällar ska vara.

50 år och en dag!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Aldrig förr har jag fått femtio rosor!
”Ja, men du har ju aldrig förr fyllt femtio” sa Guuben som uppvaktade mig med ett resebidrag, mackor, kaffe, juice, champagne, grattiskort i trä och femtio rosor… Ooooh, så glad jag blev!

Försökte räkna dem, men det var inte lätt. Tänk om de kunde stå raka och doftande för evigt… Men kanske man inte skulle njuta av Gubben Guds alla underverk om de var eviga?

Min 50-års dag blev mycket minnesvärd. På kvällen var jag helt matt av alla intryck, alla lyckönskningar, kort, presenter, blommor… och på lördag fortsätter festen!
Katten på bilden låg i går under redaktionens uteträdgårdsmöblemang och lapade sol. Det kändes symboliskt, för från och med i dag är jag semester- och tjänstledig i 131 dagar! Kommer säkert att berätta mer här på bloggen om vad jag sysslar med då!

Fyra nätter ensam är en evighet!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

De här rosrona ska min älskade make få
i morgon. Jag har ställt dem svalt vid balkongdörren och hoppas de orkar stå raka och fina, i givakt som stolta furor för att välkomna honom då han ÄNTLIGEN kommer hem igen.
Vi välkomnar alltid varandra med blommor, mousserat eller choklad och ofta även med ett Välkommen hem-kort. Det behövs inte mer än att den ena av oss varit borta en natt – men den här gången handlar det om en hel EVIHGET på FYRA nätter.
Ja, ja… jag vet att maken om han läser det här suckar lite och säger att han får töntstämpel och blir retad i skolan. Men det må han vara MAN nog att klara av. Och kanske någon tycker att våra små vardagsgester är fina också.